Min grej är design och jag har bland annat en mönstervärld för barn, MY MIKA, tillsammans med vän och kollega Emma von Brömssen.
OM BLOGGEN: Man är småbarnsförälder, köper hus, jobbar heltid och försöker samtidigt vara en till synes helt normal människa, granne och samhällsmedborgare. Det funkar! Ibland...
VÄLKOMMEN!
Skicka mig gärna ett mail: linda@hosbrink.se
,
,
Ger inte mycket för sommartid/vintertidpåhittet, det är definitivt inte en person med småbarn som har kommit på idén. Hur förklarar man för en jättepigg fyraåring att 4.50 inte är en ok tid att gå upp och titta på Bolli?
När klockan börjar närma sig 10.30 är det sedan bara att ställa sig och steka falukorv, för då är barnet hungrigt. Såklart.
Vad får vi för omställningen? Ljusare morgnar i cirka tre veckor – sedan är det bäcksvart igen både när man lämnar och hämtar på dagis.
Sur nu.
Nämen, se där! Spontan chokladbollsbak på torsdagseftermiddagen. Inget ovanligt alls… sådär gör vi alltid om vi inte har någon annan gemensam familjeaktivitet på gång, som stämsång, pyssel eller så.
Man lägger upp ingredienserna snyggt i skålar och barnen får blanda och kladda bäst de vill. Alla skrattar och har jättemysigt. Mamman är lycklig och barnen blir glada och tacksamma och spinner gott. Sedan äter de en var och inget tjat om fler. Barnen somnar den kvällen i sina sängar nöjda och trygga. Man tänker att socker är toppen att avsluta kvällen med!
När morgonen kommer vill barnen helst äta gröt till frukost och pappan viskar att då får chokladbollarna snällt vänta i kylen på sin tur!
Åh vad härligt och lyckligt vi har det!
Det gör inget med lite havregryn på golvet
Stoppar tillbaka ”Entréer” mellan ”Magbesvär” och ”Rembrandt”.
Berit Bull
Ungefär vart femte år brukar jag fundera på att lägga ner allt och börja måla istället. En gång gjorde jag så – lade ner allt och började måla alltså. Jag fick hålla till med mina oljefärger i grannens källarförråd. Det var jag, tavlorna, en tjock spindel och grannens sommardäck. Fick astma och var tvungen att sluta.
Men det gjorde inget för det blev ändå inget bra. Jag hade börjat i fel ände: namnet på utställningen och annat var visuellt färdigt i huvudet innan ens det första strecket var ritat. Dålig idé. Dålig, dålig idé. Man designar inte konst.
Birgit Broms
Nästa gång ska lusten, känslan och spontaniteten få styra. Eventuellt är det en sådan period på gång nu? Har börjat sukta efter allt som är fritt och obundet och som bara är vad det är. Ingen ekonomi. Ingen konsument. Ingen teknik. Bara ren och pure känsla!
Jag skall erkänna att jag inte är någon som ränner på konstutställningar, det var nog tio år sedan sist? Där har kulturtanten en del att arbeta med… Men jag kollar på nätet(!) och drömmer om att helt plötsligt få ett par hundra tusen över att köpa för. Det vore verkligen underbart att få smycka väggarna med positiv energi som man själv valt ut. Alternativ två är som sagt att göra själv! Men jag suger lite på karamellen och låtsasbjuder på www.bukowskis.se så länge. Väljer mellan Berit Bulls gunghäst, Birgit Broms skridskoåkare och ett par teckningar av Isaac Grünewald. Eller kanske en konstvas? Vi får se vad det blir idag.
Isaac Grunewald
Jag grillar fläskkarre och äter det med klyftpotatis och yoghurtsås.
TV-kocken grillar en fläskkarre och äter den med en klyftpotatis och en yoghurtsås.
Jag dricker ett glas vin till, hon dricker ett vin.
Vem vinner?
Kiss- och bajsåldern är väldigt harmlös om man jämför med jävlar- och fanåldern. Mitt mammaöra rustar redan nu för k*k- och f*ttaåldern.
JAG OM NÅGRA ÅR
Kay Pollak säger att vi alltid har ett val vid varje möte med andra människor. Vi kan välja att fokusera på de bra sidorna hos en person, eller de dåliga. Nu väljer jag att se det bra med ett barn som äter ägg som en näbbmus (inbillar mig att näbbmöss ätande ser ut ungefär så här). Han åstadkom ett snyggt mönster. Och fina färger – gulan mot den blå äggkoppen!
Visst finns det inga instruktioner om hur högt man får bygga maten med tallriksmodellen?
Hej vänner! Det blev långhelg för min del! Har varit och hälsat på päronen i Jönköping, staden som grundes 1284 av Magnus Ladulås. Hurra-för-Magnus-Ladulås-sången sitter fortfarande som en smäck sedan 700-årsjubileet 1984! Det är den och adjektiv-substantiv-sången jag minns från grundskoletiden. Resten är dimmigt… upptäcker jag när åttaåringen kommer hem från skolan och undrar över saker man borde kunna som ett rinnande vatten. Typ åtta gånger åtta. Nu hamnade jag på ett stickspår igen. Attans att jag inte kan hålla mig till mina ämnen. Precis sådär höll det på under grundskoletiden också apropå grundskola och att slinta iväg i tanken.
Fröken:
- Magnus Ladulås kom till Jönköping och signerade privilegiebrevet, bla, bla, bla..
Linda:
- Ladulås. Ladu. Lada. Ladan!! Där satt den! Vi skulle kunna ha festen i ladan! Om vi frågar bonden går det säkert bra om vi städar…
Fröken:
- Linda, vad tror du?
Linda (nollställd):
- Vad tror jag?? Om vaddå? Festen?
Det jag hade tänkt att visa var den här fåtöljen som fick åka med hem, soffan står redan vardagsrummet. TV-gruppen från mina rara barndoms dagar! En äkta sjuttiotalspjäs (eller hur pappa, eller är det 60-tal??)! Jag vet att det kan kännas skrämmande för många människor på 2000-talet. Inget slimmat, nätt och stylat. Bara tungt! Härligt om ni frågar mig! Men den skall få sig en omgång! Färg antagligen. Funderar på gult.. Det får bli en följetong!
Inte så sällan är det ett feltänk eller en okunskap som föder nya idéer. Eller hur? Mina bästa produktidéer är nästan uteslutande resultat av att jag slant med pennan, renderat fel vy i modelleringsprogrammet eller inte haft rätt arbetsredskap för tillfället (typ bara äggkartonger och limstift). Det kan också handla om att se fel. ”Men vilken praktisk vas! Jasså, det var ingen vas, det var en oljeradiator. Ja, men då får jag väl göra en sådan vas!!”
Ett öppet sinne och lite av det jag talade om häromdagen: att ta sin högra hjärnhalva på allvar, är allt som krävs!
Baksidan är att hjärnkontoret aldrig får vila. Men det får man ta med sin terapeut… och hon kommer att rekommendera dig att yoga, meditera eller sticka för då går det inte att tänka på annat. Nu hamnade vi på ett stickspår känner jag.
Det jag ville visa var det här. En bra idé som jag inte själv kommer att göra ngt åt – jag ger bort den helt enkelt! :-)
En självtömmande barnpool! Det hade blivit hål i barnens pool i år, så jag fick fylla på nytt vatten varje dag den skulle användas. Men det visade sig inte vara någon dum idé alls! Förra året stod den på samma plats med samma vatten som blev äckligare och äckligare. Ingen ville ens stoppa ned handen i vattnet till slut, för att ta ur proppen. Hade butiken kunnat erbjuda självtömmande pooler hade jag lätt betalt lite extra för den funktionen. Eller hur gör ni med de här små slembassängerna?
