Hej vänner! Det blev långhelg för min del! Har varit och hälsat på päronen i Jönköping, staden som grundes 1284 av Magnus Ladulås. Hurra-för-Magnus-Ladulås-sången sitter fortfarande som en smäck sedan 700-årsjubileet 1984! Det är den och adjektiv-substantiv-sången jag minns från grundskoletiden. Resten är dimmigt… upptäcker jag när åttaåringen kommer hem från skolan och undrar över saker man borde kunna som ett rinnande vatten. Typ åtta gånger åtta. Nu hamnade jag på ett stickspår igen. Attans att jag inte kan hålla mig till mina ämnen. Precis sådär höll det på under grundskoletiden också apropå grundskola och att slinta iväg i tanken.
Fröken:
- Magnus Ladulås kom till Jönköping och signerade privilegiebrevet, bla, bla, bla..
Linda:
- Ladulås. Ladu. Lada. Ladan!! Där satt den! Vi skulle kunna ha festen i ladan! Om vi frågar bonden går det säkert bra om vi städar…
Fröken:
- Linda, vad tror du?
Linda (nollställd):
- Vad tror jag?? Om vaddå? Festen?
Det jag hade tänkt att visa var den här fåtöljen som fick åka med hem, soffan står redan vardagsrummet. TV-gruppen från mina rara barndoms dagar! En äkta sjuttiotalspjäs (eller hur pappa, eller är det 60-tal??)! Jag vet att det kan kännas skrämmande för många människor på 2000-talet. Inget slimmat, nätt och stylat. Bara tungt! Härligt om ni frågar mig! Men den skall få sig en omgång! Färg antagligen. Funderar på gult.. Det får bli en följetong!
