Persiljas Hus

Arkiv för december, 2010

Se framåt!

Se framåt kan man göra när helst man har lust. Jag är en sån som jämt ser framåt. Lite väl mycket ibland kanske. För mig är det ett sätt att stressa ner.

Man kan till exempel piffa ett par skor som omöjligt går att använda i rykande snöstorm.

En rosa virkad blomma på varje yttersida och så lite svart spets uppe vid kanten. Piff piff. Som nya.

Nu är det bara att vänta på snösmältningen…

40 Kommentarer   Permalänk

En snörik dag.

Jädrar vad det snöat idag. Jag har skottat gångar mest hela dagen och sen har Mannen kört plogen och snöslungan i några timmar nu på kvällen. Det har vräkt ner och vräker ner fortfarande.

Det blir så vackert!!!

Igår satte jag upp en liten gran utomhus och nu har det den fått fin vit snö på sig. Finaste julpyntet.

Snö är det bästa för julkänslan. Jag gillar när det yr så här som det gjort idag för då fylls alla fönsternischer med fin vit snö och det blir så juligt inifrån.

Till och med Pommac har blivit motvilligt julpyntad idag. Gissa om vi har mycket vatten på golvet efter all snösmältning inomhus.

Idag får han inte ligga på min mage, annars en mysstund vi brukar ha. Idag är han alldeles blöt och luktar skunk.

Om det är vitt och juligt ute är det väldigt rött och juligt inne.

Några röda lakan fick måla om soffan. Mina barn är mycket traditionella. Rött ska det vara och mycket tomtar och pynt. Än har inte tomtarna intagit huset, men var så säker, de trippar in en efter en. Jag hämtar kartongerna och barnen pytsar ut.

Se där kom det bilder på vårt hem iallafall, fast jag lovat att hålla mig. Det var då som förgjort!!!

2 322 Kommentarer   Permalänk

More is more.

Det känns som att om jag visar en enda bild till från mitt hem så dör alla läsare av en överdos.

Det vill jag skona er ifrån så idag bjuder jag på galen underbar inspiration från den utmärkta inspirationssidan The Selbys.

Jag gillar att se på de mest färgsprakande hemmen, men där finns något för alla smaker. Sparsmakat, utstuderat, spejsigt, galet, konstnärligt, overdone, too much, bohemiskt, bisarrt och helt fantastiskt underbart.

Varför målar vi inte taken i annan färg än vitt lite oftare??? Okej vi behöver ljus men vi behöver ju också värme! Vitt är maximalt ljust men också den kallaste färgen.

Det jag gillar med de hem jag valt ut är att de är levande. Det är kläder framme, prylar, jox. Det känns att det lever någon där.

De har vågat ta ut svängarna och visa vem de är. Jag gillar det skarpt!

809 Kommentarer   Permalänk

Luciasoaré!

Först bakade de pepparkakor. Senare bakade de lussebullar. De skrev om alla luciatexter så att alla hade tomterelaterade texter. Sen repeterade de. Och repeterade. Och hade generalrepetition. De har förberett i veckor.

De skållade mandlar.

De hackade mandeln. Dukade fram glöggmuggar, tekoppar, kaffekoppar, russin, lussebullar och pepparkakor. De tände en massa ljus och så hade de bjudit in föräldrar. Igårkväll klockan åtta drog soarén igång.

Många nyskrivna tomtesånger och bästa servicen. De stod för både serveringen och skönsången.

De hade hållt igång från klockan sju på morgonen då deras Luciaresa startade.

Pirrig och förväntansfull steg dottern upp klockan sex. Släppte ut sina flätor och fick änglahår.

Taggad.

Och lite trött.

Sent på kvällen somnade hon efter en lång dag.

Hörde jag inte lite sång från hennes säng?

1 Kommentar   Permalänk

Ibland går det vilt till…

Pommac är precis som vilket syskon som helst i familjen. De är kompisar, de busar och de retas med varann. Precis som syskon brukar göra. Han är syskonet som hamnar i minst syskonbråk och det syskon som får mest kramar, men annars är han nästan precis som de andra.

Klicka på play två gånger för att kunna se hela filmrutan.

1 448 Kommentarer   Permalänk

Tredje advent…iiiiiiiii…….REDAN!!!

Vi gingo ut i skogen och höggo oss en gran. Typ.

1 498 Kommentarer   Permalänk

Hehe…I did it again…

Det finns nog ingen bättre energihöjare än att flytta en hylla eller vinkla om en soffa. Jag kan vara hur trött och oinspirerad som helst och så ändrar jag på nåt och vips flyger energierna in i mig. Jag skiter i att en massa människor pikar mig och ger mig små hintar om hur konstig jag är. JAg ÄR väl konstig då och det är hur härligt som helst att vara!!! KONSTig. Det är bra!

Konstiga jag flyttade ner en bokhylla som stått uppe i Mannens arbetshörna. Den blev mycket gladare av att få stå i centrum. Nu har vi ett bibliotek. Två rum i rummet, ett bibliotek och ett filmrum. Köket fick tillbaka den gamla blå skåpen som alltid bott i köket men som har fått semestra i vardagsrummet några månader. Eller semestra kanske inte var rätt ord. Den har varit nedtyngd av tunga böcker och tidningar. Nu får den dansa med lätta skålar och fat och lite fint blingbling.

Och nu mina kära läsare blir det bildfest igen! Håll till godo.

Idag skulle jag behöva tala allvar med mig själv. Säga att nu Persilja är det bara mindre än två veckor till julafton och det kunde vara fint om du planerade och tänkte lite i förväg för en enda gångs skull. Jag vet inte om det hjälper. Jag brukar ha såna allvarliga samtal med mig själv varje år, men tar det ändå alldeles lugnt ända fram till typ dan före då jag kan drabbas av lite småpanik…!

Mindfulness i all ära, jag kan vara rätt bra på det, men det kan bli lite för mycket av den varan ibland.

Eller så är det precis som det ska vara.

Jag ska försöka sluta vilja ändra på mig. Det kanske är bättre att acceptera att så här är jag. Sistaminuten människa ända ut i fingerspetsarna. Enda gångerna jag lider av det är när andra människor tycker att jag borde ändra mig. Så vad jag bör göra är ju att sluta lyssna så mycket på andra.

729 Kommentarer   Permalänk

Nostalgitripp.

Alla som har tonårsbarn vet att det blir att sitta uppe och vänta en hel del. Antingen på att man ska åka och hämta eller att de ska komma hem. Jag kan iallafall inte gå och lägga mig förrän de dykt upp eller hört av sig. Så då får man försöka hålla sig vaken på olika sätt. Att sitta vid datorn är ett sätt.

Jag dykte in i bildmapparna från 2005. Det var intressant och nostalgiskt. Jag kikade på bilder från vår förrförra bostad. Vi har kvar allt utom akvariet. Det fick en kompis överta då vi  flyttade från Kiruna.

I och med att man väljer med hjärtat så håller grejorna år efter år. Det är aldrig något man ledsnar på. Väljer man efter mode, trend eller vad andra tycker då tror jag att man byter ut det fortare.

Okej, skinnsoffan har vi inte kvar längre. Iallafall inte i vardagsrummet.

Ja, då har vi nästan kikat in i alla vrår.

Är ni fortfarande med?

För mig är detta en nostalgivandring. Dels saknar jag lägenheten, dels staden och människorna vi umgicks med där och dels barnens fina åldrar. Det är ljuvligt med mindre barn.

Det är inte så dumt med större heller men de är inte lika mycket kring mig! Det saknar jag.

De två äldsta som är 16 och 14 kan det gå timmar utan att jag ser eller hör. De pysslar med sitt. De andra två är fortfarande alltid kring mig.

Fast det är ljuvligt med stora barn också. Man kan prata med dem om så mycket på ett vuxet sätt. Det är intressant att följa deras tankar och liv.

Att ha fyra barn är en stor lyx. Man får njuta av alla åldrar samtidigt. Nu är det ju inte några som är så små att de ska ha all ens tid heller. Det är som att jag räcker till mycket bättre nu än när de var mindre. Så jag ska genast sluta sitta här och längta tillbaka till småbarnsåren.

De allra bästa åren är ju just nu!

Jag är så ofantligt rik!!!!!!

2 Kommentarer   Permalänk

Julpyntad stad.

Ända sen jag var liten har vår stad hängt upp julbelysning längs storgatan. Jag bodde inne i centrum som barn och min skolväg gick tvärs genom stan så jag såg alltid minsta förändring.

Jag minns den pirriga känslan av förväntan då de där julslingorna hängdes upp. Nu har kommunen börjat hitta på fler saker. Då och då dyker det upp nya pynt.

Som den här gigantiska adventsstaken. Jag vet inte om det är något man kan köpa hos någon större stadspyntsleverantör  eller om det är ett eget hemmabygge. Det vore kul om det vore en egen kläckt idé av kommunens duktiga parkarbetare! Någon i vårt avlånga land som sett en likadan? en stor jädrans vedklabb med fyra ljus i. Kul idé iallafall.

Bakom vedklabben ser man Kulturens hus. Ni skulle bara veta vilka diskussioner som föregick detta bygge. Vi bodde inte i stan då men följde debatten. Hursomhelst vann anhängarna och i huset finns nu bibliotek, konsthall och konsertlokaler.

En riktigt lyckad mötesplats med en massa solterasser som vetter mot vattnet och kvällsolen och trappor överallt där många sitter och njuter av sol och värme under sommarmånaderna. Det är också ett populärt skejtställe för min son och andra skejtare på grund av alla dess trappor och räcken och handikappramper.

Biblioteket är jag dock inte lika positiv till. Visst är det fint med alla fönsterplatser där man kan sitta och läsa, men den där härliga känslan av bibliotek med massvis av böcker och dofterna av böcker, den har försvunnit. För mig. Men då var jag också extremt tillvand och kär i det gamla biblioteket. Jag ska nog vänja mig så småningom. Det är helt enkelt för öppet och modernt för att jag ska tycka att det är mysigt.

Sen jämför jag också med det urmysiga biblioteket i Kiruna som är inrymt i stadens gamla badhus. Ett fantastiskt hus i tegel med marmortrappor och handsnidade träräcken och fönster att dö för. Som ett litet slott. Fast i Kiruna diskuteras också nybygge.

Ute på återvinningsmarknaden finns fint julpynt. Såna här fina bockar som man kan köpa om man vill. Superfantastiskt fina!

Därute har de dessutom fyllt en gammal barack målad i falurött med juldekorationer. Byggnaden är låst och kall så att man bara kan beskåda den utifrån, men tack vare kylan blir fönstrena isiga och vackra och alla lampor från adventsstakar, julstjärnor och den klädda granen inuti gör att det ser fantastitskt stämningsfyllt ut.

De fick mig inspirerade att ställa en adventsstake i vårt isiga garagefönster. Det hade jag aldrig annars kommit på!

3 Kommentarer   Permalänk

En och annan tanke.

En och annan tanke.

Jag tänker alltså finns jag. Ibland undrar jag om jag tänker mer än genomsnittet?

Jag har till exempel tänkt på att under julmånaden ställs nog jämställdheten åt sidan i många familjer. Man må vara näst intill jämställda resten av året men under julen kraschar allt. Då är det mest kvinnan som bakar och pyntar och köper julklappar och skickar julhälsningar och bjuder på glögg och pepparkakor och köper hem små adventspaket och tar fram adventsljusstaken och tänder första ljuset. Det är förmodligen fler kvinnor som fixar lucialinnen och tomtedräkter och tränar luciasånger med barnen. Det är antagligen hon som klär granen och dammsuger flest barr. Det är hon som har mest koll på var alla julsaker är och förmodligen sätter hon kristyren på pepparkakshuset också.

Det är som att julen är ett enda stort kvinnoprojekt. Jag vet att om jag skulle stiga av tronen under jul skulle vi inte fira jul. Det skulle förmodligen passera som vilken vanlig helg som vanligt. Fast jag har ju inte provat förstås…

Jag hoppas och tror att de flesta av dessa kvinnor iallafall tycker att julen är rolig och gillar att pyssla och pynta och fixa med allt det juliga. Annars är det ju hemskt.

Jag har fixat belysning i bröllopsvitrinen. Klämt in en ljusslinga. Det blev fint. I bröllopsskåpen har jag samlat alla små saker på ett ställe. Prydnadssaker. Sånt har jag svårt för men att ställa samlat i ett skåp funkar.

Ljuskronan från Ikea har fått lite dekoration. Ser ni?

Extraljus på toppen.

Sen har jag ställt teven på hyllan med dvd:er. Jag vet inte varför jag inte kommit på det tidigare. Ibland går inte hissen ända upp som det ju så fyndigt heter.

Väggen bakom teven var riktigt ful med stora skruvhål och till och med svarta märken efter förra ägarens svarta skinnsoffa. Ja jag SKA måla om men det verkar aldrig bli av fast jag till och med har färgen ståendes sen över ett år. Mint och sockervadd heter nyanserna. Alltså riktigt ljusturkos, sådär 50-talsturkost och rosa som bubbelgum. Jag väntar på inspiration, ork och ja…inte vet jag…lust helt enkelt.

Jag tycker att det var en riktig snilleblixt att spika upp lapptäcket på väggen!

Det är gammalt och så skört och tunt att flera av tygrutorna gått sönder. På väggen får jag fortsätta njuta av det utan att det slits mer.

Jag är mycket nöjd!

En av våra julstjärnor drog jag över en befintlig glaslampa som redan hängde i fönstret. Enkelt och bra och mindre brandfarligt.

Julstjärnor skulle verkligen kunna få hänga året om! Fast då skulle de solblekas och gå sönder…

En pappersstjärna som sett sina sista dagar hängde jag ute på bron. (Ja, häruppe säger vi bron om det där som sörlänningar kallar trappen, eller ingången.) Den lever nu i sönderfall och blir större och större för varje dag. Fuktiga dagar slokar den lite och torrare dagar stramar den upp sig.

Häromdagen skrev jag inget för att jag var så tom i bollen. Idag känner jag mig ännu tommare i bollen men skriver ändå.

Trevlig onsdagsnatt. Jippi! Nu får jag snart luta huvudet!

4 Kommentarer   Permalänk