2011 februari | Lisa Knapp
Lisa Knapp

Arkiv för februari, 2011

Katastrof

Jag har det inte helt lätt i mitt liv just nu. Men jag mår bra. Och barnen mår helt ok. Jämförelsevis. För att få lite perspektiv så brukar jag några gånger i veckan gå in på bloggar där personer som har de betydligt värre än jag skriver om sina liv. Andreas tycker jag är tokig men jag behöver det perspektivet. Det finns så så många där ute som har det så så mycket värre än mina små problem med många amningsstunder på natten och en gnällig 4-åring att klä på på morgonen. Jag har i allafall två barn att klaga över och jag är inte döende… Jag kan sitta och läsa om tragiska livsöden i timmar och fälla tårar framför datorn över hur så många liv släcks för tidigt. Sedan är det bra att lyfta blicken och inse att antingen så tar jag vara på det liv jag har eller så lägger jag mig ner.

I dag läste jag en så fin beskrivning över hur en pappa förklarade döden för sitt lilla barn då barnets mamma dött. Läs och begrunda, finare går det knappast att säga;

”När morgonen kom hade hemsjukvården hunnit tvätta och bädda om Anna. Jag hade städat bort allt onödigt, satt upp en stor fin bild på Anna över sängen, tänt ljus och satt på lugn fin musik. När Tilda vaknade fick hon välling. Sedan berättade jag att något väldigt tråkigt hänt. Vi satte oss intill mamma. Tilda frågade om mamma sover. Jag förklarade. Mamma sover inte. Mamma är död för att kroppen var trasig och inte gick att laga med medicin. Mamma kan inte andas i den trasiga kroppen och hjärtat kan inte längre slå. Tilda kände på mammas kalla hand och konstaterade att mammas kropp är trasig. Det betyder att kroppen är tom. Mamma har lämnat kroppen och är någon annanstans, dit vi inte kan åka för vi lever i våra kroppar. Och mamma kan inte komma tillbaka, eftersom kroppen är trasig. Tilda tittade på den fina bilden av mamma ovanför sängen och sen på mammas kalla och rörelselösa kropp. Hon tycktes förstå att mamma inte fanns därinne längre. Jag förklarade att mamma har kämpat så hårt för att kunna fortsätta vara med oss för att hon älskar oss. Men nu kan hon inte vara med oss, för hon var tvungen att lämna sin trasiga kropp. Jag sa att ingen riktigt vet vad som händer när man dör och var mamma är nu. En del tror att man kommer till himlen och blir en ängel. Andra tror att hon bor i våra hjärtan och att hon finns när vi tänker på henne. Jag vet att mamma blir glad när vi tänker på henne, för det har hon berättat för pappa. Var än mamma är nu så har hon det bra, för nu slipper hon ha ont. Det onda satt i den trasiga kroppen.”

Massor av kärlek till er från mig och ta vara på helgen och livet!

Lisa

5 Kommentarer   Permalänk

På banan…

Det tog ett tag men nu har vi hamnat på banan alla i familjen. Efter jetlag, kräksjuka, influensa, öroninflammation så vaknar vi numera någorlunda friska och pigga. Eller vaddå pigga? Jag känner mig fortfarande groggy när jag byter första bajsblöjan och stjälper i mig pulverkaffet klockan 7 på morgonen. Tim vaknar stup i kvarten på natten och vill amma men så länge de är friska och vi har det bra på dagarna så kan jag stå ut med lite knasiga nätter.

Jag håller på att sammanställa en liten reseberättelse från vår Thailandstrip men blir avbruten gång på gång. Färgen i våra ansikten börjar flagna men med foton och musik färdas vi snabbt tillbaka till Kamala Beach Resort, vattnet, Bernie & Lollo, den varma sanden, alla härliga människor som arbetar där och andra nya vänner vi han få.

Tim börjar stå av sig själv och Ella och han börjar faktiskt ”leka” en aningens ihop. Ella gömmer sig och Tim kryper efter. Han hittar henne aldrig om hon inte ger sig till känna men när hon väl gör det så asgarvar de båda två och mammahjärtat hoppar av glädje.

Den här bilden tog Ella själv av sin lillebror.

Kram Lisa

1 Kommentar   Permalänk

Karusell Klädtjat Körslag

Tack alla för varma hälsningar. Dessa känns som fantastiska substitut till den sol och värme vi lämnat bakom oss. Nu är vi återigen inne i karusellen med kläd-tjat -”Nej du kan inte ha kjol och glitterbyxor på dig idag” ”DE där vantarna och strumporna är för tunna och du måste knäppa båda jackorna” ”Jag vet att det är knöligt på magen men du får stå ut, bara några månader till gumman…”. Än så länge håller A-vitamindosen oss pigga men Tims vägran till att ställa tillbaka kroppsklockan till svensk tid håller på att göra mig tokig. Just nu är han dessutom inne i en grym utvecklingsperiod och i morse stod han själv i 20 sekunder innan han förstod själv vad han gjorde och ramlade omkull. Han har inte fått tänder ännu vilket är lite sent och kanske är det tändernas små knackningar för att få komma ut som gör honom extra vaken. Han vill också ligga vid bröstet och amma jätte mycket just nu. Vägrar ta flaska och det känns nästan som att vi är tillbaka på 3-månaders beteendet här. När han var sjuk i Thailand lät jag honom dricka och snutta hela tiden och nu vill han stanna där…

Fortfarande går det att känna värmen i kroppen

Har hunnit hälsa på farmor några gånger nu och hon mår bättre. Så skönt. I går fick hon träffa Tim och båda log stort mot varandra. Jag låtsades vara lite snuvig när jag torkade bort mina tårar som oundvikligen trängde upp. Nu följer planeringsmöte för att se vilken eftervård som finns möjlig. Hon är helt klar i huvudet men ryggen och kroppen viker och sviker henne. Älskade farmor. I går berättade hon så härligt om dr förlossningar hon hade under 2:a världskriget i början på 40-talet. Där ligger jag i lä…

Andreas har tackat ja till ”Körslaget” i vår. Och eftersom han är halvt ursprungen från Järvsö och hans Mamma fortfarande bor där + deras gård så är det därifrån hans kör kommer att vara. Andreas mår alltid så bra när han är i Järvsö och en hel del av hans låtar är skrivna i deras lilla bastu på gården… Från början hade vi planerat helt andra saker för den här våren men nu blir det kanske en hel del Järvsö istället beroende på hur det går, det är ju trots allt en tävling i grund och botten.

Nä nu måste jag gå och ta tag i mitt liv. Jag ligger långt efter på alla möjliga listor. Det ligger saker i hela lägenheten och jag ser knappt Tim bakom alla högar, eller mig själv för den delen. Jag har ju inte heller begåvats med så många långa centimetrar.

Kramar till er alla!

3 Kommentarer   Permalänk