Det är så skööönt att det är över. Det var verkligen jättekul och jag var sååå inspirerad och rummet blev riktigt riktigt fint!

Till hösten blir det fler rum att ta sig an.

Ni ska få några sneakpeaks på hur det blev men jag lovar att länka då proffsfotona publiceras och då det kommer på teve. Det kommer att läggas ut på Kurirens hemsida så alla som vill kan se det. Iallafall ett tag. Ni får kika in emellanåt och spana efter länken om ni är intresserade av att se mig som inredare på film. Jag syns och pratar mer än jag hade tänkt mig men jag hoppas att det blir bra ändå! (Huuu!)

Nikita (fint namn!) som bor i rummet blev jättenöjd och det var bäst av allt.

Blått och rött och vitt var mina grundpelare.

Med tanke på att budgeten höll sig inom tusenlappen är det faktiskt riktigt bra!

I princip det mesta är gammalt och uppiffat. Tyg och färg och en matta är allt som jag spenderat pengar på. Resten är blod, svett och lyckotårar.

Mer får ni se i augusti!

Idag efter fem kommer jag att dra en lättnadens suck. Då är det över. Jag har planerat och fixat och trixat sen i slutet av förra veckan och nu är det klart. Nästan. Sista piffet, det som gör att det blir en upplevelse för rumsägaren att kliva in i sitt rum och se förvandlingen gör jag nu på morgon.

Jag längtar verkligen efter att få se hennes reaktion. Jag är jättenöjd själv så jag tror att hon ska bli nöjd. Men det är läskigt att försöka göra fint till någon annan. Det är ju trots allt en risk att det JAG tycker är fint inte nödvändigtvis gillas av andra. Och den osäkerheten ger en anspänning.

Huset hemma ser ut därefter. Totalkaos, minst sagt. Jag har stökat mest. Jag använder köksregionerna till alla projekt vare sig det gäller sy eller tapetsera eller måla. Jag bara hamnar i köket utan att jag tänker på det.

Idag när jag skulle väcka ene sonen höll jag på att dö av skräck.

AAaaaaaaaaaaaaaah!

Jädrans unge!

Kniv hade han också!

Fy bubblan!

Här kom morsdag en aning i skuggan av två saker. Dels av att jag haft fullt upp med allt fix med rummet som ska vara klart på tisdag och så fyllde far i huset år vilket vi firade snäppet mer än mors dag. Men vi bjöd iallafall på födelsedags/morsdagsfika bestående av laxsnurror, romrundlar och marsipantårta.

Jag kommer nog mest att minnas denna morsdag som dagen då hjärtat hoppade upp i halsgropen.

Gamla möbler får min puls att stiga. De behöver inte vara värefulla och fantastiska antiviteter. Det är alltså inte penningvärdet som får mitt hjärta att klappa utan bara känslan av att de är gamla. Jag känner liksom historiens vingslag. Jag tänker på alla händer som rört vid möbeln genom åren. Som mitt gamla gråa skåp. Det är säkerligen inte ett dugg värdefullt då det inte är något finsnickeri. Snarare grovsnickeri. Men det är det jag faller för! Det grova. Bondkänslan. Det skulle vara kul att kunna mer om gamla möbler så att jag kunde datera olika möbler. Av rent intresse. Säkert finns det någon som kan det genom att se på gångjärn och snickarteknik.

I det här skåpet förvarar jag alla LP-skivor som vi sparat, samt skivspelaren och allt som hör till den. Den saknar en sladd för att kunna användas och jag kan längta mig tokig efter att få spela lite vinyl. All vår bästa musik har vi ju på LP. MÅSTE prioritera att få tag i en sån sladd!

Jag lyssnar på musik via datorn mest nu, men det är inte alls samma känsla. Inte alls!

Fast viss musik finns ju inte på LP…

Så jag är ändå glad.

Fy tusan för att klä en vägg med tyg. Pfffuuuiii! Nu är det gjort men attans vilket bök! Ett gammalt hus är ju sällan rakt och att få tyget slätt utan bubblor var inte lätt. Det underlättar med ett kraftigt tyg som är av bra kvalitet, det vill säga någorlunda rakvävt. Det hade jag som tur var. Det hade förstås också varit lättare om jag haft hjälp. Nu fick jag sticka in nålar och justera eftersom och det blev en hel del häftklamrar som fick dras ut innan allt satt som det skulle.

Men som sagt. Nu är det gjort och det blev riktigt bra. Det kanske ser hårt ut med det röda men tänk in en säng och annat så kommer inte väggen att kännas så dominant. Jag målar med en vacker himmelsblå på väggarna runtom.

Tjejen som äger rummet tyckte det var hur fint som helst när hon kom hem från skolan. Slutklämmen och piffet och helheten ska jag börja fixa med på måndag då hon är i skolan och sen ska hon sova borta och får inte se sitt rum förrän tidnings och tevemänniskorna kommer på tisdag. Det ska bli så roligt att överraska henne med slutresultatet med alla detaljer jag ska fixa. Jag har en hel del att sy och måla och kanske bygga i helgen!

Det här är SÅÅÅ roligt! Jag njuter!

Idag ska jag spackla, måla och tapetsera i det där rummet som ska bli fint för 1000 kronor.

Planen är klar och budgeten nästan spräckt. De dyra posterna var färg och tyg men det är precis enligt planen. Jag behövde fyra och en halv meter tyg i ett stycke för att jag ska klä in en lång snedtaksvägg som har en fin väggmålning under som föräldrarna ville behålla men som dottern tyckte var för barnslig. Jag klär den med tyg så blir alla nöjda. Det är dock sällan man hittar fem meter långa bitar tyg i andra hand. Iallafall om man har krav på att det ska vara i någon speciell färg och viss tjocklek samtidigt. Så det blev nytt tyg från Åhléns. Det åt upp halva budgeten. Färg fick jag för 260 kronor på Coop så nu har jag bara några hundralappar kvar. Men det mesta jag behöver nu är det jag gör själv av återvunna saker. En spegel till exempel kommer jag att göra av en spegelbit från återvinningen. De tar en tia per spegelglas. Tapeterna hade jag sen förr och jag kommer bara att behöva en liten bit av varje till det projekt jag har på gång.

Gårdagskvällen spenderades i Överkalix som ligger en dryg timme bort. Dottern spelade första matchen för säsongen. Vi kom hem först vid tio på kvällen och när jag satte mig vid datorn innan jag gick och lade mig kom Ollie och gjorde mig sällskap. Jag blir alltid lika glad att hon söker upp mitt sällskap. En sån ära!!!

Hon har alltid sett konstig ut i fjäderdräkten. Hon har kala fläckar under vingarna och kring halsen. De hon bodde hos förr sa att hon plockade sig då hon var ensam. Det gör hon inte längre eftersom hon har fullt upp med två kavaljerer, men det verkar inte vilja växa tillbaka.

Fast hon flyger ju så det är nog bara ett skönhetsfel. Och inte ens det. Hon är ju en perfekt skönhet!

Till hösten kommer det en liten serie med budgetrenoveringar á la Persilja på vår lokalteve och i en av våra lokaltidningar. Ur tusen kronor ska jag försöka krama ur så mycket förändringar som möjligt. En utmaning!

Första delen började spelas in igår.

Uppdrag: Mer färg och mindre barnsligt.

Det ska nog gå att ordna!

Mycket vitt som bas gör det lätt att tillföra färg.

Jag har fem dagar på mig. Nästan som i Bygglov och andra renoveringsprogram. Förutom den tiny lilla skillnaden att jag inte har en oändlig stab med hantverkare omkring mig och en sprängfylld budget.

1000 kronor och jag.

Det är allt.

Varje dag vid tolv kastar jag i mig samma lunch. Några deciliter låglaktosmjölk, kellogs bran flakes och honung. Samma varje dag. Så fabulöst är mitt liv! Men jag gillar det. Jag må vara ombytlig och göra om hemma ofta, men vissa saker orkar jag inte ändra på. Bjuder någon mig på lunch äter jag mer än gärna något annat men så länge jag är ensam, ska laga det själv och tvingas avbryta mig mitt i något annat, ja då blir det denna moderna variant av schmolaneddi.

Å att vara tio år och kunna fånga dagen på det självklara sätt som bara barn kan göra!

Strunta i att solen skiner. Strunta i att fönstrena är oputsade. Strunta i att man inte ska se teve mitt på dagen. Strunta i att magen kurrar. Att bara sätta sig ner och slå på en film som är tre timmar och 9 minuter lång utan en tanke på om man hinner se den klart eller om det verkligen är ett bra sätt att spendera tiden.

Jag försöker återskapa den känslan. Det GÅR. Men man måste slå dövörat till den där vuxne tråkmånsen som bor i en.

En av alla de filmer som kan få en att glömma tid och rum och oputsade fönster är Titanic. 100 procent pure love och att se Jack och Roses kärlekssaga gör att man ser på världen med nya ögon. Mer kärlekssagor åt folket. Mer romantik! Om fler såg dessa vackra filmer skulle fler gå med sprängfyllda hjärtan och sprida kärlek omkring sig!

Ibland blir jag alldeles euforisk över hur ljuset faller eller hur saker hamnat och bara är vardagsvackert. Det är lycka i det lilla att kunna SE och glädjas. Jag tittar mycket. En del blir lätt hemmablinda men jag ser och ser på allt omkring mig. Det kan ibland bli tröttande förstås men det är nog också förklaringen till att jag inte trivs i kala miljöer. Jag måste ha något att se och uppleva! Jag måste ha den stimulansen.

Efter en regnig dag kan solens kvällsstrålar tyckas extra vackra.

Jag har lyckats tapetsera några fler ytor av vårt hem. Bara sådär. Det går alltid att klämma in lite tapet här och var.

Jag kan liksom inte låta bli!!!

Tapeter är nog det bästa jag vet! Ja, just det, fransar och sånt också. Och böcker. Och speglar. Och stolar. Och tyger. Och pelargoner. Och pallar. Och lampor. Ehm…det finns mycket som är det bästa jag vet…

Vaxdukar också. Här har jag klätt in hyllan där vattenkokaren står med en fin liten vaxduksstuv.

Det finns myket omkring mig som jag tycker är vackert. Det är fint. Att tycka om sin miljö.

Och vet ni. Jag hade rätt. Trappan blev allra allra finast med grön färg. Jag har nu målat alla trappsteg gröna och jag ÄLSKAR den! Såååååååååå vackert!!! Så vardagsvackert!

Nu är det bara två varv kvar. Två varv med hjärnstimulerande tankemöda att kliva på rätt trappsteg. För när jag målar med samma färg är det hopplöst att se vilket som är målat och inte. Jag lägger papper på de trappsteg man får gå. Gå här står det. Det har funkat bra hittills även om många grumsat. Och Pommac är portad från övervåningen och sin morgonrutin att gå och väcka alla med blöta pussar. Istället får han ligga vid foten av trappan och gny och tycka ritkigt synd om sig själv.