Man får tycka vad man vill om Björn Ranelid. Han är för mycket för de flesta människor. Han är som han är och verkar inte ha några bekymmer med det, men scannar man av facebookkommentarerna och blogginläggen efter hans deltagande i melodifestivalen igår är det MÅNGA som har bekymmer av det. Så är det väl alltid när det är någon som är lite för mycket. Antingen blir de hyllade för att de vågar stå för sin avvikande personlighet eller så hatas de och mobbas offentligt.
Det är just det sistnämnda jag har så svårt för. Jag tycker inte Ranelid har något för mig, jag har varken läst honom eller känner mig dragen till hans personlighet. Jag känner mer en slags ömhet och moderskänsla för honom, jag skulle vilja tona ner honom för hans egen skull så att han inte ska slå sig när han knuffas ner från sin just nu upphöjda position. För oj vad det knuffas och stångas och puffas mot honom. Varför måste folk vara så elaka???
Varför blir det okej att kommentera någons utseende bara för att de har ett uppblåst självförtroende? Jag tror att svaret ligger just där; man får inte ha ett sånt där uppblåst ego som Ranelid har. Det är inte svenskt, det är inte okej, det är inte acceptabelt. Man ska vara cool, ödmjuk, sansad och inte sticka ut för mycket. Gärna lite, men man ska ha exakt koll på var gränserna går.
Björn Ranelid kan inte eller struntar i de oskrivna reglerna. Han är som han är och står för det. Men oj så han får utstå spott och spä för det. De flesta tidningar (kvällstidningar då), de flesta radioprogram (skvalradio då) och till och med programledaren på självaste melodifestivalen tar sig friheten att skämta och håna hur han ser ut. De kallar honom orange, det snackas om att han har läppglans och att han rakar armarna. Det är så lågt så jag mår illa. Det talas nedsättande om hans utseende! Det är värsta mellanstadienivån. Riktig jävla mobbing och det gör mig så förbannad! Mobben på facebook och i bloggar och bland människor ursäktar sig förmodligen med att ALLA säger ju så. Alla skämtar så.
Det här är samma fenomen som jag skrev om i inlägget om svininfluensavaccinet. Flockmentalitet. Den värsta sorten då all empati är som bortblåst och alla bara följer flocken. Det blir ett roligt sätt att slänga ut oneliners. Alla hakar på, alla vet vad man menar. Men om någon tänkte skulle de kanske inse att de hånar någon för hur han valt att se ut. Även om det är så kallat smaklöst och för mycket så är det ju ett personangrepp och den personen må visserligen ha ett uppblåst ego, men det är fortfarande en människa med känslor och sårbarhet. Som vem som helst av oss.
Jag gillar inte mobbing och jag tycker att vi borde tänka en extra gång innan vi hakar på en sån här mobb. Vad lär sig barn av att se sånt här på facebook när mamma hånar någon på precis samma sätt som ett barnpå skolan brukar hånas? Jo, att det är okej att mobba. Åtminstone om man är avvikande…!
Jag tror att det inte är elakhet enbart. Många, många, många hakar bara på utan ATT TÄNKA. Jag hoppas lite det i allafall. För då kanske jag kan väcka någon till tanke iallafall.
Det finns ingen som förtjänar mobbing. Hur uppblåst man än må vara.
Jag hoppas att han vinner hela skiten så att det elaka snacket trycks ner i halsen på alla elaka mobbare.