Alltså. Jag är så jäkla snitsig. Kreativ! Kommer på massa kul idéer, snygga och enkla former som kommer att göra sensation! (Här borde jag vara lite svensk och ta tillbaka lite av det jag just sagt, men prövar att strunta i det så får vi se vad som händer..)
Jag måste bli stor och framgångsrik inom mitt yrke för de stora har någon som tar vid där. Gert Wingårdh gör knappast sina ritningar själv! Karim Rashid (galningen i rosa kavaj) kanske inte ens kläcker idéerna längre? Frågan är om Ingegerd Råman ens gör sina ritningar? Eller hon ritar nog inte, hon formar säkert med händerna i lera, snygg vit lera, i en avskalad ateljé i motljus…
Hur som helst. Efter fas 1 kommer fas 2. Iden är insåld och de ”enkla” formerna skall fungera på riktigt. Lyktan skall ha en konstruktion, lampan skall helst hänga rakt, mönstret skall rapporteras med halvförskjutning, jag ska veta om plåt eller plast blir bäst, färgen måste bli perfekt (julrött är 201 C, möjligtvis 7426 C), ritningar skall göras.
Stopp. Vet ni hur lång tid det tar att göra en ritning?? Ritningar gör ont att göra! Man gör bäst i att inte arbeta från hemmakontoret sådana dagar, i så fall riskerar tvätten att bli tvättad och disken diskad istället för att kunden får sin ritning.
Tillslut värker jag ändå fram den! Likt en riktigt långdragen förlossning, med panikkänslor och hela baletten, ser jag min produkt sakta födas. Oj oj oj, vad skönt det är! Vilken känsla! Aldrig är den så bra som just där och då. Då tänker jag att jag aldrig skall låta någon ta över processen efter idékläckningen. Fas 2 is the shit!
Efteråt brukar jag låta mönstret/ritningen/ originalhandlingarna ligga lite spontant på bordet en stund, att njutas av. Min produktbäbis – genomtänkt och färdig!
Sedan kommer i och för sig fas 3, då den skall pressas in i en serieproduktion. En kines skall kanske tolka mina originalhandlingar och där kan det gå precis hur som helst. Men det är inget jag försöker tänka på precis efter förlossningen.
Nej, jag tar en tugga på mackan med ost och paprika och ler ömt mot min bebis. Vi har hela livet framför oss!
ostmackan