När det blev bestämt att jag skulle blogga här, strax innan sommaren, tänkte jag två saker:
1. Att hålla mig till att vara personlig men inte privat!
2. Att bjuda in till designvardagens förtrollade landskap bortom de ljusvita bilderna i magasinens reportage.
Jag håller ju själv på att skapa ett luftigt och genomtänkt hem i detalj – så det är inte för att jag inte älskar inredning. Men, själva designprocessen, innan vi kommer dit är så magisk men tyvärr underskattad (säger jag nu som företagare). Den ville jag sätta lite i rampljuset genom att bjuda på skrivbordsidéerna, arbetet bakom, inspiration, färger…
Men så hände något som gör att jag är tvungen att bryta båda mina löften. Som gör att jag inte kan ge er det jag hade tänkt och som gör att jag måste spräcka min privata bubbla för att kunna ge en förklaring (och be om tålamod).
JAG DRABBADES AV SJUKDOMEN (klickbar länk)
Hjärnan höll på att koka över och försökte desperat, genom kroppens alla organ och en bedövande trötthet, meddela nåt i stil med ”lägg dig ned och vila för helsefyr du arma människa”.
Men nutidsmänniskan lärde sig att jobba med yrsel – det är bara att sitta lite mer still på stolen, vrida huvudet mer långsamt. Hjärtklappning parerar man med ett extra andetag.
Mot trötthet finns dunderkosttillskott med hela bokstavskombinationer på paketen – vitamin A. D. H. D.
Själv tänkte jag förstås att det var hjärntumör, hjärtinfarkt, diabetes, tarmcancer och blodproppar som härjade fritt i kroppen. Jag hade klippkort på vårdcentralen och egna GOOGLE-diagnoser varje vecka.
Sanningen är att jag drabbats av vår tids kanske vanligaste sjukdom. Först utmattningssyndrom, sedan depression. Nu sedan en tid tillbaka bara allmänt störd? Koncentrationsstörd, minnesstörd, stresstörd, kaosstörd – ja, och så min vanliga fantasistörning såklart uppepå allt det här.
Jag är alltså sjukskriven sedan ett tag tillbaka och glad igen, men med tilltufsade förmågor och ny världsbild. Det sista är endast av godo, på så sätt önskar jag alla en utmattningsdepression (nej det tar jag tillbaks genast). Men man växer!
Nu jobbar jag alltså mest med mig själv och inte för tillfället med design, och jag har inte sagt det till så många för jag har tänkt att jag snart är på banan igen. Men det tar tid. Har jag märkt… Sviterna efter en överansträngd kropp är svåra att reparera – kan ta år har jag hört men jag hoppas att jag har hört fel.
Jag önskar att jag kan bjuda på magisk designvardag inom en snar framtid, så länge får ni hålla till godo med ”vardag” kort och gott.
Det är inte det sämsta utan det viktigaste faktiskt! Det är väl det jag har lärt mig hittills…
Man skall ta hand om HELA kroppen! Och skita i att badrummet inte är renoverat på tjugo år.
