Och snack om spöken.
I det andra huset vi brukar hänga på somrarna så snackar flera om att de känner av spöken. Jag har inte de tentaklerna men bara för att det snackas så går min fantasi igång och jag hör och ser en massa saker. På samma sätt som jag lever mig in i Twilight eler Harry Potter så tycker jag att det här stora huset är lite läbbigt. Det knakar, suckar och låter. Hela huset känns som Doctor Suggels gamla kåk.
Det är inte så att jag inte tror att de kanske finns eller att vissa människor känner mer än andra men samtidigt så är min logiska sida helt emot det.
I går tänkte jag på dem när jag sprang i trappan och avfärdade mig själv. Precis när jag sa det finns inga spöken så snubblade jag.
OoooooooOOOOOOOOoooooooooOOOOOOh.
MOAAAHAHA.
Vad tror ni?
