Ledbrutna och totalt slut ligger vi i soffor och på golv och överallt där det går att ligga och käkar hämtmat och godis och dricker Pommac. Vi orkar inte mer.

Hela dagen och delar av igår har vi hjälpt mina föräldrar att flytta. Efter väldans många år i samma lägenhet flyttar de nu till en nyare del av huset som har hiss. Det är tre trappor ner och två trappor upp som gällt. Det känns i vaderna!

Ena sonen har hög feber och både förkylning och magsjuka samtidigt så det är olika slags utslagning som präglar vårt firande.

Imorgon fortsätter firandet med att vi bär det sista och skurar ur deras gamla lägenhet.

Jag är inte heeeelt säker på att jag klarar av att hålla mig vaken över tolvslaget. Men jag ska försöka!

GOTT NYTT ÅR alla fina!

Jag hoppas alla får ett nytt fräscht och innehållsrikt år med mycket glädje och skratt!!!

JAG har tänkt på en sak. Varje gång jag ser Morden i Midsomer, vilket är ett riktigt favroritprogram som ger den rätta stämningen, fascineras jag av en sak. Alltid när polisen kommer för att prata med de olika byborna fortsätter de ALLTID med det de håller på med. Står de och diskar fortsätter de diska medan de svarar på polisens frågor. Jobbar de fortsätter de jobba medan de svarar på polisens frågor.

DET tycker jag är konstigt!!!!!

Skulle jag få besök av en polis som dessutom vill prata med mig om ett mord, då skulle jag ju släppa allt jag har för händer och enbart ägna mig åt polisens frågor.

Nu funderar jag jämt på om detta är något man har gjort av a) filmtekniska skäl, att det ser bättre ut att den misstänkte står och gör något, b) för att engelsmännen är precis såna, tycker att polisen är skumtomtar som inte förtjänar att man avbryter sitt viktiga leverne för, eller c) en total miss i regisserandet, något man bara missat att tänka på???

Det tänker jag på just nu.

Plus hur det nya året ska bli. Ska allt det där jag hoppas på  äntligen hända? Eller ska det bli ännu ett år av förhoppningar och hemliga önskningar???

Jag bara uuundrar…!

Å vad jag gillar när det kommer bra lösningar till mig bara sådär av en slump!

Det eviga problemet i detta hus har varit bra dvdförvaring. Vi har alltid varit lite av samlare av film och har (egentligen) alldeles för många. Men det är något jag har lika svårt att rensa ut som böcker.

Nu flyttade jag över teven till en gammal byrå som stått i äldste sonens rum och fick plötsligt världsbästa förvaringen av dvdfodralen i lådorna under. Bredden var exakt precis rätt och likaså djupet. Det var liksom meningen att det skulle förvaras film där!

Gamla köksskåpen ovanför (som jag räddade ur majbrasan) rymmer nu också en massa dvd:er. Även där var måtten väldigt perfekta.

Resten av husets filmer finns uppe hos äldsta sonen vars rum också har både soffa och teve.

.

Såja, där kom ännu ett inlägg från vårt vardagsrum. Outtömligt ämne!

…på bloggvärlden…!

Nu har det visats julgranar och julklappar och julmat och juldukningar och julsnö och juleljus och jag har inte varit ett skvatt bättre.

Orka!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi har alla haft jul och de som inte haft jul vill inte höra talas om jul och vi som haft jul vill inte heller höra talas om jul så nu lägger jag ner julen för i år…!

Så. Då var det gjort.

Inga mer julbilder.

Nu längtar jag efter att slänga ut granen i mitt nymöblerade vardagsrum. När den åker ut kanske jag kan ta in en hylla som ska rymma tidningar och böcker som nu står staplade längs soffans baksida…

Tyvärr törs jag inte ens föra saken på tal förrän tidigast några dagar efter nyår…om ens då…

Det blir ramaskri. Från barnaskaran…delar av den iallafall.

När jag nu ändå håller på att slakta heliga kor måste jag säga vad jag tycker om facebook också. Jag är själv registrerad där och visst, att finna släktingar och vänner som man inte hört av på en massa år och se dem aktiva och alldeles i högsta grad levande är ju kul.  Men annars…

Annars förstår jag inte riktigt vitsen. Jag som inte är en biten facebookare ser det liksom från ovan och tycker att det är mest ett spel för galleriet. Här har man chansen att visa upp sitt liv. Se så många vänner jag har. Se så aktiv jag är. Se vad jag reser mycket. Se hur jag gör si och jag gör så.

Det är verkligen fasadernas fasader!

Där kan man måla fram sitt liv precis som man önskar att det ska se ut. Där friendar man bara de man vill frienda och skriver bara om allt bra man gör.

Det är så ytligt ibland så jag skriker.

Jag måste erkänna att jag inte är ett dugg aktiv där så egentligen borde jag inte uttala mig men ibland när jag kikar in för att någon skickat något så känner jag mig mest olustig. Huuu. Det är ingen värld för mig. Jag får svåra rysningar så fort jag går in där.

Nu kanske det är precis samma sak att ha en blogg.

Herrejisses inte lämnar jag ju ut allt som sker i mitt liv. Medvetet skriver jag inte särskilt mycket om mitt privata liv. Annat än om väääldigt privata delar som pms och ommöbleringspsykoser och annat. Men jag skriver sällan eller aldrig om mina relationer eller möten med andra människor. Detta kommer sig av att jag finner en olust i att lämna ut möten med andra. Jag gör det av respekt för de människor jag möter. De ska inte behöva känna att jag sätter mig ner och refererar våra möten. Dessutom tycker jag inte det är intressant.

Man kan förstås då fråga sig varför i fridens namn jag nu skriver om ommöbleringar och dylika saker, om nu intressant ska vara epitetet för vad jag skriver om….

Men en blogg är ju verkligen ytornas yta. Fasadernas fasad. Och här sitter jag, fasadrivarnas ordförande och har en blogg som skriver om julpynt och tapeter och syprojekt och möbleringar…?

Ibland blir jag så trött…!

Trött på mig själv.

Trött på att jag försöker tänka och analysera allt. Trött på att vara ytlig samtidigt som jag hatar ytlighet.

Det är ett dilemma som heter duga.

Jag försöker vara personlig utan att vara utlämnande. Jag försöker bjuda på lite djup men det blir mest yta.

Att skriva om min pms och de problem och känslor det medför känns relevant på nåt sätt. Som att det är viktigt. I allafall i min lilla värld. Min lilla värld med typ 37 vänner på facebook…

Av de 37 är typ 7 närstående människor, varav en är min pappa. Övriga 30 är långväga vänner, avlägsna släktingar och nätbekantskaper…

Suck. Orka!

Vem orkar tävla i hur många vänner man har på facebook???

Det är lika meningslöst som att tävla i hur många läsare man har på sin blogg.

Jag skriver det jag skriver. Det jag skriver är jag. Men långtifrån hela jag.

Jag tänker aldrig (nåja, nästan aldrig) att jag ska skriva något för att intressera er läsare. Fast det är ju inte riktigt sant eftersom jag ibland väljer att inte skriva om något som kan kännas uttjatat. Jag tänker visst på er läsare. Men inte så att jag krumbuktar mig och gör om mig själv för att det ska passa er. Jag skriver med utgångspunkt från mig själv men försöker skona er från allt för mycket goja.

Men just nu känns det som att allt borde stå er upp i halsen. Skriver jag om mitt vardagsrum en gång till så exploderar ni. Typ.

Sådär.

Jag skulle slakta den heliga kon facebook, och hamnade vid en slakt av min egen blogg.

Tjoff tjoff. Där åkte huvudet. Klaff klaff där for hjärtat och plöfs plöfs där rann vetttet iväg…!

Over and out! Goodnight!

Det är bara å´ köra!

Man ska inte tänka så mycket när man ska göra en sån här stor sak för då blir det inte.

Hade jag tänkt, vilket jag inte gjorde, då hade jag tänkt att jag ju ska måla om eller tapetesera om och att det är bättre att vänta till då. Eller så hade jag tänkt vi ska hjälpa mina föräldrar att flytta, att det räcker väl med att bära grejor då. Eller så hade jag tänkt att det alltid blir väldigt mycket merjobb av en rumsflytt, så det kommer inte att bli klart i första taget.

Men jag tänkte inte. Jag bara började.

Ett tag när alla soffor stod mitt i rummet och det överallt stod möbler i vägen så att jag inte kom nånstans och det dessutom stod en julgran mitt i alltihopa och jag skulle baxa bokhyllor över rummet, då tänkte jag för en sekund VARFÖÖÖÖÖR var jag tvungen att köra igång det här??? Men det var verkligen ärligt bara för en sekund. Snabbt tog beslutsamheten och envisheten över och vid ett i natt hade det mesta kommit på plats. Ja det mesta.

Det blir alltid zoner med överblivna saker vid en ommöblering och det är de som är jobbigast att ta hand om. Det blev över mycket från Mollys rum som jag ska försöka vidaretransportera till garaget. Det blev också över en hel del tidningar som jag nu måste rensa bort. Eller hitta ny plats till.

Hälften av dvd:erna fann sin plats i den gamla sneda köksskåpen som hänger på väggen i det som nu är vardagsrummet och som igår var Mollys rum. Det var en bonus att hitta bra dvd-förvaring. Fåglarna trivdes direkt på sitt nya ställe. De tog en flygtur och liksom rekade över rummet och hittade hem direkt. Även fåglarna har blivit vana vid mina omflyttningar.

Molly blev sååå nöjd med sitt nya rum. Hennes skrivbord hamnade i ett hörn av bokhyllornas baksidor. Det ska hängas ett fint tyg där men tils vidare, bara för att få henne att tycka om sin hörna nålade vi upp en massa bilder där.

Tavelväggen får hänga kvar ett tag. Hon ville gärna ha kvar både den och mitt älsklingstyg. Så det fick bli så.

Jag är alltså 100 procent nöjd med flytteriet.

Barnen var jättenöjda. Slutsumman blev att vardagsrummet blev större. Det fick LUFT!  Mollys rum blev mindre men  mysigare. Öppna spisen hamnade liksom mellan de två rummen. Man ser brasan från båda. Perfekt.

Nu gäller det bara att tömma spisen så att det går att elda i den. Den fick nämligen bli förvaringsplats för en kort stund när det var som mest kaotiskt.

Idag får jag skramla ihop sista orken och färdigställa.

Mitt i alltihopa har hälften av familjen åkt på en dunderförkylning. Hosta, snor och allmän klenhet. Så det är bara att hosta vidare. Hosta la vista!

En krääääjsi idé!?

Oh, no!

Knappt har julefriden lagt sig förrän det börjar klia i fingrarna på mig…!

Jag har fått en crazy idé! Just nu är vardagsrummet delat i två delar med hjälp av fyra Billyhyllor. På ena sidan vardagsrum, på andra sidan Mollys rum.

Vardagsrummet är otroligt svårmöblerat och för att få plats med sofforna/sängen som behövs för att vi alla ska rymmas måste teven stå inklämd mellan vedstapeln och öppna spisen.

Nu kom Mannen hem med en ny teve dagen innan julafton eftersom den gamla lilla tjockteven har tjorvat ett bra tag. Slagit av sig helt plötsligt till exempel. Han var väl trött på alla illtjut varje gång det hände. Så nu är vi ägare till en platt teve. Ingen stor, men något större än den förra.

Det blir väldigt varmt för teven såna här kalla dagar då vi måste elda. (Kanske det som förstörde den förra?) Min hjärna har jobbat med detta problem lite i skymundan under julhelgen och igår kom hela lösningen för mig.

Om vi vänder på hela kakan så löser vi alla problem. Vi knuffar (och vänder) bokhyllorna och gör Mollys rum vid öppna spisen och vardagsrummet i andra delen.

Det är ju ett tokstort jobb eftersom allt måste byta plats. Men det löser en massa problem.

Jag får julgymnastik efter all julmaten.

Molly får ett nytt rum.

Vardagsrummet blir lättare att möblera.

Så.

Vad väntar jag på?

Jag måste gruva mig en stund…

Orkar jag verkligen ägna söndagen åt detta???

Hm.

Julhelg har alltid varit mycket filmtittande för mig. När lugnet lagt sig får jag alltid en obeskrivlig lust att se film.

Igår såg vi Mammut. Jag och äldste sonen. Det är så kul att ha en filmintresserad son, som är öppen och vågar se sånt som kanske inte varje tonårskille skulle sätta sig att se. Ibland tycker han inte alls om filmerna men han ger dem en chans och många gånger njuter han lika mycket som jag. Själv är jag glad att få inviga honom i filmkonsten när den är som bäst. Jag roas också av en action eller komedi men den där riktigt härliga känslan som infinner sig när man uppslukas av en riktigt bra film är så härlig och uppstår oftast bara om det verkligen är en film som berör. Jag är en dramaälskare.

Mammut är ett drama som berör.

Lukas Moodysson har en förmåga att alltid beröra med sina filmer. Mammut har inga pekpinnar, inga lösningar. Den bara visar verkligheten känns det som. Den visar olika livstilar och hur märkligt och galet vi lever idag. En del är rika och lever i ett överflöd som gör dem vilsna och tomma och andra är fattiga och kämpar för brödfödan. I den här filmen ställs världarna mot varann utan att presentera den ena ondare än den andra. Den rika amerikanska familjen är lika goda och vackra i själen som de fattiga. Han tar inga enkla lösningar. Han dömer inte. Han visar bara på hur världen ser ut och får oss att reflektera över det.

Se den! Se den och berörs. Det är en bra film. En film som visar sanningar och som gör att man får lust att ta tag i saker. Ifrågasätta sin egen roll i det hela.

Jag rekommenderar den verkligen!

För länge sen, flera månader sen, hade jag min ”franska period” och jag klickade då hem en box som heter Franska Filmpärlor. Den var dock restnoterad och tiden gick och jag glömde helt bort att jag beställt dem. Så damp den ner i brevlådan några dagar innan jul. Snacka om tajming!

Och vilken box!

Alla tre filmerna var SÅÅÅÅ bra. Nu är jag ännu mer i en fransk period. Jag önskar jag var fransk! Jag ångrar att jag bytte till tyska på gymnasiet! Varför fortsatte jag inte med franskan? Det är ju ett så härligt språk!

Jag hör sången av språket i mitt huvud hela tiden och svarar mina barn med C´est tout! och Je t´aime  bara för att jag vill låtsas vara fransk.

En av filmerna är riktigt riktigt bra. ”Jag har älskat dig så länge”. Jag grät ut två liter snor och hade alldeles ont i huvudet efteråt, men det är ju ett slags nöje det också.

De andra två ”Det regnar alltid i Provence” och ”Paris” är också bra men mer mysfilmer med franska miljöer och relationer hit och dit. Inga tårdrypare men ändå riktigt bra filmer.

Jag har blivit en franskafilmersnobb! Ett tag var jag danskafilmersnobb. Jag har alltid rekommenderat danska filmer. De är så sköna och härliga och avspända och dejliga. Så hör du till de som missat alla danska filmpärlor kan du börja med dem. Sen kan du bli fransk. För det är liknande känsla i dem. Dansk eller fransk. Då kan det inte bli fel.

Nu är klockan snart elva och endast två i familjen har vaknat. Jag och dottern. Jag måste börja göra lite ljud för att få igång dagen. Men det är skönt när det är sovmorgon. Otroligt skönt!!!

En del ska väl ut och slåss i mellandagsreor idag. Jag säger bara en sak: knäppgökar! Stanna hemma istället. Se film. Ät choklad. Mys.

Vi ska på julaftonsfirande nummer två idag. Det betyder ingen matlagning, ingen disk, ingen stress. Bara lyx lyx lyx.

Kanske hinner jag se en fransk film innan…?

Fort är den över den magiska dagen. Lugnet och myset som infinner sig efteråt är inte alls obehagligt, snarare tvärtom. Tycker i allafall hon som ordnat det mesta…

Barnen är dock något mindre tindrande idag, men ändå glada. Eller ärligt talat har vi haft rena minikriget här på morgonen när en ville spela på sitt nya keyboard medan den andra försökte se en film, men det svalnade av efter ett tag och nu har åter lugnet lagt sig.

Vi har en vilodag idag och tar åter upp festligheterna i morgon. Ett mycket bra koncept i mitt tycke att sprida ut firandet lite. Imorgon blir det julafon igen för oss.

Ja, det var valda delar av julens fröjder.

Nu ska vi äta juldagsmiddag och fortsätta ta det lugnt och bara mysa.

Ute är det 17 minusgrader och alldeles klart. Säkert kan vi se lite norrsken om vi bara pallrar oss ut i mörkret.

God Jul!!!

Så var den stora dagen här. Jag är totalt avslappnad!!! Helt pms-fri. Så tacksamt!

Vi hade stora matlagardagen igår. Det blir mycket vegetariskt på julbordet i år och jag har bland annat bakat en massa grönt på låg värme under många timmar, allt för att locka fram de bästa smakerna. Mannen har gjort Janssons och lite annat och barnen har rullat laxskivor till vackra rosor och gjort fler marsipanfigurer. Kidsen har nu öppnat sin morgonklapp och sitter och läser i dem i väntan på sista avsnittet av julkalendern. Nåja, tre av fyra iallafall. 15-åringen sover fortfarande. Ute har det snöat hela natten och allt är så vackert. Det är rena sockerkaksidyllen här!!!! Jag håller tummarna att det fortsätter… Annars är barnaskaran i en period av vääääldigt mycket konflikter och irritation sinsemellan, men jag tror julen förmår lägga ett lock på det för en tid.

Såna perioder kommer och går så det är inget att oroa sig för.

Jag har redan fått den allra finaste julklappen. Alla underbara värmande generösa kommentarer ni har lämnat har laddat mig med energi. TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fortsätt gärna skriv vem DU är som läser. Det är superspännande för mig!!!

Jag önskar alla en lugn och skön jul med mycket skratt!

Så här strax före julafton önskar jag mig att så många som möjligt av er läsare skrev en rad. Jag är så in i bomben nyfiken på er och det skulle vara den roligaste julklappen!!! Skriv precis vad ni vill, om ni vill!

Själv ska vi åka iväg och se Plannja spela nu. De bjuder alla sina fans på gratis match idag och självklart rusar vi man ur huse för att heja fram vårt kära basketlag.

Så, få höra nu! Vem är du som läser hos mig. Ung, gammal, kvinna, man, norrbottning, stockholmare, värmlänning, hundvän, godismonster, pmsdrabbad, kittlig, rumsren, skojig, arg, tokig….?

Nä.

Mooooooot Pontushallen.

(Heja Plannja!)