Lisa Knapp

Det värsta som kan hända!

… Tror alla kan känna igen sig i att någon gång ångra ett beslut. Vissa saker vill man bara ha ogjorda helt enkelt. Inget konstigt med det. Tänk vad skönt om allt vi gjorde blev rätt, blev bra. (Och säkert tråkigt i längden.) Det finns en del sådana beslut och vägval i mitt liv. Men, efter höstens erfarenheter och också lärdomar efter en kurs på Dale Carnegie som jag hade nöjet att få genomföra har jag lärt mig ett bra knep att ta till numera innan jag fattar ett beslut. Detta knep är också bra att ta till när det är något som man går och skjuter på. Ni vet, när man vet så väl att man borde ringa det där samtalet eller ta den där konflikten men det bara vrider och vänder sig i magen och allt annat på priolistan utom just DET blir roligt att göra.

Ställ er då frågan nästa gång

- Vad är det absolut värsta som kan hända?

Ofta är svaret på det inte så himla farligt eller i allafall hanterbart jämfört med det som kommer uppstå om du sticker huvudet i sanden eller ser åt ett annat håll.

Men frågan kan också hjälpa dig vidare vid ett vägskäl. Ett enkelt exempel är en person som söker efter ett förhållande men inte vågar fråga personen den är intresserad av om en träff… Men vad är det värsta som kan hända om du frågar? Att du får ett nej? Skulle det vara ok att få det? Ja jobbigt kanske men hanterbart? Fråga då om en date. Du skulle ju kunna få ett ja, och det får du ju inte om du inte frågar. Men det var ett enkelt exempel. Finns fler och mer komplexa men pröva frågan även där.

Jag ställdes inför ett ofrivilligt liknande tankesätt i höstas inför en av operationerna. Jag visste att den inte var helt riskfri och jag kände en som gått bort under en liknande operation. När jag kvällen innan satt och skrev mina brev, som jag berättat om tidigare, så ställde jag mig också frågan. ”Vad är det värsta som kan hända?” Jo, att jag kan dö. Och på något konstigt sätt kände jag mig lugn därefter. Allt annat var ju en vinst. Det kunde bara bli bättre. När jag vaknade var det en av mina bästa stunder. Jag levde och lever fortfarande. Och det gör alla ni som läser det här också. SÅ UT OCH TA HAND OM ER. Det är ni värda och ställ er då och då frågan, vad är det värsta som kan hända. Oftast är det inte så farligt utan våga prova nya vägar.

Kram på er!

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  6 Kommentarer
  1. Anders skriver:
    !

    Hej Lisa, har suttit och läst din blogg, kom o tänka på hur många år sedan det är sedan vi träffades på universitet ibland. Vilken resa du har haft under höst/vinter, men blir helt matt, hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bästa nu. Jag länkade din blogg från min, hoppas det är ok ? hare så bra och ta han dom dig på bästa sätt, kram Anders Pihl

  2. Anna skriver:
    !

    Hej Lisa,

    Roligt att du har börjat skriva igen. Hoppas det betyder att du mår lite bättre nu och börjar se en ljusning efter en jobbig höst.

    Att fråga sig vad det värsta som kan hända är och sen på något sätt formulera ett svar är mycket bättre än att bara gå runt med en oformulerad klump av rädsla. Får man rett ut klumpen så kanske svaret inte är så farligt och man vågar att våga. /Kram

  3. Catti skriver:
    !

    Hej Lisa,
    Ska verkligen ta till mig av ditt råd, ibland avstår man ju saker just för att man inte vågar. Är man sen lite blyg så…men vad kan egentligen hända. Önskar dig en bra dag! Kram

  4. Lynn skriver:
    !

    Hej Lisa!
    Vilken svår tid du har fått gå igenom. När man läser det du skriver nu, låter det som om du har mycket energi och glädje i dig. Härligt!! Tänkvärda ord,”Vad är det värsta som kan hända”. Jag tänker använda mig av dessa kolka ord. Tack! Kram till dig :)

  5. Aniika skriver:
    !

    Tack för bra insikter! Har precis hittat till din blogg, och kommer definitivt lägga till den i favoritlistan. Ha en fin dag!

  6. Lina skriver:
    !

    Hej Lisa! Jag skriver min första kommentar efter ett par veckor. Vilken intressant blogg du har. Den inlägg skriver du fantastiskt bra om att ställa själv upp en fråga, vad är det absolut värsta som kan hända. Nu känner jag att det är dags att göra gott med mitt liv, våga lite mer, osv. Tack att du skriver det! :) Kram från en döv bloggläsare, Lina