Har blivit fullkomligt nerringd här. Alla undrar hur det går med den tunga 70-talspjäsen. Har den fått någon färg ännu, eller är den fortfarande djupmurrigt furufärgad?

Nerringd kanske var att ta i. Det har ringt några stycken och frågat om jag målat den ännu. Eller några stycken och några stycken…. Mamma undrade i veckan. Men eftersom hon undrade tänkte jag att någon mer kanske har slagits av tanken att jag inte har lagt upp fler bilder som jag lovade?

Och svaret är tyvärr nej. Inget mer har hänt ännu, jag har gjort andra viktiga saker. Så länge är den mesta av furufärgen kamouflerad av modern ljusgrå pläd – eftersom jag råkar leva med en ljus och fräsch arkitekt som får elaka rysningar av murrigt sjuttiotal .

Men nog av det. Vad har jag gjort istället undrar förstås ni – nu supernyfikna! Jo, jag har exempelvis köpt presenter till min snart fyraårige son. Bilar bland annat och en Barbiedocka som var nakenfis och behövde kläder. Men Smålänningen ville inte köpa Barbiekläder för hundrafyrtionio spänn som ändå åker av på en gång och hamnar i låtsassopbilen. Så jag var tvungen att SY en klänning, så synd…

Ni syexperter som läser nu och ser att den är väldigt slarvigt sydd, vill jag bara säga att ”jag vet”. Som jag sa, åker den snart av och hamnar i sopbilen (en favoritlek här hemma), och då blir jag så ledsen om jag varit noggrann och lagt massor av tid, så medvetet gör jag det enklaste, enklaste.

Så blir alla nöjda och glada!