Det var lucia igår. Men det var det nog ingen skolbarnsförälder som missade. Mina tankar går idag till ensamstående föräldrar och barnfamiljer med fler än två barn.
Alltså. Kan vi inte bara avskaffa luciafiranden där föräldrar skall vara med och arbeta (och betala för den delen)? Barnen kunde väl ta en dag ledigt från lektionerna och baka sina egna lussekatter och pepparkakor? De kunde väl få lära sig hur man jobbar i projekt? Utse projektledare, jobba med målbilder, skriva att-göra-listor. Passa på att öva sina färdigheter i ansvarstagande. Det vore väl toppen?
våra fina barn
Men. Som vanligt… verkar det bara vara jag som inte orkar. Eller är vi bara duktiga på att hålla masken inför varandra?
Alla andra mammor mailar och brainstormar och tänker så det knakar och ordnar med blommor till fröknarna, ska vi ha vit eller röd krans, samlar in sjuttio kronor här och fyrtio kronor där som skall läggas i olika kuvert senast någon dag när man skall ha kommit ihåg att ha kontanter i plånboken.
Vilken Anna var det nu igen som skulle ha pengarna – Anna K eller Anna A? Kuverten är slut och mjölken skall blandas med saffranet en dag i förväg och sonen skall ha HUNDutstyrsel på föreställningen, och nu är klockan nio – visst är Ica öppet till tio på vardagkvällar?
Om du nattar så åker jag. Om du arbetar så jobbar jag. Om du …. så …. jag, om du …. så …. jag. Pussel, prassel och trassel. Nu måste du lära dig att sova i din egen säng. Mamma och pappa har inte träffats på fjorton dagar.
Telefonen plingar sig skakig av alla kom-i-håg-meddelande, men utan den hade det aldrig fungerat! Ändå glömde vi ta med en korg att lägga lussebullarna i, och sonen fick ingen svans till sin hundutstyrsel och jag fick stanna hemma med trött lillebror och skona honom från socker på kvällskvisten.
Som tur är plingade det även ”Yoga klockan nio”. Huvudvärken släppte lite. Och så tänker jag igen på de som har tre barn och tre luciatillställningar att jobba inför. Eller fyra? Kanske är man ensam med sina barn – har ingen att beklaga sig för eller så har man egentligen inte råd. Men alla andra ställer ju upp, så…. De har det värre och jag tycker på allvar att vi måste hjälpas åt att sätta stopp på de här dumheterna. Det är inte ett dugg konstigt att folk trillar in i betongväggarna till höger och vänster – situationen och kraven har blivit orimliga!
det doftade i alla fall gott i köket en stund
Jag citerar min lilla visdomsmaskin (kl. 5.35 i morse) ”mamma, du måste vara glad – som jag! Inte sur, för då blir jag också sur och gör bara dumma saker och säger att du inte är min mamma och sånt. Då blir du bara ledsen, eller hur. Nu låtsas vi att det är morgon!”
Ja min vän – jag måste vara glad. Nu låtsas vi att julen bara är härlig!
Love.
