Tänk ändå vilken mångsysslare jag är ibland.

När jag håller på med dessa väskor är jag materialinköpare, designer, sömmerska, stylist, fotograf, modell och sist men inte minst reklammakare. Säljer jag dem dessutom blir jag till sist försäljare och packare också.

Inte illa va?

Med tanke på att jag inte haft en stab med proffsiga medarbetare ska jag vara nöjd med resultatet. Jag är tyvärr min allra största kritiker och jag tror att det är himla vanligt bland kvinnor. Jag tycker faktiskt jättemycket om att skapa och sy.  Jag älskar att välja material,designa, sy och försöka ta bra bilder. Det enda jag känner olust inför är prissättningen och sälja. Så helst skulle någon annan få ta den biten.

Jag behöver en manager!

Men nu har jag inte det.

Så jag får ta alla bitar vare sig jag gillar det eller ej.

Nu bjuder jag på väskkavalkad istället. För det är bara ROOOLIGT

Jag gillar VERKLIGEN att skapa väskor. Det är min lilla passion i livet!

Ha nu i åtanke att modellen inte är en riktig modell, hon kan typ två miner och poser, att stylisten inte är en riktig stylist (notera att hon glömt ta på modellen skor) och att fotografen har lite svårt att både vara fotograf och modell samtidigt.

Såja, nog rackat på mig.

(Se hur jag är!!!)

Mer information och många fler bilder, både närbilder och modellbilder, finns på min persiljeblogg. Välkommen in!

Nu blir det sneakpeaks på några väskor. Det är så kul att ha fått tillbaka sylusten!!! Den har varit saknad. När jag ser närbilderna får jag dock en chock hur snett jag syr. Jag ser sämre än jag anat tydligen. Sneda vinda sömmar. Nåja, vi kan väl låtsas att det är charmen. I vårt datatekniska samhälle där allt kan göras perfekt kanske det behövs lite mänskliga tabbar.

Så jag har sytt snett för att det ska synas att det är hemgjort. Japp. Helt medvetet. Ibland har jag till och med sprättat upp när det blivit för perfekt. Sån är jag. Mrs Unperfect!

(Det är fint med efterkonstruktioner!)

Som vanligt är det mest återanvända tyger, knappar och detaljer. Det är ett sammelsurium av grejor med olika bakgrund. Slaktad mobil från Indiska, delar från trasig nåldyna, virkade blommor från min kunglige hovleverantör svärmor Ulla, fantastiska band och andra roliga smådetaljer från min portugisiska nätvän Hippichic, 70-talstyger från mamma Inga-Britt, dragkedjor från nedlagd affär och knappar, vintagetyger, band och fransar från min andra kunglige hovleverantör Gitte.

Jag tänker faktiskt inte så mycket på hur sneda sömmar något har. Jag förnimmer glädjen i skapandet, sättet att sätta ihop saker och så vidare. Så mitt budskap till er som tycker om att sy är strunt i att vara så fruktansvärt petig. Skapa med hjärtat och våga sy utan mönster. Hitta på själv. Det är balsam för själen att skapa efter eget huvud. Sen om en eller annan söm inte blir perfekt är oväsentligt.

Jag är alltid väldigt noga med att sömmarna ska hålla. Jag slarvar inte med sånt. Däremot verkar jag ha lite svårt att hålla rak kurs. Jag är lite svajig ibland.

Men det är ju charmen.

Var det inte så vi sa?

Bilder på helheten kommer sen.

Är man husdjur i den här familjen får man finna sig i att bli vräkt och flyttad på mellan varven. Ja, lugn nu alla djurvänner. Det är inte så illa som det låter. De har bara fått flytta inom huset. För jag har en enda regel när det gäller husdjur och det är en gång in alltid in. Här ledsnas inte eller bortskänkes något. Djuren är familjemedlemmar och visserligen har man väl perioder då man är mer eller mindre less på dem men inte får de byta hem bara för det. Nänä. Jag är den trogna typen.

Nu har Scotti, Tutti och Ollie fått byta väderstreck. Helt om liksom, till väggen mittemot. Jag satte ett tyg på väggen innan jag skruvade upp konsollerna eftersom fru Ollie ägnar sig åt att riva i tapeten hela dagarna. Ett tag tänkte jag utnyttja hennes iver genom att flytta runt buren varje vecka så hade jag fått ner tapeten överallt. Hon skulle blivit värsta hjälpredan såg jag framför mig. Men så insåg jag projektets svagheter och sansade mig. Nu har jag förhindrat hennes framfart istället. En sån taskmört jag är!

Nu är ju inte Ollie dum. Strax efter att de flyttat flög hon tillbaka till gamla platsen, satte sig på en tavla jag hängt för att dölja tapetskadan och fortsatte hon sitt rivande. Hon får hållas.

Värst är att hon bajsade på min Zorntavla. När jag skulle klösa bort bajspluppen for lite färg bort från skomakargubbens näsa. Hmpfff. Det har sina risker att ha undulater.

(Obs! Alla potentiella konsttjuvar kan packa undan kofoten och dyrkarna, tavlan är inte äkta. Tror ni verkligen jag skulle sitta här då i snöglopp och höstrusk?)

De verkar inte alls särskilt bekymrade över sin nya position. Tvärtom. Och mot det mörka tyget ser man iallafall Ollie bra och hon är ju den enda av dem som kan få för sig att sätta sig på konstiga ställen där man kan råka sätta sig eller trampa på henne. Så nu ser man direkt om hon inte är i buren och kan iaktta försiktighet.

Vårt andra husdjur, eller jag kanske ska säga första, eller fjärde för den delen, är i en period av matvägran. Ja sin hundmat då. Han avskyr den för tillfället. Den knäppa doggen kan stå och tigga vid sin mattunna varvid jag tar en skopa och fyller hans skål och han går förväntansfullt dit, bara för att dyka ner med nosen i maten och med ett avsmakssmack gå därifrån. Vämjeligt säger hans deppiga hållning.

Så nu när han är hungrig jämt tigger han som aldrig förr. Minsta ljud från kylskåpsdörren och han är på språng. Han kan se ut att sova djupt när man smyger sig in i köket för att ta en ostskiva och vips står han där och glor hoppfullt.

När vi äter sitter han vid bordet och ser helt förkrossande sugen ut.

Det funkar på mig. Och på barnen. Vi tycker så jävla synd om honom.

Men samtidigt vet jag hur hans mage blir om han bara får äta våran mat så det blir små mängder han får smaka. Inget han blir mätt på. Vad jag vet.

Jag tror att jag måste koka lite ris åt honom idag. Det är ju bra för honom och han älskar det. Det dumma torrfodret får han slippa nån dag.

Det är faktiskt inte alltid så kul att han RÅglor på varje tugga man tar.

Ibland ryter vi till Sluta tigg och då lägger han sig men ser djupt förorättad ut. Det är svårt att vara hård med honom. Han vet att spela på alla känslosträngar!

Jag måste puffa för de här auktionerna på Tradera där behållningen går till bröstcancerfonden Rosa Bandet.

Finfina saker också. Läs mer här.

Men skynda, auktionerna avslutas på söndag.

Rackarns vilket loppisfynd jag gjorde idag. Egentligen åkte jag bara till återvinningen för att söka en glasskiva för en lagning av ett hyllplan i ett badrumsskåp.

Istället fann jag en Våg. En våg med stort V. En sån där våg som fanns när jag var barn och gick till skolläkaren för viktkontroll. Jag hade såna problem med vikten. Var benig och smal och fick till och med matlustmedicin och åt gräddfil istället för vanlig fil. Ja, jisses, såna problem har jag då rakt inte idag! 

En sån här våg är MYCKET coolare än en modern liten sak tycker jag. Ska det vara så ska det vara. Mekaniskt, utan batterier och såååå mycket snyggare än en pratande glasskiva som de moderna vågarna idag är.

Den funkar finfint också. Tung som bara den. Rejäl. Och färgen kunde ju inte varit bättre! Matchar ju precis mitt gamla gröna tvättställ!

Jag kissar BARA på övervåningen nu. Bara så ni vet.

Och för den som är intresserad gick jag ner 300 gram när jag kissade sist.

Det kan tyckas som att projekten avstannar ibland hos mig. På nåt sätt gör de det, men jag gillar det eftersom jag tycker att inredning ska ta lång tid. Det SKA gå långsamt till viss del för då hinner saker landa och nya idéer födas.

När det gäller toan uppe har det gått väldigt långsamt. Men nu börjar det närma sig.

Jag har målat listerna blåa, fått upp lite hyllor och krokar. Så det är inte mycket kvar nu.

Det blev sådär rörigt och fint som jag gillar. Maximalistiskt så det förslår. En toa kan få vara lite busig. Jag blir glad av att gå in där.

Jag har bara använt det jag haft. Förutom krokar från Indiska som jag inte kunde motstå. Skåpet som jag byggde om, en hylla jag köpte på ett café i Jukkasjärvi efter att ha frågat om jag fick köpa det varje gång jag var där. Tills slut sa hon ja.

Det var färgen och den fina kanten upptill jag föll för.

Nu har den hittat sin plats.

Jag har fått upp lampor också. Loppisfyndade sådana. De kostade 5 kronor styck och jag fick byta kontakter på dem bara. Duger hur bra som helst och jag gillar när lampor är lite udda. De här väntar man sig inte hitta på en toalett.

Observera att det är en ära att hamna på toa. Dit tar jag våra finaste skatter.

Vi är nog rätt ensamma om denna toa tror jag.

Tänk om vi skulle tvingas sälja vårt hus. Herreminje. Ingen skulle vilja ha det. Alla skulle bara förfasa sig över hur mycket vitfärg de skulle tvingas använda.

Jag skulle definitivt sälja till de som gillade det. Oavsett vem som bjuder högst. Vilken tur att vi inte tänker sälja då!

Det skulle aldrig falla mig in att välja inredning efter säljbarhet. Fast det har ni väl fattat redan.

Efter en morgon från helvetet med übertrötta barn, übertrött mamma, überirriterad pappa, kaos i både hjärnor och hem med totalförsvunna byxor, bortglömda läxpapper, förvirrade sökningar, borttrollade mössor, uppätna vantar och uppblossande bråk måste jag nu låtsas att allt är frid och fröjd och visa lite lugna rofyllda bilder.

Såja. Allt är bra. Vi är en ytterst funktionell familj med var sak på sin plats och saltkråkanfrukostar. Johoodå!

Det ÄR vi! (Bara inte idag.)

Jag tror vi har fått en vinnare! Number seven! Taaadaaaa!!! Himla fint för den är nästan billigast! Allra billigast är nummer sex som endast kostar 395 kronor och jag trivdes fint i den! Kanske något för stor bara.

Vilka smakråd jag fått!!!! Såååå kul att få höra era åsikter. TACK!!!! Det kändes bra att så många prickade rätt också.

För mina favoriter är 1,2 och 7.

Ettan för färgen och storleken. Tvåan för att den strävar uppåt. Den ler. Mitt ansikte behöver nåt som strävar uppåt nuförtiden…förstår inte varför tyngdkraften måste envisas med att sträva NERÅT!!!

Men sjuan är klassisk som många påpekat.

Fyran, den organga, är inte så snygg i verkligheten som den kanske ser ut på bild. Den är ritkigt knalligt orange och jag tror faktiskt att jag skulle lessna rätt snabbt. Mitt hår är ju inte knallrött hela tiden heller.

Så det lutar just nu åt ettan. Sjuan gillar jag men som G-stadsAnneli så klokt påpekade har den inte såna där näspluppar så komforten kanske inte blir så bra. Det finns inget värre än när glasögonen skaver eller glider hela tiden.

Nu får man dock två bågar för en så jag funderar på att ta ettan (eller tvåan) som huvudbåge och så sjuan som läsglasögon. Ja, har ni hört den förskräckliga händelsen, jag behöver slipade läsglasögon också!

Min syn hade rasat nåt hemskt. Det är inte konstigt att jag inte velat köra i mörker eller sy eller titta i böcker med för små bilder. Jag har ju sett som en kratta!

Men om två veckor kommer jag att se världen igen. In i minsta detalj.

Hu. Bävar lite. Den skonsamma dimman lättar…

I fredags strulade ett inlägg. Det blev klart, sparat men när jag tryckte på publicera så försvann det ut i det blå. Sen hann jag inte skriva om det och så försvann det ur mitt minne. Jag hade ju redan skrivit det på nåt sätt. Så tack AGNETA för att du påminde mig!!! Jag ville så gärna dela med mig av den video som hon skickade mig. Världens skönaste musikvideo. Jag älskade den! Jag blir inte lite mallig av att den fick henne att tänka på mig. Utanför ramarna känslan fick henne att tänka på mig. Det är en av de finaste komplimangerna i mina öron!!!

De här killarna får mig att tänka på Snubbarna eller vad barnprogrammet heter.

Mitt favoritbarnprogram.

Ni bara måste ta er de minutrarna den här musikvideon tar att se. De minutrarna kommer att ge er ett leende som sitter kvar ett tag. Såååå fantastiskt. Jag sitter bara och tänker på hur lång tid allt måste tagit. Och så många pianon som måste kraschats innan allt satt som det skulle.

Njut!!!

Sen har jag en EFTERLYSNING. Den fanns också i det inlägget som försvann och jag hade glömt det tills nu. Så tack igen Agneta!!! (Påminn mig överlag om jag verkar ha glömt saker för ni har att göra med en riktigt glömsk människa här!)

Jo efterlysningen! Du (Kicki?) från Söråker som kommenterade så riktigt var den där statyn Gubben och Geten stod i somras när ni skulle få gissa vart jag varit. Jag har en liten grej att skicka till dej men mejlet med din adress har försvunnit i min enormt stökiga och fulla gmail. Så skicka din adress igen snälla!!! Min mejladress är persiljekvist@gmail.com

Njut nu av Agnetas tips. Det är mästarklass.

Låt er inte skrämmas av den till synes blodiga början. Det är inte ens blod!

Som vanligt måste ni klicka på filmrutan sen filmen startat för att komma in på youtubes sida. Annars får ni bara halva filmen. Det är nåt konstigt som händer här på min sida. Filmen blir större och häften syns bara. Här får man bara inte missa nåt!

Det är faktiskt inte alls likt mig att drabbas av beslutsvånda. Inte när det gäller att välja inredning iallafall. Lätt som en plätt avgör jag vilken färg jag gillar, vilken stol som är snyggast, vilket golv jag vill ha. Det sitter liksom i nerverna. Jag känner direkt vad som funkar och inte. Gedigen träning ligger bakom kan man kanske säga.

Så varför kan jag inte bestämma mig direkt när det gäller glasögon då? Ja, det är ju ingen hög frekvens mellan bytena så det kanske inte är så konstigt. De glasögon jag har nu är säkert tio år gamla.

Jag passar bäst i mjuka rundade former, så mycket vet jag. Jag försökte alltså direkt hitta en mjukare rundad båge. De här fyrkantiga mörka som var och varannan har är skitsnygga, bara inte på mig. Jag passar inte alls i fyrkantigt! Men hylla efter hylla var fylld med fyrkantiga bågar i små nyansskillnader och små storleksskillnader. 

Jag var tvungen att fråga om det inte fanns några som var mjukare och rundare i formen och jag hade tur. Det FANNS några få stycken. Försäljaren sa att det precis börjat komma rundade större bågar.

Jag blir kanske lite cool på köpet!?

De enda rundade bågar som fanns var alltså modell större. Typ åttiotalsstora. Fast det ÄR lite coolt efter så många år med små smala bågar.

Så jag ska bli uggla nu! Typ Helge. (Om någon minns den gamla 80-talsklassikern.)

Hoho!

Jag gillar tre av dessa bäst. 

Få se om ni kan pricka in dem!?