Börjar nog utveckla en star crush på herr Fallon.
Kolla in denna video (gick tyvärr inte att bädda in…)

Vet inte om det är vinet eller min taskiga autocorrect i iphonen som är skyldig till titelns stavning. Något fel blev det. Kanske gav the death Eatrr mig en expecto spelliarius innan filmen så att min dyslexi blir ännu mer framträdande. Filmen var bra och läskig. Jag skrek högt flera gånger. Förstår att den stackars uppiffade mamman med fyraåringarna i raden framför fick gå hem efter 5 minuter.( ok det var gratis men hur tänkte hon egentligen)?
När vi kom in i bion hade de gjort långa rader med levande porträtt. Jag fattade inte det först men blev väldigt imponerad. Den levande Mona Lisan med trollkarlshatt höll på skämma livet ur mig. Glömde tyvärr ta bild på detta. Ska skärpa mig. Pia höll mig i handen bär det var som mörkast. Skönt att stans julbelysning då har kommit upp.

Och läs om Jimmy Fallon som Robyn var gäst hos.

Ni har väl inte missat hans öppningsnummer till Emmys i år?
A must.

Vilken tur att det finns smink och accessoarer! Är väldigt glad att jag är tjej. Fick en släng av kräkis. Och brustna blodkärl runt ögonen och aloevera inpackning i håret skriker inte gala direkt.
Men det är bara sminka sig och plussa på leendet och komma in till jobbet som en tv chef en gång sa till mig när jag var lite nere.
Det är alltså ingen look jag kör med idag utan en nödvändighet.

Från the daily what

När jag var 7 år fick jag en hund i julklapp.
Pappa kastade ett koppel till mig och pekade på en valp och sa sedan de magiska orden.
Det där är din hund!
En egen hund!
En liten Labrador som fick heta Devil.
Efter Fantomens varg så klart.
Devil var väldigt ouppfostrad, vild och alltid hungrig.
En dag rusade jag hem och skrek.
-Mamma, mamma Devil bajsar ut sina tarmar.
Han hade bara ätit upp kökshanddukarna som kom ut som långa remsor.
Men stackars 8 åriga jag, trodde min bästa vän var stekt.

12 år senare kunde han inte längre resa sig upp och det var dags för den berömda sprutan.
Fy fan, vad jag grät. Dagen efter hade jag ett fotojobb och fick sitta med fryst skinka på ögonen hela natten för att de inte skulle vara svullna. Gråta lite, stekt skinka lite och sen gråta lite till.

Kommer ihåg sista gången jag rastade honom. Gick i lekparken bakom huset var vi bodde. Det var aldrig barn där. Den dagen var det fullt. Alla klappade, kelade och snackade med honom.
När vi gick så stod tio kids och vinkade och sa
-Hej då hunden. Hej då.

Ja det var verkligen Hej Då.
Han var så fin när han somnade i min famn.

Han börjar bli en riktigt liten man den där Beppe. Så glad jämt och rolig. Som en liten dörrvakt röjer han runt och styr och ställer. Han är så kär i Della. Följer efter henne precis överallt.
Just nu har han en liten bläcka. Han knallar bra men ni vet när han blir lite trött så blir han som ett vingligt fyllo som gör omvärlden farlig eller tvärt om.
När han ser man så grymtar han som en liten gris alt. Bull Dog. Det spelar ingen roll om han har ätit dubbla portioner gröt. DEt går alltid ner mer.
Han är söt han.

Direktör Ohlsson om jag får be.

So long cowboy.