Det slår mig alltid när jag reser runt i Sverige och ser en massa klassiska slott (typ Gripsholm) dalagårdar eller vad det nu kan vara. Det pratas mycket om det enkla rena svenska men sen så är mycket ganska bombastiskt och svulstigt med en massa färger och mönster. Häromdagen såg jag ett gammal bröllopsbild. Dalkullan var utsmyckad som en masai med mer ylle.
Carl Larsson räknas väl som den svenskaste av alla men ett modigare och galnare hem än Sundborn får man leta efter. Har ni inte varit där så rekommenderar jag det verkligen!
Jaja här är bilder från gammelgården i Rättvik.

Jag har blivit galen.
Vill bara få upp alla maskrosor nu.
Det är som terapi att sitta på gräsmattan och rycka tuva efter tuva.
Det bästa är att känna roten med tången och liksom följa den nedåt. Sedan skrocka lite och liksom haha!
Där fick jag dig!