Jag är arbetsnarkoman. Men jag är jävligt glad över det. Jag tycker faktiskt om att vara slav under min kalender, ha press på mig, få saker gjorda, värdera hög arbetsmoral mer än väldigt mycket annat, träffa folk osv osv.

Därför är det ibland så jävla plågsamt att….ja…att bara sitta hemma!

Hade det inte varit för min hund så hade jag nog inte kommit ut alls. För vad finns det egentligen att göra?

Sitta på nåt sketet familjeforum på nätet där folk är värsta föräldratalibaner? NO

Sitta i Brunogallerian eller nåt annat ”hippt” ställe och köpa latte för barnbidraget med andra mammor med deras trehjulingsvagnar? FET NO (och har inte råd!)

Hänga på öppna förskolan med andra nya föräldrar som också suktar efter vuxenkontakt? Palla. Och då måste man duscha, och det gör jag numera bara vid särskilda tillfällen….typ nyår.

Börja babysim med ungen? (ja, så kan jag kanske betala med mitt blod så jävla dyrt som den skiten är!) Min kompis kollade upp kör för föräldralediga…kostade också skjortan och alla andra kläder men dom hade en gratis provapå-gång. DIT ska jag då!

Ja så då sitter jag här, kollar vad mina vänner har för sig (dom som har liv) på facebook o twitter och surar. Ibland lagar jag mat åt min man för att det är kul….och vi måste gå ner i vikt. Jag satsar på 10 kg, han på 15. Lycka till med det osv. Chips är ju så gott att tröstäta.

Så ja. Frågan är då: Vad gör man då om man har noll cash, en hund som inte kan vara utan mig och en bebis fastklistrad vid ens tutte för att jag är för envis med att vägra ge henne napp?

Förutom det självklara svaret: Sitta hemma och hålla käft.

MVH/Nabila aka gnällmorsan deluxe