En dag i maj.

Jag har länge tänkt göra en jordglobslampa att hänga i taket. Men så hittade jag en för tjugo spänn på Röda Korset och då iddes jag inte.

Inte den vackraste globen men absolut helt duglig. Ni vet det där med att jag tycker lite synd om det som inte är perfekt och så blir jag överseende och gillar det nästan mer för att det INTE är perfekt.

Det är lätt att vara en bra förälder när man har barn med samma önskningar och intressen som en själv. En ledsen son blev glad av att sätta igång en rumsflytt. Han ryckte på en gång upp sig ur sin lessna svacka och började ivrigt jobba med projektet. Det har tagit två kvällar men snart är det klart. Han bytte med brorsan som bott nere. Så den ene flyttade upp medan den andre flyttade ner. De passade på att rensa rätt hårt bland sina grejor. Inget onödigt tjafs. Lättstädat och bra.

Tomma hyllor, tom anslagstavla. Men det fylls på snart det är jag helt säker på.

När vi ändå var igång med stora flyttprojekt kändes det som en enkel match att kasta om väggarna i matplatsen. Röda skåpet fick byta sida, liksom jättekartan. Plus alla små grytlappar och alla små tavlor.

Man kanske kan fråga sig varför jag gör en sån sak. Varför bemödar jag mig. Men man kan ju också fråga sig varför inte! Varför skulle jag inte? Det ger ny energi. Hemmablindheten försvinner för ett tag. Jag vill se våra bilder och hänger de på samma sätt hela tiden ser jag dem inte. Hänger jag om dem, byter vägg helt enkelt då blir det nytt och fräscht.

Dessutom har jag hållt på så här hela mitt liv så det är ingenting som tar tid. Svicsh svisch svisch. Fort går det.

Jag tror att alla de som förfasar sig över mina omändringar är de som ser det som oöverkomliga jobbiga tunga stora projekt. Jag ser det som en liten pseudohändelse. Det går lika fort som att städa. Jag gör det i princip varje gång jag städar.

Igår när vi kom körande längs vägen som leder mot vår gård säger 11-åringen Stopp! Stanna! Se! Se så grönt och vackert det är. Här är verkligen grönt och vackert efter en varm vecka efterföljt av regn. Jag blev så glad att HAN såg det. Och reflekterade. Det gjorde mig så glad. Lite stolt. Som att jag lyckats med uppfostran eller nåt. Att se det vackra är viktigt tycker jag!

Det vackra i vardagen.

Mitt köksfönster var vackert ikväll.

Det såg jag och det ville jag visa er.

Ni kan väl berätta om nåt vackert ni sett. Nåt vardagsvackert. Det är så kul att läsa och försöka se framför sig.