Allvarligt sjuk – IGEN… en liten uppdatering | Lisa Knapp
Lisa Knapp

Allvarligt sjuk – IGEN… en liten uppdatering

Hej,

Jag vill bara komma tillbaka lite kort och skriva några rader och berätta om hur jag mår idag, vad som hände efter ingreppet i huvudet i höstas och maginfektionen som jag skrev om. Snart kommer Andreas stå på Melodifestivalens scen och det är inte omöjligt att min sjukdom kommer nämnas i något sammanhang. Ville ni som följt och så gulligt stöttat mig med peppande kommentarer, kort, blommor (INKLUSIVE FAMILY LIVING RED, TACK FINA NI!) skulle få veta vad som blev av mig…

 

Lagom till att jag återhämtat mig något från höstens operationer så fick jag den 22:a december åka in akut till sjukhuset igen. Någonting var riktigt fel i magen, det bara smällde till och hela kroppen skrek efter hjälp och jag hyperventilerade.

 

Natten till den 23.e december så låg jag återigen inskriven, kraftigt smärtlindrad och skrev avskedshälsningar till min familj. Den här gången behövde jag bara skriva hälsningar, de långa breven var jag redan klar med efter höstens olika operationer och rädsla inför vad som kunde hända då. På något konstigt sätt kände jag mig lite lugn i just det. Om jag nu skulle försvinna så fanns åtminstone brev, godnattsånger, lite minnessaker och annat sparat till framför allt Ella och Tim.

 

Nu låg jag inte och tänkte att jag skulle dö men jag kände mig verkligen så uppgiven över att ha hamnat på sjukhus akut igen utan att veta varför och med en smärta i magen som var enorm. Problemen med magen hade ju börjat redan i augusti och de hade uppenbarligen inte hittat vad det var den gången…

 

En akut operation gjordes på förmiddagen den 23:e december. En jätteduktig läkare/kirurg som jag också kort hann träffa innan ingreppet utförde operationen. Hon peppade mig och sa att vi ska klara det här och om en vecka ska du nog kunna åka till Thailand som planerat…

 

Men det blev inte så. När jag vaknade upp så fick jag redan på att tjocktarmen spruckit på två ställen. Läkaren hade inte sett någon värre bukhinneinflammation. Det var tur jag inte satt på planet till Thailand när det hände om vi säger så, då hade verkligen det värsta kunnat hända.

Det blev några tuffa veckor på sjukhuset efter det. Julafton, Nyårsafton och min födelsedag i början på året. Allt flyter samman och jag kan knappt skilja på dagarna där.

Men jag fick fint stöd från omgivningen även om jag inte alltid orkade ta emot det. Andreas kämpade på helt underbart hemma med barnen och när jag orkade så kom han med dem och hälsade på. Det var både jättemysigt och jobbigt på samma gång. Ett tag hade jag så många slangar att det var svårt att ha Tim där. Det blev både sorligt, ledsamt och tungt när det inte går att kramas eller hålla i sitt barn som är ledset och söker tröst. Men jag LEVDE och LEVER och jag ska bli bra försöker jag tänka hela tiden. Men det är tufft fortfarande. Jag har några operationer kvar och jag litar inte riktigt på min kropp. Dels lever jag numera med en stomi. Den hoppas jag få bli av med till sommaren. Sen ska de undersöka resten av tarmarna i magen ordentligt och vidare så ska de gå in och kolla i huvudet igen…

 

Men till dess är jag hemma och försöker leva så gott och väl jag kan. Barnen har så smått börjar lita på att jag finns där på morgonen igen när de vaknar. Och Andreas ska som sagt vara med i Melodifestvalen igen. Och även om det har varit mycket att göra inför det och det inte är helt onervöst om man säger så så är det kul att se framför allt Ella nu som är med och engagerad i det Andreas gör. Och till och med Tim går och sjunger på Andreas sång. Hoppas att det är goda tecken på att det kommer gå bra:).

När jag skriver det här är vi på väg till Leksand för att vara med Andreas när han uppträder. Jag har med mig både en barnflicka och mormor som hjälper mig med barnen. Skönt och nödvändigt just nu. Har fått klippa mig kort då hela håret var en enda stor tova efter att ha legat i en sjukhussäng under hösten och sen veckorna över jul och nyår. Men det ska bli kul.

Håll gärna tummarna och rösta om ni gillar låten vilket jag hoppas ni gör precis som jag. Andreas är min stora hjälte i det här. Han har varit helt fantastik under hösten!!!

 

Jag har inte orkat skriva under tiden men jag ska försöka skriva lite under våren igen på min gamla blogg om hur det är att leva med en stomi och peppa alla som faktiskt gör det både tillfälligt och permanent. För många inklusive mig är det en räddare i nöden och inget vi ska gå och skämmas över.

 

En stor varm kram på er alla

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  8 Kommentarer
  1. Aniika skriver:
    !

    Usch Lisa, vilken fruktansvärd resa du och din lilla familj har tvingats göra den här hösten. Jag har själv haft problem med magen, men inte på långa vägar så illa som du, och de smärtorna jag kände var lika illa så jag trodde jag skulle dö. Kan inte föreställa mig vad du har behövt gå igenom.

    Krya på dig (nu håller vi tummarna att Andreas går vidare på lördag!)

  2. Lisa skriver:
    !

    Oj vad jobbigt du har det… Mina varningsklockor ringer… Du har fött fleta barn som säkert har stressat din kropp och fu får underliga inflammationer och ingen vet vad det beror på. Jag har haft liknande ned inte så alvarligt som du men just nu sitter jag med en inflammation i hjärnan som beror på SLE. Har under nio årstid inte fått en diagnos. Jag tycket att du ska fråga dina läkare om du kan ha någon autoimun sjukdom som gör dig så här sjuk. Krya på dig och förstår vad du går igenom. Ska själv in på cellgiftsbehandling nu i veckan.
    Lisa

  3. Sissi skriver:
    !

    Hej Lisa,

    sån hemsk höst du haft, o vilka förändringar du tvingats lära dej leva med. Lider med dej o förstår hur jobbigt du har det! <3
    Jag har ileostomi sen 22 år o har otaliga operationer bakom mej. Är det nåt du känner att du vill veta, fråga om, vad gäller sjukdomen, livet med den o stomi, får du gärna höra av dej :)

    Håller tummarna ikväll! :D Sköt om dej.

    Sissi

  4. Pärlan skriver:
    !

    Hej! Så oerhört tråkigt att höra att du varit så sjuk. Faktiskt så har jag sett dig på sjukhuset några gånger. Har bott där hela sommaren och hösten med mitt barn som föddes i 4 månader för tidigt. Hoppas så mycket att allt går bra för dig och din familj. Självklart hejar jag på A. Ta hand om dig!

  5. Åsa skriver:
    !

    Hej Lisa! Jag blir rörd till tårar av din berättelse! Jag läste artikeln på aftonbladet och surfade nu in på din blogg. Jag vill vara önska dig lycka till! Och hoppas att du blir bra snart! Min pappa fick stomi efter en canceroperation och ca orolig för att det skulle bli permanent. Tror det var ett halvår han hade den, men sen kunde dom ta bort den och nu är han helt bra. Vill även passa på och önska Andreas lycka till ikväll! Kul att han är med . Han va min stora idol på glorioustiden:) fantastisk röst! Styrkekram från Åsa

  6. Margaretha i Lund skriver:
    !

    Kära Lisa!
    Du som var så glad då Du kommit hem igen efter den tuffa hösten och så blev det en så oväntad vändning. Jag har förstått att Du åter har haft en tuff period genom att läsa mellan raderna, men har förstås inte haft en aning om hur Du drabbats. Fantastiskt att Du åter orkar skriva här och jag förundras över hur tapper Du är. Önskar Dig nu av hela mitt hjärta ett så snabbt och smärtfritt tillfrisknande som möjligt! Du skall se att livet även om det sett motigt ut ett bra tag snart kommer att bli riktigt underbart igen! Härligt att Du nu åker upp till Leksand tillsammans med barnen för att heja fram Andreas. Med ert stöd på plats och ordentligt med röster från alla oss som ser Melodifestivalen via TV så kommer det förstås att gå riktigt, riktigt bra för Andreas och hans Lovelight. Stor kram till Dig från Margaretha

  7. Maria skriver:
    !

    Stora styrkekramar till dig.
    Jag hoppas du får må riktigt BRA snart.
    Kram Maria
    (som jobbade där ni köpte material till inbjudningskort)

  8. Tina skriver:
    !

    Finaste vackraste Lisa

    Du är så duktig och alla tankar går till dig som kämpat och kämpar så hårt. Snart är det din tur att få må bra, orka med barn och familj och börja leva fullt ut igen.

    Massor av tankar o kramar