Persiljas Hus

Arkiv för maj, 2010

Gammal spets.

När vi bodde i vår förra lägenhet som hade ett fantastiskt vackert tornrum med stora fönster budade jag hem ett par gamla spetsgardiner. Fotot i auktionen visade de vackraste gardiner jag sett och fast besluten att äga dem bjöd jag hårt och vann dem.

De blev ganska dyra men jag var ändå nöjd med mitt fynd.

När de kom med posten var de lika vackra som bilden lovat, men de var gulnade av nikotin och luktade värre än en inrökt nattklubb!

Det fanns inget annat än att försöka tvätta dem luktfria. Jag körde dem i maskinen och hoppades att de skulle klara av en vattentvätt.

Rena och mindre gula blev de, men den halvmeterlånga fransen, det allra vackraste med gardinen, var nu ett enda stort tjorv. Båda gardinerna hade tjorvat ihop sig i varann och det verkade totalt hopplöst att få isär dem. Jag fick torka dem ihoptjorvade och jag lovar att jag höll nog på att sära på dem i flera veckor. Tråd för tråd fick jag dra ut.

Nu törs jag aldrig mer tvätta dem och jag tror inte de håller för mer än den tvätten. De är väldigt gamla och bomullen är så skör så skör. Det är som ett fisknät med brodyr på.

Jag är verkligen ingen antikexpert men det skulle inte förvåna mig om de är över hundra år gamla.

Jag älskar känslan av gammal brudklänning. Skir och vacker och skör och gammal.

Eftersom de är så gamla och sköra törs jag inte dra dem fram och tillbaka så de får hänga över hela fönstret hela tiden. Kanske mår de inte så bra av solsken men alternativet är ju att ha dem i en byrålåda och då har jag ju ingen glädje av dem.

Spetsar är mitt favoritmaterial på sommaren.

Inget känns så somrigt som ett fönster med en spetsgardin som silar ljuset!

Apropå spetsar.

Se vad jag trillade över på Röda Korset. Aldrig brukar jag hitta riktigt gamla fina kläder, men för någon vecka sen gjorde jag det. En välsydd klänning av duschess helt klädd med spets. I min storlek dessutom.

Jag kunde inte låta bli!

6 231 Kommentarer   Permalänk

1+1=1

Garderobsvärmare kan man experimentera med. Jag hade en blus som jag aldrig använder fast det inte är nåt större fel på den. Den är bara inte jag. En tröja som jag gillar men som har ful ringning. Ni vet en sån där subtil detalj som gör att den bara ligger i garderoben. Nå, istället för att rensa ut provade jag att göra nåt kul av dem.

Jag klippte upp tröjan mitt på.

Klippte av kragen plus knappslån från blusen och sydde sen helt sonika ihop de tu.

Vips känns det som en betydligt mer användbar modell. Perfekt att ha öppen över linnen i sommar.

Snabbt och enkelt sätt att göra två oandvändbara plagg till ett användbart. Sen kanske blusen som blev kvar kommer att bli nåt av också, så att den också blir användbar. Jag har bara inte kläckt idén för den ännu.

Prova sy om gamla kläder. Det är jätteskoj och man slipper alla tråkiga moment som blir när man syr ett plagg från scratch.

Man kan hoppa över knapphål och kragar och knappar och ärmar och linningar och fållningar och allt sånt. Men ändå sätta sin egen prägel på kläderna.

En sann latmask har talat!

7 659 Kommentarer   Permalänk

Ja, jisses!

http://www.youtube.com/watch?v=rFAb5ddA6Us

1 215 Kommentarer   Permalänk

Min dag i dag.

Mors dag. Tänk att det är min dag. Det känns inte så självklart. Woaw liksom. Fast jag varit mamma i snart 16 år är det fortfarande lite nyp mig känsla över det.

Vi firade hos mormor igår och idag är vi bjudna till farmor. Ungarna har faktiskt GLÖMT att fira mig idag. Det är ju ingen som påmint dem som jag gör när det är fars dag…! De brukar komma ihåg det eftersom skolan oftast har låtit dem skriva kort eller brev till mor men nu börjar barnen vara så stora att såna övningar i skolan kanske känns lite löjliga. Så de har glömt. Det ska bli spännande att se när de kommer på det!

Att vara mamma är den största gåvan. Det låter smörigt men så är det bara. Kort och gott. Det största.

För mig.

Det är egentligen först nu senare år som jag verkligen har hunnit reflektera över lyckan att ha barn.

Vårt första barn tog god tid på sig. Det var inte alls självklart att han skulle komma. Men så vände lyckan och han blev till.

Han hade kolik i tre månader och skrek och skrek och skrek.

Vilken start! Men vi som längtat så länge tyckte det var himmelriket ändå. Iallafall så här i efterhand när minnena av skriken falnat.

Nu verkade kroppen ha glömt att den hade svårt att bli med barn så nästa barn föddes inom mindre än två år. Och ännu ett barn bara lite drygt två år senare och så fjärde barnet inom mindre än två år. Efter år av barnlöshet var det här alldeles helt fantastiskt! Fyra barn på sex år.

Vilken jackpot!!!

Vilket jobb!!!

Fantastiskt underbart och fantastiskt jobbigt. Jag minns det med skimmer av både lyckorus och nåt annat, ett slags töcken av trötthet. Minnena är lite dimmiga.

Jag önskar att jag haft en blogg då. Något att gå tillbaka till och se hur det var. Hur jag tänkte. Vad jag upplevde. Men det hade jag aldrig haft tid med!

Jag upplevde absolut säkert massor av guldögonblick i vardagen men jag minns det inte så bra. Jag minns bara fragment. Det är hemskt, men sant. Jag var väldigt trött och sliten.

Men nu med lite större barn kan den där enorma euforin infinna sig. Jag har tid att reflektera, värdera och uppleva.

Tänk att det blev så här!!! Tänk att JAG firar Mors Dag. Nyp mig! Jag är sååå tacksam för det.

Även om de glömt att fira mig de rackarns huliganerna.

1 075 Kommentarer   Permalänk

Bakom köket.

Nyinflyttad bakom köket är 14-åringen. Han önskar sig en annan fåtölj men är annars nöjd. Fåtöljen är från när jag var barn. Jag sprang i trappor i en massa hyreshus och plingade på dörrar och sålde Dagens Nyheter på söndagsmornarna. För förtjänsten köpte jag bland annat den där fåtöljen på Obs interiör. Jag blev blixtföröälskad i den. Den har stått på mina föräldrars stugvind i många många år tills sonen såg den och blev lika förälskad. Nu har dock förälskelsen svalnat men dottern väntar ivrigt på att han ska hitta en ersättare så att hon får överta den.

Jag tycker mycket om väggfärgen i detta rum. Jag tog med en pappersservett till färgaffären och så blandade de till färgen efter den nyansen.

I den gamla kistan förvarar han täcken och kuddar till kompisar som övernattar rätt ofta.

Brädväggen har följt med huset. Under skymtar vi en typisk 70-talstapet. En vit med klarblå ränder. Den där brädväggen har jag både gillat och ogillat under våra tre år i huset. Ibland har jag irriterat mig på att den varit för mörk och att hyllan inte tillåtit alla ommöbleringar. Men mest har jag tyckt om den. Tänk, någon har tagit det där åldrade virket och gjort denna speciella vägg. De måste ju ha haft mycket tanke bakom. Träet är vackert. Det ser ut som drivved. Väggen är perfekt att spika upp vad man vill på. Spikhål syns inte. Nu har sonen inte hunnit bo in sig helt så jag tror det kommer upp mera bilder där så småningom.

Det känns som ett bra ställe att ha sängen på och liksom omslutas av den där varma känslan väggen ger. Som att sova i en koja på nåt sätt.

Fast snygg vet jag inte om jag tycker att den är. Skön. Ovanlig. Speciell. Det kanske räcker.

11 096 Kommentarer   Permalänk

Som graffitti.

Graffiti är en konstform som delar publiken i läger. De för och de emot. Jag är för. Jag tycker gångtunnlar och andra betongkolosser blir mycket finare med graffiti. Något helt annat är tagsen som sprejas överallt, det är inte konst, det är bara ett otyg. Att få sitt hus taggat med svart sprejfärg är inte kul. I Luleå har vi ett stort plank längs en stor infartsväg till staden där det är okej att spreja konstverk. Det enda trista är väl att det aldrig får vara kvar så länge innan nästa konstverk sprejas dit. Fast det är kanske en viktig del av graffitin. Jag gillar det inslaget i stadsmiljön iallafall.

Något som ger samma känsla som graffiti är sonens använda brädor. De blir så snygga efter att han skejtat med dem. Riktiga konstverk! Ibland går de av men då och då hinner han ersätta dem med en ny innan de går av. Många brädor har det avverkats genom åren.

6 511 Kommentarer   Permalänk

Det här är coolt!

Det här är faktiskt rätt så coolt. Solsken halv tio på kvällen och bra länge efteråt. Ikväll gick solen ner 23.49 enligt SMHI. Upp igen strax efter 02.00.

Nu 23.45 är det inte mörkt, bara skumt. Himlen är ljus ännu.

En ljusrapport från norr. Eller en ljus rapport. Funkar både med och utan särskrivning som tydligen verkar vara en av vår tids mest språkliga förvirringar. Varför har så många börjat tveka att skriva ihop ord???

428 Kommentarer   Permalänk

Rotting.

Ända sen jag möblerade om sovrummet så att sängen hamnade i ett hörn har jag hållt utkik efter en slags rumsavdelare. Jag funderade på ett draperi men det kändes inte som det optimala. En skärmvägg har jag sökt länge men inte hittat någon. Det är ju inte var dag såna finns på secondhandaffärerna eller antikmagasinen. Men så plötsligt dök denna märkliga rottingställning upp. När jag först såg den blev jag mest fascinerad. Jag hade aldrig sett en sån. Det är någon slags stor krukhylla för klätterväxter. En gigantisk sådan.

Jag hade inte en tanke på att köpa den. Men den bet sig fast. Jag kom hem och insåg att det var ju den lösningen jag sökt. En slags skärmvägg som kan stå av sig själv.

Jag åkte tillbaka dagen efter jag sett den och slog till. Dyr var den inte heller eftersom säljaren tyckte den var så konstig att han inte trodde någon skulle vara intresserad av den. Typiskt att jag blev det då! Hm!

Den är perfekt att hänga klänningar på. Nu måste jag nog sy eller köpa några vackra klänningar som får hänga där till lyst. Kanske den där tyllkjolen jag fick lust att sy kan hänga där också.

Grejen är att på ena sidan av skärmen sover dottern. Hon vågar inte sova längst bort i sitt rum på övervåningen utan sover i kökssoffan som står där vid ena väggen. För att få lite avskildhet, ett rum i rummet blir denna rottingvägg perfekt.

Jag tycker den är charmig också. Den känns rätt i vår miljö liksom. Ännu en udda pryl i det anderssonska hemmet…

På hyllan nedtill kan man ju ställa skor. Jag skulle ha haft lite snyggare kläder och skor bara! Måste kanske bli en mer piffig dam än jag är…

Allt för rottingväggen!

Ja, är det en knäpp pryl eller är det en fin pryl? Själv är jag helt övertygad om att det är en väldans fin pryl. Jag är mycket nöjd med mitt fynd.

Mitt rottingfynd.

Jag har alltid varit svag för rotting. Kanske får rottingfåtöljen som bor i växthuset flytta in i huset också. Och om jag skulle lessna på denna rottingpryl så passar den ypperligt för det den förmodligen är tänkt till, slingerväxtställning. Tänk så fint med den i växthuset. Fast just nu bor den i vårt sovrum.

Mannen som varit bortrest i en vecka får som vanligt mycket nytt att beskåda när han kommer hem. Sönerna har hunnit byta rum. En ny skiljevägg har flyttat in i sovrummet och vem vet vad mer som hinner inträffa innan lördag eftermiddag då han återvänder.

4 252 Kommentarer   Permalänk

En dag i maj.

Jag har länge tänkt göra en jordglobslampa att hänga i taket. Men så hittade jag en för tjugo spänn på Röda Korset och då iddes jag inte.

Inte den vackraste globen men absolut helt duglig. Ni vet det där med att jag tycker lite synd om det som inte är perfekt och så blir jag överseende och gillar det nästan mer för att det INTE är perfekt.

Det är lätt att vara en bra förälder när man har barn med samma önskningar och intressen som en själv. En ledsen son blev glad av att sätta igång en rumsflytt. Han ryckte på en gång upp sig ur sin lessna svacka och började ivrigt jobba med projektet. Det har tagit två kvällar men snart är det klart. Han bytte med brorsan som bott nere. Så den ene flyttade upp medan den andre flyttade ner. De passade på att rensa rätt hårt bland sina grejor. Inget onödigt tjafs. Lättstädat och bra.

Tomma hyllor, tom anslagstavla. Men det fylls på snart det är jag helt säker på.

När vi ändå var igång med stora flyttprojekt kändes det som en enkel match att kasta om väggarna i matplatsen. Röda skåpet fick byta sida, liksom jättekartan. Plus alla små grytlappar och alla små tavlor.

Man kanske kan fråga sig varför jag gör en sån sak. Varför bemödar jag mig. Men man kan ju också fråga sig varför inte! Varför skulle jag inte? Det ger ny energi. Hemmablindheten försvinner för ett tag. Jag vill se våra bilder och hänger de på samma sätt hela tiden ser jag dem inte. Hänger jag om dem, byter vägg helt enkelt då blir det nytt och fräscht.

Dessutom har jag hållt på så här hela mitt liv så det är ingenting som tar tid. Svicsh svisch svisch. Fort går det.

Jag tror att alla de som förfasar sig över mina omändringar är de som ser det som oöverkomliga jobbiga tunga stora projekt. Jag ser det som en liten pseudohändelse. Det går lika fort som att städa. Jag gör det i princip varje gång jag städar.

Igår när vi kom körande längs vägen som leder mot vår gård säger 11-åringen Stopp! Stanna! Se! Se så grönt och vackert det är. Här är verkligen grönt och vackert efter en varm vecka efterföljt av regn. Jag blev så glad att HAN såg det. Och reflekterade. Det gjorde mig så glad. Lite stolt. Som att jag lyckats med uppfostran eller nåt. Att se det vackra är viktigt tycker jag!

Det vackra i vardagen.

Mitt köksfönster var vackert ikväll.

Det såg jag och det ville jag visa er.

Ni kan väl berätta om nåt vackert ni sett. Nåt vardagsvackert. Det är så kul att läsa och försöka se framför sig.

576 Kommentarer   Permalänk

Små rotlösa möbler.

Jag har en liten defekt. En rätt stor om jag tänker efter. En defekt som liksom präglat hela mitt liv, hela mitt hem, hela min omgivning.

Jag ger döda saker liv. Jag får känslor för dem och ger dem känslor.

Ända sen jag var barn har jag förbarmat mig över saker som verkar bli över. Stackars ensamma hemlösa saker som ingen annan tycker om. Dem tar jag hand om, ger dem kärlek och ett hem. När jag som 9-åring skulle köpa en liten glasfigur på affären valde jag den som var trasig eftersom det var lite synd om den. Den riskerade ju att slängas bort!

Min första undulat valde jag för att den satt ensam och uppruggad i ett hörn trots allt jag läst i böckerna om hur man skulle välja en som såg pigg och alert och social ut.

Så där har det fortsatt. Mina känslor väcks och så står jag där och har plötsligt köpt nåt och släpar hem det fast jag inte alls hade tänkt att jag behövde någon fler stol eller byrå eller vad det nu kan vara.

Idag var jag till en secondhand affär för att söka efter en rumsavdelare till sovrummet. Hittade ingen sådan men när jag går där och strosar bland alla möbler ropar en röd bedagad skönhet på mig. Hallå där frun! Här har jag stått dag ut och dag in och alla bara går förbi. Är jag så osynlig?

Nej inte osynlig alls. Vacker som en dag skulle jag vilja säga tänkte jag. Jag gick fram till stolen och lyfte på den. Den var trasig i ryggstödet så duglig till stol var den inte men vem har sagt att man måste ha en stol som stol. En stol kan man ha till så hemskt mycket annat. Du var mig en sötnos tänkte jag och visste att det var klippt.

Jag försökte gå därifrån. Jag gick ner på nedervåningen men hörde ändå stolens vädjanden. Visst är jag kantstött och eländig, visst har jag tappat min forna glans, men hur skulle du själv se ut efter att ha stått i en lada i flera år?

Jag försökte undvika den vädjande rösten genom att gå in i en annan byggnad. Jag trodde att jag lyckats när jag plötsligt vänder om och styr stegen mot affärsinnehavaren och hör mig själv fråga vad han ska ha för det ropande stoleländet. Ge mig två tjugor säger han och förbanne mig om inte jag hör stolen jubla däruppe på övervåningen!

Den blev varligt nerburen och inlagd i baksätet på bilen. Jag kände mig märkligt nöjd.

Kantstött, vinglig, svajig, lagad och övermålad med alldeles för tjockt lager färg tycker jag att det är den sötaste stolen jag sett.

Den ska få nåt lugnt och behagligt uppdrag. Kanske blompiedestal eller sängbord.

Ännu en övergiven gammal hemlös möbel har fått ta plats i möbelpensionatet för gamla hemlösa avlivningshotade darlingar.

443 Kommentarer   Permalänk