Kategori ‘ daily life ’

Where do I start?


Ok folk’s.
2 månader har gått och jag vet inte riktigt var jag är ännu.
Jag har saknat er
men samtidigt har jag haft så mycket tid över.
Vet ni hur mycket tid det tar att blogga?
Jag hade fan ingen aning.
Nu känner vi lite på det här. Så får vi se vad det blir.
Hur mår ni?

Della customizar sina skor med klistermärken på henne som barn. Fint.

Della övertalade mig att köpa denna MJ tröja.
Sedan var jag tvungen att ha på mig den på Beppes första föräldrarmöte.
-”Mamma – de kommer tycka att du är såååå fiin!”

Ja – eller galen.

Vi har haft marsslaskfest- en hit.
Ansiktsmålning. Allt som behövs för att ett party ska lyckas.

Rum för barn på Kulturhuset – great.
skrattade lite åt förstabarnsföräldrarna som förutom att släpa på sina bebisar även släpade på resväskor för alla bebistillbehör.

Jag fortsätter äta rätt och träna på. Fan vilken skillnad det gör med bra mat i livet.
Inte bara gott men nyttigt.
Wow- känner mig pånyttfödd!


Hängt med fina donnor har jag också hunnit med.

Bye for now

2 månaders adios – vi ses igen i april!

create avatar

Ja kära ni.
Nu är det dags för mig att ta lite bloggpaus.
Två månader ska jag vara hemma med Beppe och under tiden försöker jag skala ner allt annat så mycket det bara går.
Tänk vad mycket jag sedan kommer ha och berätta!
Jag hoppas ni kikar in ibland för vem vet likt Gubben i lådan så dyker jag kanske upp igen en sanbbis.
Många av er har också frågat om det gamla arkivet (med thaitips och sånt) och det kommer komma upp nu i början av februari.

Inredningsbloggen Dosfamily har jag kvar – så kolla in den under tiden vettja!
www.dosfamily.com

Kom i Form projektet fortsätter på DN.SE ett par veckor till och likaså den bloggen.
www.dn.se/blogg/komiform2011/

Allra enklast är det att like me på fejjan!

På facebooksidan kan ni följa om jag skriver något på bloggarna och annat som händer – klicka här för att komma dit.

Tack för att ni har hängt med mig och vi ses snart igen.
Två månader är som en droppe i havet eller hur?

Puss och kram på er!
xxx
Isabelle

Bajsmonstret

Innan jul så bad jag om er hjälp eftersom Della har gått och hållit sig tills hon typ blev blå.
(Läs inlägget här och alla fina kommentarer).

Jag fick massor med tips, förslag och fina erfarenheter mejlade och kommenterade nedan – TACK!

Hur har det då gått?
Jo,  vi har testat lite olika.
Först och främst så provade vi att tokignorera problemet – i vilket fall inför henne. Såg vi att det var på väg så tittade vi åt ett annat håll, pratade aldrig toaletten eller bajs, kiss eller tjatade om toaletten. Det här har vi försökt innan men kanske helt ärligt helt och fullt ut.
Resultatet blev sådär. Det funkade lite bättre några dagar sedan var vi tillbaka på ruta ett igen.

Sedan gjorde vi flera saker samtidigt. Vi satte oss ner och pratade mer vuxet till henne. Sa att det var väldigt viktigt med att gå på toa, att vi trodde på att hon klarade men att vi inte ville pressa henne. Men om hon inte klarade detta så var vi tvungna att tjata. Hon blev väldigt ledsen men jag tror att budskapet verkligen gick in.
En av er berättade också att hon hade kramat sitt barn och sagt att jag vet att det är jobbigt – en dag när du är lite större så kommer du greja detta. Jag försökte göra samma sak men kände samtidigt att då sa jag liksom till henne indirekt att du är ingen stor tjej, du klara inte det här och det gör hon ju om hon vill. Men någon stans så kanske det hjälpte till.

Sedan fick jag hjälp av en kompis som är psykolog. Hon berättade om Bajsmonstret. Det ska tydligen funka på tävlingsinriktade barn och det stämmer ju med Della.
Man börjar med att klocka tiden från olika delar i huset/lägenheten fram till toaletten. Sedan berättar man om att det alltid gäller att vinna över både kiss och bajsmonstret. Man kanske inte vinner jämt men målet är det. Då blir det att man aldrig snackar om Della eller toaletten utan flyttar fokus till bajsmonstret. Om hon inte hinner är det inte Dellas fel det är monstrets.
Om man sedan vill, när det går bättre så kan man göra en fysisk bajsmonster som man sedan begraver etc. för att lägga det bakom sig.

Och vet ni vad – det har funkat galant! (visst några mindre olyckor) men i det stora hela är det som natt och dag.
Vi har också gjort så att hon får en belöning men då och då. Alltså inte om du vinner fyra gånger så får du bla bla bla. utan helt utan att hon vet om det så får hon en tidning eller en liten grej för att on har varit så duktig. Det har också funkat bra för att hon vet att hon kan vinna en present men det blir inte direkt tryck heller (och jag är så trött på att förhandla om du gör si så får du så).

Så just nu älskar jag bajsmonstret!

(Monstret på bilden är ut Toy Story och det måste vara den sämsta present jag köpt till mina barn någonsin.
Vad tänkte jag på?)

Jippi


Först blev jag så glad för att kunna ta på mig högklackat och snyggare kläder igen efter alla veckor på landet.

Sen var det bara på med jogginghelvetet igen eftersom kräkis kom till familjen.
Nu ska jag kurera mig med lite Parenthood och Greys Anatomy.
Goddagens

Kom i form veckan som gått!

Kolla mig och Della köra Zumba och sa sammanfattar jag lite hur det går i DNs Kom i form satsning som jag är med i.
Läs kom i form bloggen här.

Och om ni vill läsa del 2 i artikelserien som handlar om mat – klicka på denna länk.

Nu är jag tillbaka i stan och måste motvilligt dra av mig joggingoverallen jag levt dygnet runt i – nu en månad. Hur ska det gå?

So long landet

I över en månad har vi hängt i vackert vinterland.
Jag som alltid alltid längtar till sol och värme har inte saknat det ett endaste dugg.

Julen kom, kläddes, kläddes av och gick.

En dag trodde jag Will Smith skulle dyka upp – för himlen var som i Independence Day.
Han kom aldrig.

En annan dag så trodde jag sommaren var nära. Drottningbiet dök nämligen upp.
Stor som ett hus. Ond, bråd, kall död väntade.

Vi har målat väggar, skruvat upp hyllor och pysslat.

Och blivit kär i rörmokare på kuppen.
(Observera toaletten och rörisen i huvtröja).

Vi har knappt städat alls. Utan haft bättre saker för oss.


Som att åka skidor, jättemycket. Och verkligen älskat det!

Bibblan är ett bra ställe att hänga på när man får lappsjuka.

Lite godis har också slinkit ner.

Härligt har det varit men nu är det dags för nya äventyr i storstan.

Paket!!

Kolla vilka fantastiska grejer vi fick av Jenny och hennes finingar!
Loving it!
Tusen tack

oj oj

Lite utmattad av allt kom i form ståhej så rymde vi idag till badhuset. och sen har jag lagat mycket mat. Nu blir det boxningsträning framför datorn fast jag vill egentligen ta ett glas vin och se solsidan!

Tack för peppmejl och kommentarer!

Kom i form 2011


I dag i DN Söndag så börjar en artikelserie på fem veckor som jag är med i (läs här).

Meningen är jag ska ändra mina vanor framöver.

Varför då kanske ni undrar?

Jag är trött på att vara slö, trött och aldrig veta vad jag ska äta.

För ungefär ett år sedan födde jag mitt andra barn, Beppe. Min äldsta heter Della och är fyra. Ända sedan hon kom så har min träning blivit undanskuffad till prioritet 111. Önskar jag hade motivation och priolistor likt Gunde Svan. Men det slutar alltid med att det ända jag drömmer om är mer sömn och fler sega råttor.
Min man säger att det är just prioritering det handlar om, men när någonsin lyssnar man på sin man? Han kan ju klämma ut en unge och försöka komma tillbaka efter det. Då kan vi prata.
Till saken hör att jag ser ganska vältränad ut. Men allt är bara fejk. Jag har någon slags grundkondis och ett minne av att jag tränar mycket. Jag skriver tränar i presens för att jag fortfarande tror att jag är aktiv.
Så är alltså inte fallet.
Jag frilansar för tv, tidningar och andra som vill ha mig. Efter en vecka med 12 timmars snickrande och inspelning per dag så är jag ganska mör. Att försöka klämma in ett pass på SATS går då sådär. Så frilansandet anser jag vara ett problem i min dröm att vara som Madonna. 50 år och fit for fight.
(När jag skriver detta inser jag ännu mer hur fel min målbild är. Jag har 16 år kvar tills jag blir 50. Önskar dock att ändra på mig snarast).
För övrigt så slutar min kreativitet vid spishällen. Jag är urusel på att laga mat, tycker inte heller att det är speciellt roligt. Om vi inte snackar bakning, Mmm sockerkakssmet. (Fel målbild igen.)
Lägg också på det att jag är vegetarian. Omöjlig kombo. Allt för ofta blir det då pasta och sås. Alltså är det en kolhydratbomb som heter duga och i dessa GI-tider har till och med jag insett att det är nog inte är rätt väg att gå.

Så summan är att jag behöver hjälp och nu kommer jag att få det.
Hänger ni med på den färden?

Typisk bra och snabb mat enligt mig just nu…

För att då spä på och fixa ännu mer projekt så har jag närmsta månaden ännu en blogg var jag skriver om min kamp att lägga om min livsstil!
Följ bloggen här:
www.dn.se/blogg/komiform2011/

loppisfynd

Tantvarning säger ni?
Jag är så förtjust i sådana här saker. Det är blommor och det är djur.
Perfekt!

På Söndag så inleder jag ett nytt samarbete med DN Söndag och nu har jag fullt upp med det.
Berättar snart mer.
Nu – jobb någon timme till.