Arkiv för september, 2011

mönster mellan blodpudding och mjölk

 

Man parerar mellan hyllorna på Ica en söndagseftermiddag med huvudet fullt av middagsplanering. Plötsligt, på väg mot blodpuddingen, går man förbi en produkt som legat på ens eget ritbord… Det är en känsla man inte vänjer sig vid. Det är en ”min-känsla”. Men gud, har jag glömt den här?? Det värmer faktiskt lite extra när man får göra de här vardagssakerna, som hamnar i många svenskars hem – eller bilar som i detta fall.  

För mer än två år sedan hade jag ett litet projekt, att rita två mönster till bilbarnstolarnas dynor. Det var nytt för företaget att jobba med en designer och jag vet att de hade problem med produktionen på något sätt. Vi hördes av några gånger, men det verkade som att allt skulle rinna ut i sanden. Inget konstigt alls i min värld, det kan hända mycket på vägen som kommer före. Därför blev jag glad och förvånad när jag plötsligt korsade en jättekorg med mina(!) bilkuddar i söndags.
Lite petig är jag och önskat att stjärnorna fått vara lite större och allra helst i färg såklart, som de var från början. Men ändå! Om de säljer bra kanske man får förtroende att ta ytterligare ett steg nästa gång!? Så köp på nu för sjutton! Då får ni dem i orange, grönt och blått nästa år! :-)

finn fem fel

 

med en hel kyckling på bröstet

 

Den som en gång legat med en liten naken nyfödd människa på bröstet kommer (beroende på grad av fantasistörning) aldrig att kunna lägga in en hel kyckling i ugnen utan att drabbas av ångest. Jag brukar snabbt krydda med paprikapulver, då känns det genast lite lättare.

tisdagstipset

Barnen är våra ögonstenar, våra världars mitt! Det vet de om och utnyttjar till varje pris. När fick du äta upp den sista kaksmeten sist när ni bakade (jag menar du bakade, barnet stod bredvid med skeden i högsta hugg och väntade ivrigt på bunken)?
Jag anser att vi måste våga ta tillbaka vår egen sol som livet kretsar kring. Kaksmeten som blir över i bunken när man bakat söndagskaka. Som är belöningen för att man gjort sig till och ansträngt sig för familjelyckan. Den bör gå till projektledaren och ingen annan.

Numer bakar jag endast när jag vet att jag kan bli ensam om smeten. Mannen klipper gräset och barnen leker ute, lyckligt ovetande om vad de precis går miste om. Lycka!

FYRTIO CENTIMETER SÖMN

God måndag! Sovit gott inatt? Själv har jag sovit sådär. Övar yngsta sonen i att sova i sin egen säng. Och mig själv. Undrar vem som tycker det är jobbigast?

Vi skulle köpa ny säng för några år sedan och bestämde oss för att fortsätta ligga mysigt i en 160 cm bred. Annars är väl 180 det vanliga föräldrarsängsmåttet? Vi förlitade oss på Anna Wahlgren och snart skulle sonen (nr.1) sova i egen säng. Vi hade till och med planer på att återgå till ett gemensamt täcke. Haaahaaaahaaaahoooohiihoii. Oj, det var roligt!

Jag minns att det fanns flerbarnsföräldrar som avrådde oss, som tyckte vi skulle satsa på en större säng om vi ändå köpte ny. För vem vet, snart kanske det skulle komma fler barn. Och det gjorde det på något sätt. Men misstag är väl till för att göras själv? Vi tyckte det var lagom med 160 cm!
160 delat på fyra blir 40. Fyrtio centimeter sömn per person. Barn ligger inte stilla när de sover, och inte rakt. Jo, rakt ut med benen! Och gärna i ansiktshöjd. Pappan är dessutom oförmögen att göra sig själv till 40 cm. Det betyder att mammans liggyta hamnar på någonstans mellan 20-30 cm, vilket hon klarar om hon ligger prick på sidan med kinden slät mot sängbordet.

Nu är man alltså inne på det nionde året utan ordentlig plats i sin egen säng. Påsarna under ögonen har förlorat hoppet. De sitter där de sitter lixom. Men barnen är söta, det är det man får tänka. Och så finns ju solglasögon och photoshop om det krisar. Och kärlek!

livets förgänglighet

Börjar som vanligt dagen med en kopp kaffe över dödsannonserna i morgontidningen. Gråter en skvätt över livets förgänglighet.
Sedan läser jag på om alla TV program jag inte skall titta på. Sådärja. Redo för en ny dag!

Nu skall här ritas blommor!

bricka mot en tuttkudde

Vitamindrink till kaffet är förmodligen helt fel? 
Men brickan från Lisbeth Svärling är en favorit! Kolla in hennes underbara illusar här. www.svarling.se
Jag bytte den mot en tuttkudde! :-)

Babykuddar

Du kunde ha åkt ut som mens

Lillebror fyra år skuttar av glädje när han konstaterar att han minsann låg i mammas mage när storebror var bäbis. Storebror åtta år vet bättre och svarar snabbt och bestämt (nöjd över att det fanns en tid då han var helt ensam sina föräldrar) ”Nej, du fanns faktiskt inte då!”.
Storebror blir sedan klarsynt och kommer på hur det egentligen ligger till.”Elton. Du var ett litet, litet ägg…. Du kunde ha åkt ut som mens”.

Ta-mig-tusan. Han kunde ha åkt ut som mens. Hösten är vacker och vemodig.

 

LOVELY KNOPPS

Min sambo/kille/pojkvän/man… vet inte vad jag skall kalla honom nuförtiden. Måste se till att vi gifter oss så jag kan börja säga ”min man”. Han i alla fall, blev nervös när han såg vilka delar av vårt hus jag delar med mig av här: skamkoppen med döingar och den äckliga klädhögen. Han undrade över ifall jag bara tänker visa sådant?? Nej det tänker jag inte Niklas. Pass på. Här kommer dina fina knoppar till hallen! :-)

Det började med att vi hade kollat in de svarvade skönheterna från Muuto. (Jag utgår ifrån att det är mest inredningsintresserade här och att jag inte behöver förklara mig närmre?) De är verkligen underbara! Men man kan också göra mycket för pengarna som 3-4 knoppar kostar… Där någonstans i diskussionen ser jag att han far iväg i tanken och snart är han även kroppsligen ur sikte. En halvtimme senare, rosig om kinderna och lite lyckligare är han tillbaka med dessa! Och det blir bara fler och fler… 

 

 

RITNINGAR GÖR ONT

Förlöst mugg

Alltså. Jag är så jäkla snitsig. Kreativ! Kommer på massa kul idéer, snygga och enkla former som kommer att göra sensation! (Här borde jag vara lite svensk och ta tillbaka lite av det jag just sagt, men prövar att strunta i det så får vi se vad som händer..)
Jag måste bli stor och framgångsrik inom mitt yrke för de stora har någon som tar vid där. Gert Wingårdh gör knappast sina ritningar själv! Karim Rashid (galningen i rosa kavaj) kanske inte ens kläcker idéerna längre? Frågan är om Ingegerd Råman ens gör sina ritningar? Eller hon ritar nog inte, hon formar säkert med händerna i lera, snygg vit lera, i en avskalad ateljé i motljus…

Hur som helst. Efter fas 1 kommer fas 2. Iden är insåld och de ”enkla” formerna skall fungera på riktigt. Lyktan skall  ha en konstruktion, lampan skall helst hänga rakt, mönstret skall rapporteras med halvförskjutning, jag ska veta om plåt eller plast blir bäst, färgen måste bli perfekt (julrött är 201 C, möjligtvis 7426 C), ritningar skall göras.

Stopp. Vet ni hur lång tid det tar att göra en ritning?? Ritningar gör ont att göra! Man gör bäst i att inte arbeta från hemmakontoret sådana dagar, i så fall riskerar tvätten att bli tvättad och disken diskad istället för att kunden får sin ritning.

Tillslut värker jag ändå fram den! Likt en riktigt långdragen förlossning, med panikkänslor och hela baletten, ser jag min produkt sakta födas. Oj oj oj, vad skönt det är! Vilken känsla! Aldrig är den så bra som just där och då. Då tänker jag att jag aldrig skall låta någon ta över processen efter idékläckningen. Fas 2 is the shit!

Efteråt brukar jag låta mönstret/ritningen/ originalhandlingarna ligga lite spontant på bordet en stund, att njutas av. Min produktbäbis – genomtänkt och färdig!

Sedan kommer i och för sig fas 3, då den skall pressas in i en serieproduktion. En kines skall kanske tolka mina originalhandlingar och där kan det gå precis hur som helst. Men det är inget jag försöker tänka på precis efter förlossningen.

Nej, jag tar en tugga på mackan med ost och paprika och ler ömt mot min bebis. Vi har hela livet framför oss!

ostmackan