Det är inget jag hittar på eller hittade på. Jag önskar däremot av hela mitt hjärta att det är så och att det här är en mardröm som går att vakna upp ur. Min höst började skit och jag fick en infektion läkarna inte rådde på. Mina värden var skyhöga jag skickades mellan läkare och specilister som bara såg oroade ut. När ingen antibiotika som jag fick hjälpte missade jag min egen älskade  systers bröllop där jag skulle varit tärna.Ja, ja (inte precis hela världen) bara jag fick bli frisk och leva tänkte vi då men anade föga att höstens djävligheter inte var över när läkarna efter att ha gett mig i deras ”öron” och slarvigt uttryck rävgift… åtminstonde gjorde så att jag fick bra värden igen. Det varade i några dagar… sedan.., Nu ligger jag här och ska snart få byta sjukhus. Där jag ligger nu finns ingen specialkompetens för det jag har och det jag hittills har fått veta är att det jag nu drabbats av är väldigt väldigt ovanligt. Jag ska iaf till en neurokirurgisk avdelning men vi vet inte så mycket om det jag har då det är just så ovanligt. Ingen här kan svara på frågor om behandlingar, framtid, risker, chanser ja vad som helst som rör sig i mitt huvud nu. Å det är mycket vill jag lova. Så jag är ledsen att många av er är besvikna att jag inte skriver, men. Just nu är livet viktigare och att hålla huvudet ovanför vattnet. Det är förståts jobbigt hemma oxå så vi har ständiga logistikproblem. Jag vill givetvis träffa barnen så ofta som möjligt men det går ju inte alltid med förkylningar och allt och andreas har sin show på Börsen to-lö. Den dag jag vet mer och återigen orkar kommer jag tillbaka och berättar mer. Till dess Ta hand om varandra – ge Kärlek mot varandra eller en liten kram bara det smittar på ett friskt sätt./Lisa

Hej alla. Jag är hemsk ledsen att jag inte skrivit här på länge. Jag skulle gärna vilja men jag är tyvärr för sjuk sedan ett par veckor tillbaka och har ingen ork alls. Jag hoppas att ni mår bra och att även jag blir frisk snart och får ny kraft. Kram Lisa

Ha ha, Andreas och jag hade haft svårt att vara i kronprinsessans och prins Daniels sits… Vi tog sjukt lång tid på oss med att bestämma namn. Både för Ella och Tim. Ella hette bebisen, buffen och älskling och Tim hette Lillebror ända fram till vi var tvungna enligt lagen att ge våra barn ett namn. Andra lagar gäller för kungligheter…

”Vid varje kunglig födsel skjuts salut. På Victorias tid var det skillnad på prinsar och prinsessor, prinsen fick dubbelt fler skott än prinsessan. I dag blir det 21 skott vare sig det är pojke eller flicka. Omedelbart efter födseln meddelar hovet barnets namn samt titel. Pojken eller flickan kommer att bli nummer två i tronföljden efter kronprinsessan Victoria och kommer också att få en hertigtitel. Den bestämmer kungen själv.”

Utdrag ur artikel från Aftonbladet/Herman Lindqvist

Tillbaka i stan och en ny höst. Tim har visat sig ha en energi utan botten. Idag vaknade han 7:15 och hann på 45 minuter (innan jag väckte Ella och Andreas) ha ner alla böcker i bokhyllan, välta ut ett vattenglas i sängen, kissa i kökssoffan, ha sönder en porslinsmugg och använda yogurten som hårgelé på sig själv. När de andra kom upp var jag helt slut. Ella var på mittimellanhumör, Andreas på bra humör så det gick rätt bra trots allt. Den 24 får Tim börja på förskolan/dagis. Jag måste erkänna att jag längtar… Han skiner upp när han kommer dit och är inte så lite avundsjuk på sin syster som fick stanna kvar idag. Känns tryggt och bra att få lämna honom där. Får dock lite dåligt samvete av att önska att han gick där redan nu, man ska väl vilja vara med sitt barn dygnet runt men just nu känner jag inte att jag kan ge honom den stimulans han önskar. Vill mest att han ska sova förmiddagsvila i flera timmar så jag kan återhämta mig efter natten och morgonen.

Kram på er alla därute som kanske också går in i höstterminen idag

Andreas har ett antal gånger fått uppträda för och också träffat kronprinsessparet. Efter en träff i våras i Gävle/Ockelbo så kom han hem och berättade hur otroligt trevliga dessa två, Victoria och Daniel, är.

Ella har alltid lyssnat häpet och varit avundsjuk på sin pappa. Hon som är det största prinsessfanset i familjen förstår inte varför vi inte bara kan åka och hälsa på Victoria vi me… Men så kom till slut ett tillfälle på Victoriadagen på Öland. Andreas skulle uppträda och vi satt i publiken. För att kunna gå iväg med Tim ibland satt vi längst ut och så lägligt visade det sig när de kom att det var precis i närheten av Victoria. Ella var snabbt (innan säpo hann stoppa henne:)) framme för att ge egenhändigt plockade blommor och två hjärtan stenar. En grå till Daniel och en vit till Victoria.

När vi satt efteråt och lyssnade på alla bidrag så var Ellas enda tankar på Victorias nyss erhållna present.

- Mamma! Hur ska hon veta att den grå stenen är till Daniel och den vita till henne? utbrister hon plötsligt.

Så nu håller vi på att formulera ett brev där det kommer en förklaring på presenten. Sånt är viktigt i prinsessvärlden. Däremot tror jag att Ella senare i livet kommer att skratta åt sig själv när hon ser bilden av hennes discotights och bara fötter när hon springer fram…

stor kram till er från en Frankrikesemesterbrud om ett par timmar.

Så var vi då i PARADISET… enligt Ella i allafall. Kneipbyn eller Pippilandet som vi kallar det. Ella ville göra allt. På direkten. Tim hade vi lämnat kvar hos morfar så det var bara vi två som hoppsade fram till éntren denna tryckande varma och fuktiga sommardag. Ellas ögon glittrade och leendet gick inte att sudda bort ens om jag försökt med ett kilo citroner.

Efter bara en kvart på området springer vi in i Kling och Klang, poliserna ni vet. Ella vill hälsa lite kort och så följer vi efter dom till den utlovade sångstunden med Pippi. På vägen dit drar Ella ner mig i tröjärmen till hennes höjd.

- Mamma, Kling och Klang ser inte ut som i filmen, säger hon.

Aha, tänker jag. Så var det slut. Till julen kommer hon avslöja Tomten också. Men så.

- Mamma, på filmen är det ju inte på riktigt. De kunde nog inte ha de riktiga med där, dom var nog tvungna att stanna här, fortsätter hon sin utläggning.

Nähe. Pippi är alltså på riktigt ett tag till i Ellas värld. Det blir Kneipbyn nästa år också.

Kram kram

Vi har startat semestern på Gotland. Pappa har fint ställe här med hans fru och vi försöker komma hit minst en gång varje sommar. Andreas är kvar hemma och jobbar. Tråkigt. Jobbigt. Men vi är ju långt ifrån de enda familjer som får dela upp semestrar och artisters jobb ligger ofta på andras lediga tid… Ella har tjatat sedan vi kom i land att hon vill åka och hälsa på Pippi. Hon fullkomligen älskar att vara där och se föreställningen och åka alla karuseller. Själv har jag knappt landat efter båtresan i går kväll med två superpigga barn som levde rövare och där jag hade fullt upp med att hålla reda på dom att jag knappt kom ihåg mig själv. Försöker intala mig själv att det bara är ett år kvar tills Tim börjar lugna ner sig och man inte behöver bevaka varje steg. Hade glömt bort hur bra flås man får själv av att ha en nyfiken och orädd 1-åring med spring i benen. Gymkort? Nä, här fås både armmuskler och kondition på ett bräde helt gratis. Varsegoda att hänga på:)!

Glad högsommar

Kramar till er alla

Så var midsommar avklarat. Vet inte vad ni känner men jag känner alltid lite vemod efter midsommar. Innan den helgen så ligger hela sommaren framför en och ledigheten känns lång. Ljuset är vackert dygnet runt och vad som ska hända runt hörnet är ännu oklart..:) I goda vänners lag firas så midsommar med blommor i håret, dans och god mat. Var uppe nästan hela natten och bara njöt. Nu efter helgen sitter jag här med andan i halsen över allt som ska hinnas med innan våra 2-3 veckors gemensamma semester och inser att det är JULI REDAN PÅ FREDAG!!! Vad hände?!! Snart blir nätterna mörkare.

Men än ska jag inte klaga. Vi har ett Gotlandsbesök hos pappa och kanske en Frankrike vecka eller två. Vi ska också försöka hänga på landet en del. Men snart är det augusti och inskolning på förskolan/dagis med Tim. Vad hände?!! Snart är han stor.

För ett halvår sedan fanns inget körslag i sikte, bröllopet låg långt fram och mammaledigheten hade knappt börjat kändes det som. Shit. Vad händer med alla dagar. I sådana här grubbleri stunder kan jag börja tänka omöjliga spiraltankar som att ”alldeles nyss skrev jag alldeles nyss, nu är den stunden för alltid borta” eller ”alldeles nyss tog jag en klunk kaffe, nu är den stunden för alltid borta”. Har med andra ord inte riktigt lärt mig leva i nuet alla stunder. Jag blir galen på mig själv. Borde egentligen bara gå ut och njuta av solen och värmen men så har jag så mycket jag behöver göra innan jag kan ta ledigt.

Hoppas ni andra har mindre högar kvar innan ni får sommarlov.

Kram på er!

Först tack tack tack för alla fina hälsningar. Både Andreas och jag är rörda av era fina kommentarer. Sedan… vi är nu inne i en så blå känsla period så vi undrar vart vi är på väg… Direkt efter bröllopet så bara vällde det över oss. Vi är låga, energilösa och nästan deprimerade. Allt  bara gick ur oss efter den fantastiska helgen. Vi måste nu hitta nya projekt och saker att se fram mot och det snabbt. Att vara gift är jättehärligt och att kunna säga att han är min man är bara det så ovant och mysigt men det räcker inte..:( Vi förstår nu meningen med en bröllopsresa för att fly undan vardagen precis efteråt en stund men vi hade inte tid och möjlighet till det så här går vi i vårt blandade glädjerus men som också känns sorgligt. Att titta på bilderna just nu får mig att gråta.

Men ett liten ljusglimt är midsommar. Vi firar litet på landet med nära vänner, god mat, dans och bad i poolen. Något annat bad är väl inte att tänka på med den kylan som kom in ha ha.

Hoppas ni alla får en jättehärlig helg så hörs vi i nästa vecka.

Puss och kram!

Min man. Så ovant i munnen. Hans fru. Ännu mer ovant. Men härligt härligt. Det blev en fantastisk bröllopshelg med fest i tre dagar. Vi åkte upp till Järvsö redan på onsdag kväll med barnen och vår barnflicka Fanny. Det var natt när vi kom fram och alla barn sov i bilen. Vi checkade in i bröllopssviten redan då och smög sedan ut i den krispiga hälsingenatten och bara sög in känslan. Snart snart skulle gästerna komma och allt vi (läs mestadels jag, ha ha:)) planerat i månader sjösättas. Så overkligt och spännande.

På torsdagen kom närmaste familjen upp och hjälpte till med den sista planeringen. Slutgiltiga bordsplaceringen, bordsstenar med namn på, välkomstkit på rummen, parkeringsskyltar, blomplockning och lövning… Det var en hel del kvar att göra. Först hade vi genrep i kyrkan. Jag började gråta redan till ingångsmarschen. Det var så fint och innerligt alltihop. Och precis så personligt som vi önskade. Lill-babs sjöng en jättefin hälsingetrall för oss, ”Min ros min lilja”- Lill-babs och Andreas mamma har känt varandra sedan barnsben och nu istället för Andreas mamma som är för sjuk för att kunna deltaga så fanns Barbro där.

Från genrepet

Jag behövde också göra en provuppsättning och provsminkning för att lära känna de tjejer (å de lära känna mig) som var anlitade för det. På fredagen kom ca 90 gäster upp. Solen sken, flaggan var hissad, Andreas snygg som vanligt och jag var nyprovsminkad och lagom stissig… Gästerna kunde efter lunch välja på golfturnering, guidad tur på Järvzoo eller att bara hänga vid poolen vid Järvsöbaden. Henric von Zweigbergk var ansvarig för golfen, en guide för Järvzoo och Camilla, Hences fru, och Christer Björkman för poolhänget..:) Hur härlig start som helst. på kvällen var det grillning. Lill-Babs å min mamma pratade gamla hälsingeminnen, barnen lekte i poolen å vi blivande gick runt och mös.

Keni och Jacob, mina två medspelare i golfturneringen. Vi kom trea, Andreas lag vann…

Delar av möhippegänget studerar den kalender som vi gjorde, ser ni noga kan ni se mig i svart annorlunda dress på framsidan:)

Vid 23-tiden lämnade jag stället med mina tärnor och med Kiki, vår fina vän från LA som är anledningen till att Andreas och jag överhuvudtaget träffades. Vi åkte till något som kallas Brostugan. Där mös vi åt jordgubbar å drack champagne och där sov jag min sista natt som ogift och Andreas sov kvar på Järvsöbaden. När alla lagt sig skickade Andreas och jag små kärleks sms till varandra. Så himla mysigt.

Bröllopsdagen!

Jag vaknade av att min barndomsvän Madde väckte mig. Kröp in i min onepiece och åt lite frukost. Sedan började förvandlingen till brud. Två frisörer och en make-pup artist turades om att göra oss tjejer i ordning inför dagen. Vår privata fotograf Jonas kom och var med hela tiden.

Gästerna fick under den här tiden en ”Hälsingeporrdos” – De fick åka buss till Olérs lada där de fick lunchlåda med vin/öl och kycklingsallad och därefter en danslektion i hälsingedansen Hambo. Åh jag hade velat varit där oxå… Andreas fick jag höra sedan laddade upp genom att slå några bollar på rangen. Han fick bland annat hjälp att göra sig i ordning av Christer Björkman, hans man Martin Kagemark och Rickard Engfors.

Vi möttes därefter upp hela gänget med näbbar, tärnor, bestman(s) och vi blivande på Brostugan och Barnmorskestugan där vi tjejer varit. En snabb fotografering innan vi åkte till kyrkan i gamla härliga veteranbilar. Vår bil höll på att stanna flera gånger men fin var den. Längs med vägen till kyrkan stod en hel del människor och vinkade till oss och utanför kyrkan stod ett 70-80 tal människor och välkomnade oss och utropade ett fyrfaldigt leve innan vigseln. Vilken uppslutning från Järvsö med omnejd. Vi var helt tagna redan innan vi gått in. När portarna slogs upp så höll jag på att tappa andan. Först av nervositet och därefter av att det var så mycket folk i kyrkan. Ända till sista rad. Andreas sa efteråt att det enda som hördes från mig var ett ”Oj”.

Ella gick så fint som brudnäbb längst fram. och vigselakten var så fin, härlig, kärleksfull, ja allt jag kunnat önska. Prästen sa fel på ett av Andreas förnamn flera gånger och jag fick black out och glömde bort om jag lovat att vara trogen att jag var tvungen att säga det igen. Tänk om jag hade missat det helt! när Andreas kör sjöng blev det applåder och gung i låten, det gick inte att låta bli.

Vår maskot Lill-tiger vaktar våra ursnygga ringar från Lo Jewelry . Efter några samtal med henne så gjorde hon ringar som är som klippta och skurna för oss. Andreas har ju tidigare inte burit någon ring på vänsterhanden, inte ens den jag köpte till honom när jag friade. Men den här kommer att få sitta där. Hans ring har som en röd revärsrand på sig. Och min har en matchande röd sten bland rosa stenar…

Efter kyrkan blev det häst och vagn. Vagnen kommer från Andreas släkt och har stått still sedan 1924. Tim fick följa med en kort bit innan han fick åka barnvagn igen. Ella följde med hela vägen.

Det första stoppet vi gjorde var hos Andreas mamma. Vi hoppade av kramade om henne och stannade en stund. Vi vet inte hur mycket hon kan uppfatta men det kändes viktigt för oss att få träffa henne en stund. Därefter åkte vi förbi Andreas släktgård innan vi åkte upp till festen på Stenegård. Där spelade Andreas pappa Gigge med sin jazztrio. Camilla och Henric von Zweigbergk som var vårt värdpar hade skämtat om att de förstått att de som värdpar skulle få stå för hela kalaset..:) Inte riktigt vad vi hade för avsikt när vi utsåg dom till det, ha ha.

Jag uppdaterar den här sidan ännu mer ikväll igen, det blev en så lång story men det finns mer roligt att berätta… nu måste jag hämta ella!