juli – 2011 – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Arkiv för juli, 2011

Dagar att minnas.

Denna sommar har varit fantastiskt fin! Vädret har verkligen varit ljuvligt. De dagar vi spenderade härifrån var de enda mulna, regniga vi upplevt känns det som. Kolla in Luleås placering i solligan!

Fina dagar under solen har det varit. Vi laddar batterierna och njuter. Här kommer några soliga bilder.

I fjol hade vi en skitsommar.

Det känns som att det är extra viktigt att vara tacksam och glad för minsta lilla nu när tankarna hela tiden stannar hos de drabbade i Norge. Deras glädje är hänsynslöst bortriven ur deras vardag.

1 428 Kommentarer   Permalänk

Förr och nu.

Jag utvecklas baklänges brukar jag säga. När jag var yngre var jag väldans seriös och det skulle gärna vara på ett visst sätt. När jag var barn var jag en fritänkare och kreativ som de flesta barn är alldeles naturligt men så i sena tonåren blev jag mer och mer…ja…seriös är nog det rätta ordet. Jag ville så gärna vara vuxen tror jag. Egentligen utvecklades jag sent och kände mig inte alls vuxen förrän långt upp i åren men i brist på vuxenkänsla lekte jag vuxen och då var jag tvungen att bli seriös för att kunna lyckas med villfarelsen. Jag härmade andra vuxna omkring mig. Kikade på dem och valde någon som jag tyckte verkade ha koll och så härmade jag.

Men så när jag blev äldre och på nåt sätt hittade tillbaka till mitt rätta jag kom det där mer avslappnade sättet till saker och ting som jag har nu.

Ta en sån sak som affischer till exempel. När jag flyttade hemifrån till min första etta ville jag absolut inte ha affischer. Iallafall inte utan ram. Det skulle vara riktiga tavlor. För så hade vuxna. 

Idag är jag tvärtom. GÄRNA affischer. Och gärna affischer blandat med tavlor och vykort och grytlappar och vad som helst som går att hänga på väggen. Det finns inga regler.

Jag ville ha sex likadana glas och sex likadana tallrikar och sex likadana knivar och sex likdana gafflar, för så hade vuxna.

Nu har jag i ren protest mot hur jag tänkte udda porslin så långt ögat når.

Jag märker att en del unga jag möter idag är lika seriösa som jag var. Kan man lägga kniven på höger sida? Kan man dricka mjölk ur ett vinglas?

JAAA! säger jag. Ja för fan! Du kan hänga kniven i ett snöre från lampan och du kan dricka vin ur en kaffekopp. Det finns inga regler. Det är DU som bestämmer!

Det är viktigt att ta rodret och bestämma själv även om det bara är fjutteliteter. Men kan man inte bestämma den enklaste saken som vad man ska hänga på väggen kan det kanske vara tryggt att veta hur det SKA vara.

Det kan ju vara bra att föra sig i större sällskap för sin egen skull, men egentligen har det ju ingen betydelse alls om man inte kan föra sig. För vad är att föra sig? Att ta rätt kniv vid rätt maträtt? Att skåla på rätt sätt? Alla såna regler som finns kring etikett är mer till för att hålla folk på mattan tycker jag. Att få dem som inte kan att känna sig utanför. Det är nonsens med en massa regler.

Samtidigt behöver vi regler i samhället för att få det att fungera och flyta. Vi måste ha lagar och ordning. Självklart. Men det är en annan sak.

Det här med hur man ska ha det hemma är väldigt starkt präglat i oss. Vi SKA ha en soffa i vardagsrummet, vi SKA äta i köket vid ett bord, vi SKA så mycket som inte alls är några måsten egentligen. Men vi är rädda för att bli alltför konstiga och därför präglas våra hem av en ängslan att avvika.

Så jag vill utvecklas åt precis annat håll. Jag vill befria mig från ALLT vad regler och traditioner säger. Jag vill tänka helt själv och inreda efter VÅR familjs behov. Utan pekpinnar och regler.

Jag strävar dit.

En dag kommer jag dit.

Jag är på väg.

Men jag är inte där.

Fast affischer har jag och udda porslin och jag vågar vägra vitt och jag törs lita på min egen smak. Så jag är mer oseriös än när jag var nitton. Och det är jag glad för.

Förresten, jag är med och tävlar om Sveriges charmigaste hem. Jag skulle bli hemskt lycklig om jag fick några röster. Det finns väldigt många fina hem att se så även om du inte röstar på mig rekommenderar jag dig att kika in på sidan. Klicka bara på länken ovan.

NU ska jag se Ögat. En av sju filmer om de sju dödssynderna.

2 819 Kommentarer   Permalänk

Motsatsen till öde ö?

Jag tror att mitt undermedvetna ville vara på den där öde ön i total stillhet men istället har vi spenderat sex personer och en hund i en bil i dryga 200 mil. Fast det har varit rätt avkopplande det också. (Hm, nåja, stundtals iallafall…)

Det überjävliga är att ingen, INGEN, förstår mig när det gäller skyltar där det står saker som Loppis, Antikt, Trädgårdscafé och sånt lockande. ALLA skriker NEEEEJ och mannen stampar gasen i botten så fort jag bara knystar Se! Loppis!

Jag får inte ens köra min egen bil. Alla tycker att det är bäst att Maken kör. Grrrr!

Någon gång ska jag åka ensam, eller med någon likasinnad och långsamt, långsamt följa varenda pil som pekar mot loppisar och antiklador. Det ska jag.

Vi har alltså svischat förbi loppisskyltar genom ett sommarvackert Sverige. Jag har hållt truten och låtit majoriteten bestämma stoppen. Något buttert har jag muttrat när matställena mer lutat åt max drive in istället för Esters prylcafé…

Att få med alla tonåringar i en trång bil genom Sverige kräver sina uppoffringar. Jag har njutit av att få vara nära dem i timme efter timme. (Nåja, stundtals igen…) Vi har skrattat massor, gnällt och surat ibland men i stort sett har det varit hur skoj som helst. En roadtrip som stärkt sammanhållningen. Ni som har tonårsbarn vet nog hur lite man kan ses fast man bor under samma tak. Hur lite man pratar vissa dagar. Att sitta i en bil tvingar alla att frotteras med varann. På gott och ont, men övervägande på GOTT.

På vår turné har vi sett stora träd.

Ätit färdiglagat. (Lyx.)

Besökt stimulerande miljöer för våra olika sinnen. Denna stimulerade mig.

Gått på enmansbroar.

Hindrat överhettad Pommac att dricka giftgrönt vatten.

Noterat fiffiga gatstenar.

Trampat nya gator.

Blivit sugen på att fläta rabattkanter.

Sett vackra balkongodlingar.

Kört genom alléer. Något som sällan förekommer häruppe.

Passerat knäppa ställen.

Roat oss med att fota ur knäppa vinklar.

Väl hemkommen har jag som vanligt smått förvånat konstaterat att jag fyllt kameran med hus, dörrar och fönster…

Och sist men inte minst har jag glatt öppnat datorn för att hitta alla gulliga mejl och kommentarer från er.

Borta bra men hemma bäst. Jag är en riktig hemmamurvel.

Faktaruta för den vetgirige: Vi har varit i Gävle, Älvkarleby, Strängnäs, Eskilstuna, Enköping, Örnsköldsvik, Höga Kusten. Typ.

133 Kommentarer   Permalänk

Retreat på en öde ö.

Nä hörni, nu behöver jag en bloggpaus. Nu ska jag försmäkta på en ö. Gnaga på mina knogar. Andas. Blunda. Leva. Och inte blogga en enda rad.

Jag känner att jag har tappat gnistan.

Måste söka rätt på den.

Men jag återkommer.

Nytänd.

Laddad.

Glad.

Tack alla ni som tappert kommenterar och ger mig respons. Ni är guld!

Och alla ni som tappert läser denna blogg under tystnad.

Ni är också guld.

Vi ses.

Här har jag allt jag behöver. Sol vatten himmel.

Jag planterar mig här.

På obestämd tid.

Adios amigos!

8 188 Kommentarer   Permalänk

Världen är galen.

Ondska förbryllar mig. Jag förstår inte varför det finns. Det är så obegripligt hur någon kan göra en sån sak som det i Norge. Jag mår fysiskt illa när jag tänker på all sorg och skada en enda ondsint människa har åstadkommit.

På något sätt var det skönt att höra att det var en enda vettvilling (som de vet just nu) som utfört dådet. Då tar det ju iallafall slut här. Hade det varit en terrorisgrupp kanske man fått oroa sig för fler galna attacker. Det räcker ju verkligen med den skada han redan åstadkommit!!!

Hur kan någon utföra en sån här sak? Hur någon sitta och planera det in i minsta detalj? Fixa polisuniform, tillverka bomben, placera ut den, förbereda och planera…Har han inte någon gång under planläggandet tänkt att det är fel och galet? Hur fungerar en sån här människa???

Jag förstår faktiskt inte. Och sen när han utför det, hur kan han se på den skada han åstadkommer, se människor skrika och gråta och springa och ändå bara forsätta?

Nej, jag förstår inte hur jag än försöker!

Vad fattas en människa som beter sig så här? Hur kan man förhindra att denna typen av psykopater går lösa???

Det är såååå obegripligt och sååååå sorgligt att jag inte vill tro att det är sant.

551 Kommentarer   Permalänk

Tänk vad lite färg kan göra!!!

Typ en deciliter kromoxidgrön linoljefärg, en pensel och en halvtimmes jobb och vi har en ny dörr. Tro mig på mitt ord när jag säger att ekdörren hade sett sina bästa dagar. Den var så torr att den knastrade. Sparkplattan av koppar var fläckig och ful och dörren hade svarta fläckar av något. En sorglig syn. Nu har vi visserligen haft ytterdörren vidöppen i veckor på grund av den fantastiska sommaren så vi har inte sett ytterdörrens sorgliga uppsyn, men så när vi ändå målade en nyrenoverad stugdörr i samma kromoxidkulör, ja då kom vi ihåg den lessna dörren och så förbarmade jag mig över den.

Så glad och stolt den blev på en gång!!!

Den fick ett nytt liv och kommer nog inte att bytas ut på lång tid. Fixar vi bara det lessna handtaget som hänger ner så är den som en pånyttfödd dörr.

Tänk vad lite färg kan göra för en dörrs självkänsla!

Ja, jag tror minsann att hela bron stramade upp sig och hela huset blev lite mera piffigt.

Det är kanske som ett nytt läppstift för en kvinna eller en nytrimmad mustach för en man. Vad vet jag, jag har varken läppstift eller mustasch.

1 920 Kommentarer   Permalänk

Stugan.

Äntligen lite tid i stugan.

Bästa tajmingen med vädret hade vi också.

Vår stuga ligger i Luleå skärgård. Man måste åka båt för att komma dit. På vägen rundar man Kap Horn. Hur det går ihop kan jag inte förklara. Det bara är så.

Pirater har vi inte så stora problem med men däremot finns det andra faror lurandes i farvattnen. Som riktigt läskiga grund som vi inte är så sugen på möta i full fart.

Min loppisfyndade rottinggrupp fick lite nya kuddar när vi kom fram. Där gottade vi oss på kvällen.

Det såg fint ut. Ett tag. Men efter att vi gottat oss med både popcorn och brasmys var det inte så fint längre.

Vi är mästare på att dra fram.

Men vem bryr sig. Man behöver ju inte fota det. Det går ju att lyfta kameran en aning.

Vår öppna stugspis skulle platsa i vilket hobbithus som helst.

Nu har det börjat mörkna hos oss. Inte länge, någon timme kring midnatt bara, men då blir det riktigt mörkt och eftersom det var precis då jag var ute och borstade tänderna och kissade (jo, det gör man ute i det fria i vår stuga) upptäckte jag hur mysigt det såg ut därinne i stugan när jag stod därute i mörkret. Det var jag ju tvungen att försöka föreviga. (Shit vad myggorna blev glada när jag stod stilla ute i mörkret. De ordnade spontanparty kan jag lova.)

Smygande fotografter uppskattades inte av alla…

Och sen ljusnade det.

Det var stugdagarna det. Värmebölja både på dagen och på natten eftersom vi inte kunde motstå att elda.

Men jag gillar verkligen värmebölja!

1 928 Kommentarer   Permalänk

Bästa presenten!

Helt oväntat fick jag finaste presenten. Av ett av våra enorma rabarberblad har Mannens pappa gjutit ett stort cementblad. Woaw! Så fint!

Jag tänkte först ha det på marken men så kom jag på ett jag hade ett perfekt underrede i härbret. En hemmabyggd teveställning till vår första teve som vi köpte när vi flyttade ihop 1983. Jag har sparat det av sentimentala skäl och nu har det alltså fått en alldeles ypperlig ny användning!

Jag har nog snyggaste trädgårdsbordet nånsin!

221 Kommentarer   Permalänk

Skynda skynda!

Efter en halvtimme i en av tre ringlande köer fick vi våra biljetter och våra popcorn och gick mot biosalongen. Alla som köat svängde vänster till stora biosalongen. Vi var de enda som svängde höger och gick in i en av de minsta salongerna. Därinne satt två andra. När filmen började var vi åtta stycken.

Lyx!

Filmen var makalöst bra. Jag älskade allt. Skådespelarna, scenografin, kostymen, sättet att berätta, rollbesättningen, historien. ALLT.

Så SKYNDA SKYNDA till biografen och passa på att se Kronjuvelerna!

Alicia Vikander är en shooting star. Så sanslöst vacker och såååå duktig skådespelare!

Han som spelade hennes lillebror var precis lika bra. Bill Skarsgård var som vanligt bra och alla de som spelade huvudrollsinnehavarna som barn var också strålande. Den enda som inte var en strålande skådis var Björn Gustafsson, men han har en annan lyskraft och passade superbra i sin roll så han får klart godkänt ändå.

Jag är helt uppfylld av denna vackra film. Jag brukar gilla Ella Lemhagens filmer så min instinkt att gå på Kronjuvelerna istället för Harry Potter ikväll var rätt.

Inget ont om HarryP men det var massor av magi i vår film också!

Alexandra Rapaport spelade mamman och det är en skådespelare jag alltid vurmat extra för. Jag gillar verkligen henne. Alicia Viklander som spelar hennes dotter är ju dessutom otroligt lik henne!

SE DEN. SE DEN! Skynda!

Jag ska definitivt köpa den på DVD och studera scenografin extra noga.

2 926 Kommentarer   Permalänk

Jag älskar!!!

Det här är så vackert! Tårarna bara rann när jag såg det här första gången. Tack Bagarberta för att du länkade så jag fick se det.

Se hur alla skiner upp och ler efter kramen. Man ser verkligen hur glädjen väcks. Man ser hur killen som delar ut kramarna lyser upp lika mycket som de som han kramar. Man ser också att hans leende slocknar lite den lilla stunden som han ingen verkar våga krama honom. Men sen lossnar det verkligen.

Oj så härligt!

Jag älskar detta!!!

Närhet är viktigt, det är ju ingen nyhet. Det är tanken på att flera av dessa som blir kramade kanske inte kramat någon på jättelänge som gör att mina tårar rinner. Vi lever i ett så hårt och slutet samhälle! Det behövs så LITE!

Det borde vara lag på att dela ut kramar. Varje lördag borde minst en person stå och dela ut kramar på stan. Ett rullande schema kanske?

Jag kan ta nästa lördag! Någon fler?

2 260 Kommentarer   Permalänk