Ungefär vart femte år brukar jag fundera på att lägga ner allt och börja måla istället. En gång gjorde jag så – lade ner allt och började måla alltså. Jag fick hålla till med mina oljefärger i grannens källarförråd. Det var jag, tavlorna, en tjock spindel och grannens sommardäck. Fick astma och var tvungen att sluta.
Men det gjorde inget för det blev ändå inget bra. Jag hade börjat i fel ände: namnet på utställningen och annat var visuellt färdigt i huvudet innan ens det första strecket var ritat. Dålig idé. Dålig, dålig idé. Man designar inte konst.
Nästa gång ska lusten, känslan och spontaniteten få styra. Eventuellt är det en sådan period på gång nu? Har börjat sukta efter allt som är fritt och obundet och som bara är vad det är. Ingen ekonomi. Ingen konsument. Ingen teknik. Bara ren och pure känsla!
Jag skall erkänna att jag inte är någon som ränner på konstutställningar, det var nog tio år sedan sist? Där har kulturtanten en del att arbeta med… Men jag kollar på nätet(!) och drömmer om att helt plötsligt få ett par hundra tusen över att köpa för. Det vore verkligen underbart att få smycka väggarna med positiv energi som man själv valt ut. Alternativ två är som sagt att göra själv! Men jag suger lite på karamellen och låtsasbjuder på www.bukowskis.se så länge. Väljer mellan Berit Bulls gunghäst, Birgit Broms skridskoåkare och ett par teckningar av Isaac Grünewald. Eller kanske en konstvas? Vi får se vad det blir idag.





