Rapport från sjukstugan.

Idag har bara äldsten varit i skolan. Tre sjuka hemma. Jag blir ALDRIG sjuk!!! stönade 15-åringen avundsjukt. Imorgon går åtminstone en av sjuklingarna till skolan. Inte ens wild horses kan hålla henne därifrån. I morse fick vi bli ovänner för att jag tvingade henne att vara hemma på grund av feber och snuva.

Jag har skickat alla gryn i sängen nu eftersom de är sjuka. Jag har kunnat sitta och ta en kopp te helt ensam i vardagsrummet. Det är ovanligt. Vi är alla uppe lika länge annars. Jag är så kvällstrött att jag inte orkar uggla på kvällarna. Förut var det livsviktigt för mig. Det var mitt andningshål. Det var enda gången på hela dagen jag kunde sitta i fred med mina tankar. Ju äldre barnen blivit desto  senare har deras vanor blivit och nu hoppar vi i säng allihopa vid halv tio. Alla utom 15-åringen. Han sitter uppe längre. Jag kämpade säkert ett år med att få honom i säng före mig men gav upp den kampen. Han är inte allt för trött på morgonen och får därför bestämma själv hur länge han ska vara uppe. Alldeles på tok för länge enligt mig, men jag har valt att inte kriga om det.

NU ska jag hoppa i renbäddad säng och läsa. Renbäddat plus bra bok är nog en underskattad förlustelse!

Det där lät väl som ett passande uttalande av en liten tant i min ålder!