Vi har gjort om vår åttaårings rum hundrafemtontusen gånger men det har aldrig blivit riktigt bra. Felet vi gjort är att vi har tänkt barnrum = rum för lek med leksaker. Det är dumt eftersom vi talar om en pojke som i princip aldrig lekt med leksaker. Vår son är mer av en samlare. Olika teman varje vecka! Just nu är exempelvis en iPhone-vecka och vi har avslutat kvällen med att göra en pappers Iphone.
En annan vecka var det fotboll – och snart var rummet tapetserat med hundra små fotbollsurklipp från dagstidningen. Och så vidare. Det blir många teman på ett år som behöver sin egen plats.. För man slänger inget hur som helst! Här snackar vi om en man med störtkoll på sina saker. Att de finns vill säga, kanske inte direkt var…
Vår stora lilla samlare älskar också rollekar. Det gäller att förbereda sig inför vuxenlivet! Favoritfigurerna är rockstjärna och brandman och mycket energi går hemma åt att hitta rätt tillbehör, eller verktyg att skapa tillbehören med. Vi blir alla ytterst delaktiga i jakten och produktionen.
Framförallt är killen en äkta projektmänniska! Det klipps, byggs, görs om, möbleras om, skapas, ritas, sys, klistras, tejpas, donas och fixas. Härligt såklart! Men inte alltid när man hittar pappersklipp, kartongskräp, verktyg m.m. på badrumsgolvet, i garderoben, på köksgolvet eller mellan kuddarna i soffan. Det vill säga där lusten råkar ha infunnit sig.
Hans eget rum är dessvärre ingen favoritplats – det är helt enkelt för stökigt. Såklart. För vi har aldrig riktigt gjort plats för alla samlingar, projekt, motorcykelhjälmar, hockeyskydd och de andra bra-att-ha-sakerna. De hamnar liksom på golvet. Inte heller har han egentligen fått egna bra verktyg utan tvingas springa ut i garaget för att hämta det han behöver. Det blir några rundor om dagen. Saker som sällan hittar tillbaka igen.
Nu är det alltså dags att hjälpa till att tänka ut ett system, en gång för alla! Lusten skall först och främst komma på rummet – har vi tänkt. Samtidigt skall vår lilla kärleksgnutt få in mer färg. Det har inte heller blivit av, skam och synd och stackar lilla barn…
Men nu ska det blir bra. Det bästa av allt – vi skall hjälpas åt! Oj, vad han skall få arbeta och svettas med färg och bygge! Hoppas ni förstår att jag känner mig delaktig i stöket – för det är jag som kan det här med orsak och verkan, inte en åttaåring. Han gör ju bara det som faller honom in för tillfället. Helt och hållet naturligt!
Självklart skall det bli plats för minnen, bilder och hjärtesaker också. Vi gjorde en riktig genomkörare idag – drog alla lekar vi kunde komma på, alla roliga rum, alla drömmar och alla bästa färger. Men det tar vi nästa gång. Nu orkar du inte läsa längre!
