Sju tecken på att det finns barn i huset.

Bilder på små söta djur.

Leksaker som piffar upp rummen.

Fler barnböcker än vuxenlitteratur på sängbordet.

Sportartiklar av de mest skilda slag överallt i hallen.

En tvättkorg som man aldrig ser botten av.

Glaslampor som plötsligt är pulveriserade av plötsligt påkomna fäktningsmatcher.

Mystiska skador på möblerna.

Josephine Bornebusch.

Hurra! Solsidan på tv4 igår höll för alla mina förväntningar. Kan det bli annat än bra med alla favoriter i samma program, Mia Skäringer, Felix Herngren, Josephine Bornebusch, Johan Rheborg och Mona Malm. Alla är sååå bra!!!

Josephine Bornebusch hade vi som favorit i familjen länge då filmen Hundtricket gick varm här hemma. Alla filmer barnen gillar ses många många många gånger. Och hon håller för att se många gånger. Sen när hon kom i Parlamentet fick vi se vilken komisk talang hon har också.

När vi var på semester på Gotland för några år sedan och stannade på ett mysigt färjcafé innan överfarten till Fårö (tror jag det var) blev mina brorsdöttrar alldeles eld och lågor för vem stod i caféet om inte Josephine Bornebusch. Det var dessutom ett skitmysigt café. Jag fotade såklart.

Caféet var som ett stort växthus och så en stor uteservering. Inne i växthuset fanns färggranna dynor som man fick ta ut till stolarna.

Josephine var verkligen supertrevlig och gullig och skrev snällt autografer åt sina små beundrare.

Det här är fem år sen.

Det känns inte längre pinsamt när jag ser dessa bilder. Då tyckte jag det var genant att störa henne med att be om autografer. Men jag har alltid tyckt såna situationer är ytterst genanta. Nu är det ju lite kul ändå.

Jag slänger ut alla bilder jag hade på henne. Kanske finns det något stort fan därute som blir glad för lite bilder på sin idol.

Ja, det var min första och förmodligen enda gång som paparazzifotograf.

Jag borde nog jobba med inredning och styling för det känns ibland som att jag bara MÅSTE få utlopp för att testa alla mina idéer. Det känns som att mitt hus inte riktigt räcker till.

Nu har jag ”stajlat” min nya vägg. Min fusk vägg. Min vägg av billig pappersduk från Ikea. (Undrar om Ikea i sin vildaste fantasi kunde ana att deras duk skulle användas så här?)

Och jag är kär. Kär i min vägg.

Ni ska veta att jag annars gått och varit lite irriterad på den där röda väggen. Njae, blev det verkligen så bra? Ser det inte lite irriterande ut? Så har jag gått och tänkt.

Men nu när jag fått till det så blir jag alldeles glad och pirrig i magen av att se den! Precis den där känslan som jag ALLTID strävar efter.

Scenograf kan jag också bli. Ser inte miljön ut som hämtad ur en gammal fransk film eller nåt? Som att det sett ut så här länge.

(Det är nu ni ska säga Oh, jamenvisst! Precis som en gammal film!)

Den där byrån har jag faktiskt budat hem på tradera för en massa år sen. Han som sålde lade ut den för en krona. EN krona!!!! Jag mejlade och frågade vad den skulle kosta att skicka med bussgods och det var inte farligt dyrt, kanske femhundra kronor, minns inte idag, men i och med att jag vann den för en krona blev kostnaden helt dräglig. Jag älskar den för dess färg. En slags grönbeige egenblandad linoljefärg.

NU ska jag se teve!!! Missa inte nya humorprogrammet med Mia Skäringer. (21.30 tror jag). Jag har bara en ”idol” och det är hon. Världens mest underbara människa känns det som!

NU ska tant Persilja se på På spåret som alla andra pensionärswannabes. Jag är ju lite förtjust i Fredrik Lindström. Okej då, MYCKET.

Skål på er! Jag ska faktiskt dricka CHAMPAGNE idag! För jag är så glad idag!

Dessutom är alla barn hemma, ingen ska hämtas, jag ska inte upp på några basketevenemang eller annat imorgon. Så jag har en lyxig ovanlig LYXfredagkväll!

Städning kan ibland vara roligt. Inte ofta, men det händer. Jag vet inte varför det plötsligt blir roligare. Kanske har man städinspiration. Inspiration är bra för det mesta.

Jag har isåfall haft städinspiration idag och vissa ytor är glänsande rena. Hallen till exempel. Den har grott igen sådär otroligt trist. I morse blev det panik då det var kaos bland både skor, vantar, väskor och mössor. Allt kastades runt i paniken och jakten på rätt sko till rätt fot och rätt mössa till rätt huvud.

Nu är hallen rensad. Allt på sina platser. Allt onödigt bortrensat. Blir det panik i morgon bitti beror det isåfall på något annat än en stökig hall.

Jag har till och med fixat sopsorteringen på ett enda ställe. Det ska bli snyggare skyltar…de där är bara provisoriska. Det är skönt som attan att ha allt på ett ställe. Förut har vi haft några kärl under diskbänken, några på sidan om köksbänken i påsar, några i lådor på golvet i hallen. Nu är allt samlat i hallen förutom brännbara och komosterbara. Ja, glödlampor och batterier är inte heller i denna stapel. Men de töms ju inte lika ofta som plast, papp, returpapper, metall och glas. Fasiken vad man producerar mycket sopor!!!!

Vi har fått mycket ny snö. Den är alldeles ren och vit. Jag passade på att vädra mattor.

Det är skönt att ha varit så här duktig. Jag känner mig nöjd med mig själv. Tänk om jag kunde uppbringa den här städkraften lite oftare.

Det har varit lite spännande hos oss ikväll. En stor kraftig älg har varit här. Det har vi aldrig sett förut här. Den stod alldeles vid härbret. Antagligen har den varit uppe i byn och käkat hö av hästarna. Det är nog svårt för den att få mat med all snö överallt. Den ramlade i diket när den fick syn på oss som ställde oss och glodde på den. Jag fotade men det var för mörkt för att få någon bild. Fort reste den sig upp och gick i slowmotion ner mot skogen. Vi tackade för det majestätiska besöket.

Nyheter jag föll för!

Ikeas nyheter för sommaren föll mig helt i smaken!!! Trädgårdsmöbler i glada färger som rött och turkos och solcelsslampor!!!! Vilken bra idé! Eller idén är ju inte ny, men designen. Det här är annat än de där svarta plastpinnarna som stoppas i rabatten som jag sett i var och varannan trädgård.

Och färgen!!!! Röd! Som gjord för en grön trädgård. Tänk att hänga denna i ett grönt träd. Hur coolt som helst. Eller i mitt växthus! DÄR ska jag ha en!!!!!!!

Saker man kan roa sig med när det är rykande snöstorm.

Försöka fånga en svart lurvig hunds svarta ögon på bild.

Jag lovar, det är galet svårt. Och till slut omöjligt då hundrackaren somnar…

Man kan spela lite keyboard.

Man kan som yngste sonen göra Homer i modellera.

Man kan plåga sin hund genom att klä ut honom i fåniga utstyrslar.

Man kan försöka fånga den rasande stormen där utanför. På bild.

Man kan ju faktiskt också bara lägga sig bland kuddarna i soffan och läsa en bok eller se en film eller bara ligga och glo och lyssna på alla ljud från vinden som yr in i fläkt och skorsten och springor mellan golv och vägg. Att ha ett gammalt hus med självdrag tycker jag är bra, alla dagar utom de stormiga. DÅ önskar jag ett supermegaextra tätt hus. För fy fasiken vad nedkylt huset blir. Det drar och piper överallt och hur mycket man än eldar känns draget, som annars bara är hälsosamt för hus och invånare.

Är man nu inte soffliggartypen kan man som jag leka scenograf och fusktapetsera en vägg. Allt för att få lite omväxling och också för att testa en idé jag fick när jag stod på Ikea och såg de där rullarna med pappersdukar för 19 kronor. Idén planterades och vill plötsligt slå rot och börja växa.

Det här kallar jag fusk. Och snabbt. Snabbfusk. På några minuter fick jag väggen att byta skepnad. Från murrig smutsbeige till snöstormsprickig. (Den sitter fast med knappnålar!)

När andra städar ut julen och vill ha ljust och vårlikt då är jag (som vanligt?) käringen mot strömmen och smackar upp röda väggar. Det blev riktigt kul!

Ett perfekt sätt att testa en färg innan man permanentar den. Känna hur man trivs. Det förutsätter ju förstås att man hittar en pappersduk eller ett tyg i den färg man vill testa. Nu ville jag mest testa hur det skulle vara att smacka på ordentligt med färg på den väggen som man inte ser förrän man är inne i rummet. Att det blev just rött var mest en slump. Att jag stötte på den där rullen på Ikea.

En rulle duk räckte till hela väggen. Jag gillar det, men det ska inte permanentas. Det är mycket mycket bättre än innan visserligen, men inte optimalt. Inte woaw. För mig. Men alla barnen skrek WOOOOAAAOOWWWWW!!!! när de såg det. Kanske mest för att det skedde så fort. Nästan som trolleri. Men också för att de älskar färg. Massor av färg. Jag gillar att det ser helt annorlunda ut. Jag gillar omväxling!!!!

För att ytterligare slå ihjäl denna dagen tror jag nu att jag ska gå och färga håret. Det ligger en knallröd toning och hånler åt mig i badrummet. Fegis säger den. Feeeeegis. Och mig kallar ingen chicken. Så nu skiter jag i all tvekan (och all vetskap skaffad av erfarenhet) att jag egentligen inte passar i den där knallröda kalla färgen. Den får mig bara att se ännu blekare och håglösare ut. Men nu är jag på sånt där äh skiter jag i humör. Och då är det lika bra att passa på. Väl?

Ute viner stormen, inne brassar elementen och jag tänker på alla små fåglar och renar och älgar och rävar och vargar och harar och vesslor och hermeliner och ekorrar och alla andra som kanske inte lyckats krypa in under snön för att skydda sig mot stormen. Stackars de! Vi har det allt bra vi människor. Vi här uppe på dessa breddgrader.

Vi har en vit dörr i vårt hus. Toalettdörren.

Min favoritdörr är den lila som jag målade och blandade själv i linoljefärg.

Nästa dörr är också målad av egenblandad färg. Den gillar jag också. Fast den är så löjligt smal så man får inte in vilka möbler man vill i det rummet. Den går till vårt sovrum. (Giraff och trädrummet.)

En annan dörr som är smal är lilltoadörren. (Blixten framhäver verkligen alla hundra handavtryck. Dags för avtorkning!) Denna målning följde med huset. Jag gillar den gröna nyansen! Även dörrposterna på övervåningen är målade i denna gröna kulör.

Samma färg har använts mellan speglarna på denna dörr som går till äldste sonens rum. Den är oftast stängd…Den går att låsa med ett riktigt gammalt kammarlås. Coolt! Gammal skit säger sonen.

Dörren som går till näst äldste sonen ser ut så här. Den vetter mot mitt syrum. Det är en ful slät trasig dörr så det blev ett lyft att ge den en tapetlängd.

På andra sidan ser den ut så här. Det här är förresten min favoritdörr men det är på insidan av 13-åringens rum så hur ofta tror ni att jag får chansen att bara stå och beundra den…?

Förut var detta vårt sovrum och då njöt jag av att ligga i sängen och beskåda detta…detta mitt praktverk. jag är skitnöjd med den där dörren!!!!

Sen måste jag visa dagens outfit. Jag är nämligen klädd från topp till tå i superfynd. Kjol 50 kr på H&M. Blus gammal som gatan. Kofta 50 kr på H&M. Mössa indiska 25 kronor. Stövlar Röda Korset 80 kronor (helt oanvända!)

Det är inte bara loppis över mitt hem utan över mig också. Rena loppisråttan…!

Jädrar i min lilla låda vad nöjd jag är med golvet!!! Jag hämtade det idag. Alltså det golv jag köpte för en del av mitt presentkort på Colorama. Jag har bara lagt ut det lite löst för att se hur det ska se ut. Tjohoo!!!!

Jag blev toknöjd på en gång!!!!!!!!!Oj vad fräscht det ser ut!!!

Nu ser alla golv runt om superskruttiga ut. Jag ska nog måla köksgolvet och vardagsrumsgolvet som omger denna lilla hall där det rutiga golvet ska ligga.

Jag har nyss grinat som en besatt till ett program på teven som bara stod på efter att Molly sett familjen Annorlunda. Spårlöst heter det. Det var en mamma som blev uppsökt av sina två vuxna barn som blev bortadopterade när de var fem och tre år. Mammans spontana reaktion var så äkta och så stark. Jag kunde verkligen tänka mig in i hennes våndor den dagen hon var tvungen att lämna barnen på barnhemmet och nu hennes starka reaktion när de kom och sökte upp henne. All sorg och saknad hon burit alla år. Jag grinade mig svullen…puh jag är alldeles slut.

Idag har vi träffat världens sötaste små krabater.

Galet söta, tre veckor gamla kattungar.

Farligt farligt att hålla på med dem. Farligt farligt att ta med barnen dit.

Men vi ska inte inte inte skaffa katt för katter kliar mina ögon av och sonen är också lite allergisk och dessutom har vi fåglar. Så det ska inte inte inte bli någon katt.

Men guuuuuuuuuuuuuuud vad de är söööööööööta!!!!!!!!!!!

Vi ska inte inte inte inte inte inte inte ha någon kattuschling!!!!!!

Jag kikade in pÃ¥ Sköna Hems läsarhemssida och fann nÃ¥got riktigt skönt. Det här rummet fick det att pirra till ordentligt i min mage. Nu längtar jag ännu mer efter att mÃ¥la nÃ¥gon rosa vägg i vardagsrummet. Färgen finns ju…

Det är bara den där orken som saknas. Jag har blivit väldigt energifattig på sista tiden. Farligt energifattig. Rentav LAT. Jag vet inte vad det är för fel, för det är då rakt inte likt mig. Kanske för lite ommöbleringar på sistone? Jag behöver energi. Input. Laddning. Vitaminer. Spark i baken. Omskakning. Blåslampa. Vad som helst som kan kicka igång mig!!! Och då pratar jag inte bara om målning. Jag orkar knappt nånting för tillfället. Jag är urladdad.

Elefanter, elefanter överallt rosa elefanter!

På Formex-mässan fanns tydligen detta att skåda. (Bild lånad från Lisa.) Det är en exakt likadan elefant som jag målade för nåt år sen. Fast något större. Kanske någon som är inblandad i montern har läst i min blogg? Vore väl skoj om det var jag som inspirerat. Men rosa elefanter är ju inte sååå unikt att komma på…

Ska elefanter vara någon annan färg så är det ju rosa.

Här ses min rosa elefant som jag målade inför en färgstajling av ett hus.

Numer ser den ännu mer stajlad ut…

Undrar var uttrycket att man ser rosa elefanter vid delirium kommer ifrån. Varför just rosa elefanter? Någon? Fredrik Lindström?

En rosa elefant som präglat min uppväxt är denna.

Nu är det slut.