Kategori ‘ familjen ’

Bajsmonstret

Innan jul så bad jag om er hjälp eftersom Della har gått och hållit sig tills hon typ blev blå.
(Läs inlägget här och alla fina kommentarer).

Jag fick massor med tips, förslag och fina erfarenheter mejlade och kommenterade nedan – TACK!

Hur har det då gått?
Jo,  vi har testat lite olika.
Först och främst så provade vi att tokignorera problemet – i vilket fall inför henne. Såg vi att det var på väg så tittade vi åt ett annat håll, pratade aldrig toaletten eller bajs, kiss eller tjatade om toaletten. Det här har vi försökt innan men kanske helt ärligt helt och fullt ut.
Resultatet blev sådär. Det funkade lite bättre några dagar sedan var vi tillbaka på ruta ett igen.

Sedan gjorde vi flera saker samtidigt. Vi satte oss ner och pratade mer vuxet till henne. Sa att det var väldigt viktigt med att gå på toa, att vi trodde på att hon klarade men att vi inte ville pressa henne. Men om hon inte klarade detta så var vi tvungna att tjata. Hon blev väldigt ledsen men jag tror att budskapet verkligen gick in.
En av er berättade också att hon hade kramat sitt barn och sagt att jag vet att det är jobbigt – en dag när du är lite större så kommer du greja detta. Jag försökte göra samma sak men kände samtidigt att då sa jag liksom till henne indirekt att du är ingen stor tjej, du klara inte det här och det gör hon ju om hon vill. Men någon stans så kanske det hjälpte till.

Sedan fick jag hjälp av en kompis som är psykolog. Hon berättade om Bajsmonstret. Det ska tydligen funka på tävlingsinriktade barn och det stämmer ju med Della.
Man börjar med att klocka tiden från olika delar i huset/lägenheten fram till toaletten. Sedan berättar man om att det alltid gäller att vinna över både kiss och bajsmonstret. Man kanske inte vinner jämt men målet är det. Då blir det att man aldrig snackar om Della eller toaletten utan flyttar fokus till bajsmonstret. Om hon inte hinner är det inte Dellas fel det är monstrets.
Om man sedan vill, när det går bättre så kan man göra en fysisk bajsmonster som man sedan begraver etc. för att lägga det bakom sig.

Och vet ni vad – det har funkat galant! (visst några mindre olyckor) men i det stora hela är det som natt och dag.
Vi har också gjort så att hon får en belöning men då och då. Alltså inte om du vinner fyra gånger så får du bla bla bla. utan helt utan att hon vet om det så får hon en tidning eller en liten grej för att on har varit så duktig. Det har också funkat bra för att hon vet att hon kan vinna en present men det blir inte direkt tryck heller (och jag är så trött på att förhandla om du gör si så får du så).

Så just nu älskar jag bajsmonstret!

(Monstret på bilden är ut Toy Story och det måste vara den sämsta present jag köpt till mina barn någonsin.
Vad tänkte jag på?)

So long landet

I över en månad har vi hängt i vackert vinterland.
Jag som alltid alltid längtar till sol och värme har inte saknat det ett endaste dugg.

Julen kom, kläddes, kläddes av och gick.

En dag trodde jag Will Smith skulle dyka upp – för himlen var som i Independence Day.
Han kom aldrig.

En annan dag så trodde jag sommaren var nära. Drottningbiet dök nämligen upp.
Stor som ett hus. Ond, bråd, kall död väntade.

Vi har målat väggar, skruvat upp hyllor och pysslat.

Och blivit kär i rörmokare på kuppen.
(Observera toaletten och rörisen i huvtröja).

Vi har knappt städat alls. Utan haft bättre saker för oss.


Som att åka skidor, jättemycket. Och verkligen älskat det!

Bibblan är ett bra ställe att hänga på när man får lappsjuka.

Lite godis har också slinkit ner.

Härligt har det varit men nu är det dags för nya äventyr i storstan.

Kom i form 2011


I dag i DN Söndag så börjar en artikelserie på fem veckor som jag är med i (läs här).

Meningen är jag ska ändra mina vanor framöver.

Varför då kanske ni undrar?

Jag är trött på att vara slö, trött och aldrig veta vad jag ska äta.

För ungefär ett år sedan födde jag mitt andra barn, Beppe. Min äldsta heter Della och är fyra. Ända sedan hon kom så har min träning blivit undanskuffad till prioritet 111. Önskar jag hade motivation och priolistor likt Gunde Svan. Men det slutar alltid med att det ända jag drömmer om är mer sömn och fler sega råttor.
Min man säger att det är just prioritering det handlar om, men när någonsin lyssnar man på sin man? Han kan ju klämma ut en unge och försöka komma tillbaka efter det. Då kan vi prata.
Till saken hör att jag ser ganska vältränad ut. Men allt är bara fejk. Jag har någon slags grundkondis och ett minne av att jag tränar mycket. Jag skriver tränar i presens för att jag fortfarande tror att jag är aktiv.
Så är alltså inte fallet.
Jag frilansar för tv, tidningar och andra som vill ha mig. Efter en vecka med 12 timmars snickrande och inspelning per dag så är jag ganska mör. Att försöka klämma in ett pass på SATS går då sådär. Så frilansandet anser jag vara ett problem i min dröm att vara som Madonna. 50 år och fit for fight.
(När jag skriver detta inser jag ännu mer hur fel min målbild är. Jag har 16 år kvar tills jag blir 50. Önskar dock att ändra på mig snarast).
För övrigt så slutar min kreativitet vid spishällen. Jag är urusel på att laga mat, tycker inte heller att det är speciellt roligt. Om vi inte snackar bakning, Mmm sockerkakssmet. (Fel målbild igen.)
Lägg också på det att jag är vegetarian. Omöjlig kombo. Allt för ofta blir det då pasta och sås. Alltså är det en kolhydratbomb som heter duga och i dessa GI-tider har till och med jag insett att det är nog inte är rätt väg att gå.

Så summan är att jag behöver hjälp och nu kommer jag att få det.
Hänger ni med på den färden?

Typisk bra och snabb mat enligt mig just nu…

För att då spä på och fixa ännu mer projekt så har jag närmsta månaden ännu en blogg var jag skriver om min kamp att lägga om min livsstil!
Följ bloggen här:
www.dn.se/blogg/komiform2011/

Endorfinkick!

Jag åkte lite skidor när jag var liten. Med pappa någon vecka hit och dit. Med någon kompis en vecka som tonnis – då började jag åka bräda. Sen har det varit strödagar hit och dit ett par gånger. Har tänkt att det vore kul att åka med Della men det kändes väldigt långt dit.
Men sen gick det så lätt!
6 pers totalt var vi i backen idag.
Som en dröm.

För att komma in i carvingtekniken lite så tog jag och Erik privatlektion med Ingemar på Granberget.
Det var fantastiskt! Han är grym och nu känner jag mig typ 50% bättre! På en timme! Väl investerade pengar! Så ring Ingemar vettja på Granbergets skidskola. Måste också verkligen rekommendera skidshopen. Så himla trevliga och bra priser om man vill köpa loss begagnat!

Andra åket – någonsing ville hon åka gupp. Nu tjatade hon som fan om att åka stora liften själv.
Gick som en dans. Galet envis den där ungen. Och härlig som attans.

Nu har jag lyckorus i kroppen och lite mjölksyreben.
Det var så roligt!

Se upp – stockholmare i backen!

Känner mig lite som Sällskapsresan på väg ibland.
Började dagen med att köra fast i en snödriva på vår egen uppfart.

Totalt ostrukturerade kommer vi till backen, saker och ungar väller över.
Jag hade glömt mina pjäxor i bilen och fick ställa dem vi grillen för att de skulle tina lite innan jag kunde börja åka.

Della, det enda proffset i sällskapet. Hon har bara åkt 3 dagar och nu blev det toppen på berget och de värsta branterna.
Själv var jag som Stig Helmer medan hon svassade förbi. Fick dock ställa mig och skrika på henne mitt i backen när hon vill ta typ något 8 meters big jump.
Galen.


Beppe hade ingen bra dag. Han grät och grät.
Idag blir det film, brasa och massera ömma leder.

Pappa kan bygga…

Smått otroligt men fast det är jag som till 98% bygger, målar och syr här hemma och fast än Della ser alla mina program och vet vad jag jobbar med så säger hon ändå
- Pappa kan bygga ett stall på innergården hemma i stan,
- Jag ska fråga pappa att bygga det,
- Pappa kan bygga en koja åt mig.

Pappa my ass.
Vad handlar det om? Hon frågar aldrig honom om att sy något och det kommer så där ultraspontant.
Pappor bygger.
Punkt.
Det gör mig väldigt frustrerad – att det verkar vara så, menar jag.
Hon måste ju få det någonstans ifrån?
Och inte är det hemifrån.

Senaste dagarna i Dalarna.

Jag börjar känna mig lite mentalt förvirrad av att bara vara.
Vilket jag nog ser som ett välbehövligt och gott tecken.
Idag har jag och Della åkt slalom för första gången ihop.
Åh jag är helt hooked.
Så kul att kunna göra något tillsammans och så vackert!

Vi har haft väldigt många cirkusuppvisningar.
Jag försökte slå en volt med ringarna men knäckte nästan bäckenet.
Måste. Börja. Träna.

När barnen sover så fejar vi och putsar. Målar lister och tänker på kulörer.
Det går framåt. Det blir fint!

Min mamma är här på besök från Belgien. Så vi visar upp snö och låter henne frysa rumpan av sig.

Har aldrig riktigt fattat storheten med hummer. Jag blir mätt så fort. Och det blir mest gott med en massa Aioli. Jag fick hamra upp klorna så nu är hela mattan indränkt i hummersaft. Men hummer blev det alltså ändå.

Beppe blir galnare och galnare. Han är så sjukt uttråkad men jag vet liksom inte vad jag ska hitta på med honom.
Härlig som är han i vilket fall.

Jag har sytt in ett täcke i ett fint tyg från Ikea och hängt för ytterdörren. Det blir sådant kallras eller vad det nu kallas för.

Rörisen var här och drog nya rör så nu ska de inte frysa något mer. Murbruksbyttan behåller vi dock som badkar.
Jag har alltid haft så svårt för våtrumstapeter men det var billigt och det blev bästa lösningen.
Hej hej!

Guldpingvinen

Della tog fyra simmärken idag och stolt som en tupp var hon.
Dock ska märkena inte upp på någon blå vadderad tavla eller på bröstet.
De fick lysa på benvärmarna i stället.
Ja, varför inte.
Jag är också rackarns stolt! Heja Della!

Drömkåken

Vi håller ju på och pular här i stugan i Dalarna och börjar man dra i en spik så känns det som att hela huset faller isär.
Jag blir lite galen.

Dagen innan julafton så frös vattnet på tre olika ställen. Varmvatten i badrummet men inte kallt (visste ni att varmvatten tydligen fryser snabbare? Tokigt). Kallvatten i köket men inte varmt där, is i diskmaskinen etc. etc etc.
Igår badade jag i en murbruksblandningsbalja (som jag visserligen köpt som badkar åt ungarna) och vi hade -6 grader under köksbänkarna.
Sen gick huvudsäkringen till huset och allt blev nattsvart.

Idag skulle vi i väg till skidbacken då gav ytterlåset upp och fastnade. Låssmeden fick komma och borra upp skiten.
Sen kom vi hem då hade Della dragit av spolningsvredet på den gamla toan vilket inte går att laga.

Haha – som ett skämt är det.
Kanske måste dra oss tillbaka mot stan.
Men huset testar nog bara vad vi är gjorda av för virke.
Och det ska bara veta att jag är seg som fan.

Skidbacken var iallafall som en dröm.
Måste tillbaka snart – kanske inte i minus 30 som det ska bli imorrn igen.

Tonårstruble coming up

Idag var vi i Sågmyra på outlet.
Della vet vad hon vill ha.
Det är inte samma som jag.
Jag blundar och hoppas, hoppas att hon agerar ut det nu och inte sen.
Hello kitty klänningen fick hon. Vid S&M skorna satte jag stopp.

Nu ska jag måla lite till. Gör lite varje kväll när djuren sover.
Den här dörren har suttit länge i stugan. Den var tråkbrun och den har varit en provrumsdörr till något fashionabelt modeställe i Stockholm en gång i tiden. Därav ett litet fönster med lite insyn. Älskar när prylar kam berätta en historia!