Jag är magister. Det är sant! Magister i Design – det heter så efter fem år på designhögskola. Lite töntigt, förlegat sådär. Men skit i det. Ibland är det viktigt att få vältra sig i allt bra man åstadkommit i livet.
Att jag faktiskt tog alla poäng, skrev alla tentor (typ två stycken.. hrmf..), var närvarande i fem år och fick mitt examensbevis… det kommer över mig ibland. Det är något stort med att avsluta saker man påbörjat!

Körkortet. Det är sjutton år gammalt och idag startar jag i backe som om jag vore född i en. Startar och tutar! Gasar och ler!

Barnen. Herregud barnen. Två stora huvuden har, trots stor motstridighet från min sida, åkt karusell ut i livet genom mig. Ler om möjligt ännu större!

Det är självkänslan jag jobbar på nu. Det förstår ni va!

………………………………………..

Han på bilden är jag, som man. Han heter Lennart efter min far. Vi skall ut på en stor resa han och jag. Den har egentligen redan börjat. Vi åker på Autobahn nu och JAG kör – mot Pondus via Övertygelse. Lite mer manligt härligt kreativt kaos – under kontroll. Ja, som en Magister som man tänker en sådan. Som folk gillar, inte mesigt kvinnligt kaos i gäll röst.

Henne placerar vi i  bollhavet så länge. Det blir bra.