Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Det finns nog inget mera nervlugnande än att sortera saker i färgordning. Detta har jag hållt på med i hela mitt liv. Det började med lego. Allt skulle ordnas i storleks och färgordning. Så har det fortsatt. Utanpå kan man tro att vi har kaos, men börjar man titta är ordningen galet perfekt!
Se bara på mina tyger. Ja, en liten del av mina tyger. Detta är långt ifrån allt.
Tillbakablicksonsdag.
Så här första onsdagen med tillbakablickande har jag gått tillbaka till ett inlägg publicerat i min gamla blogg Fyrabarnsmamman.
Viktigt och tänkvärt ännu såhär några år efter jag skrev det, den 12 mars 2008.
Fasadbyggandets årtionde?
Jag kan bli galen på den lilla ankdammen som vi lever i! Där alla bara orkar bry sig i sitt och ingen orkar engagera sig för nåt utöver sitt eget. Så länge inte ens egna barn har problem är det lugnt. Så länge du själv har ekonomi att leva ett gott liv är det lugnt. Så länge inte klimatförändringarna stör din semestermånad är det lugnt. Så länge det inte är din man som slår dig är det lugnt. Så länge inte din son knarkar är det lugnt. Så länge inte din dotter våldtas är det lugnt. Så länge du har en dörr att stänga om dig är det lugnt.
Nä, jag är kanske orättvis! Men ibland känns det så där. Våra liv har så fulltecknade agendor att vi inte orkar med några störningar. Om de inte tränger in sig hos oss, då måste vi väl ta itu med dem.
Tänk om vi alla engagerade oss i alla de orättvisor som finns runt om oss oavsett om det drabbade oss själva eller inte. Ta till exempel en familj som har problem med sitt barn som kanske missbrukar droger eller hamnat i brottsliga kretsar. Varför kan inte vi alla vuxna hjälpa den familjen aktivt att lösa de akuta problemen som uppstår i deras vardag. Istället förfasar vi oss eller i bästa fall ömkar dem, men någon hjälp har vi oftast inte att erbjuda. Det är kanske där skon klämmer, vi vet inte vad vi ska göra. Vi är vana att samhället tar hand om allt. Väntar oss det. Känner oss handfallna inför grannens problem. Törs vi störa? Nej, de måste få kämpa i fred stackarna. Många av oss sitter säkert i stugorna och känner oss lyckligt lottade. ”De där stackarna, så går det om man är för slapphänt”. Men tänk om vi skulle knacka på och säga ”Jag tror jag vet hur det är, vill ni att jag ska hjälpa till på nåt sätt?”
Samhället i Sverige idag är för slutet, tycker jag. Allt som är avvikande ska det hyssjas om. Oavsett om det är sjukdom, självfövållat eller olyckor. Titta inte dit, gå bara förbi! Byt sida på gatan så slipper du säga nåt.Vi vet inte hur vi ska göra kanske och väljer den lättare vägen?
Alla lämnas ensamma med sina problem. Samhället ställer upp med diverse insatser, men är det alltid de bästa lösningarna?
Ta fallet med ”knarkande grannpojken” (obs finns ingen likhet med verkligheten-han är en hypotes) kanske det bästa inte alls är att han tas om hand av socialen som sänder honom på nåt avgiftningshem och senare behandlingshem långt bort från hemmet. Kanske han skulle behöva bli ren i hemmiljön, så att han kan motstå frestelsen när han återvänder till hemmiljön igen. Tänk om grannskapet, eller vänkretsen slöt sig samman och satte ner foten tillsammans och hjälpte grabben att reda ut sina trubbel. Ja, jag vet. Det ÄR inte så enkelt! Det ligger kanske lång tid och mycket tjorv bakom, men rent hypotetiskt, om grannskapet, vänkretsen ställt upp lite tidigare, visat att de sett, låtit föräldrarna veta att det fanns stöd och kanske skonat föräldrarna från att skämmas och sopa problemen under mattan, tidigt tidigt, när tjorvet började nån gång i tonåren, ja då kanske det inte hade gått så långt.
Jag låter särkert fruktansvärt blåögd och trosskyldig och oerfaren nu, och jag vet att detta inte är enkla frågor som man löser hur lätt som helst men kärnan i min tankenöt är att samhället idag är för slutet. Var och en kämpar med sitt i det tysta. Alla tror att de är ensamma om alla problem och man kanske inte söker hjälp i tid för att man inte vill spräcka fasaden man ägnat år att bygga upp.
Ta bara en sån simpel sak som stök hemma.
Varje gång jag visat stökbilder (och då är det inga snälla stökbilder utan den rena rama stökstöket) så får jag MASSOR av kommentarer om att jag antingen är modig, eller så att jag gör en välgärning som visar att det faktiskt ser ut så här hos en del (säkert ganska många). Tänk vilka fasader vi har! Vi gömmer oss bakom dessa perfekta fasader och alla tror vi att det är perfekt bakom den andres och att det bara är bakom vår som det är kaos med jämna mellanrum.
Livet är inte alltid på topp. Varken i badrummet eller i hjärnan. Alla har vi våra dåliga dagar då inget funkar och man inte tror nåt gott om sig själv. Varför hymla om sånt?
Den här hysteriska inredningshaussen som pågår gör ju inte fasadbyggandet mindre precis. Nu ska vi förutom att vi låtsas ha perfekta ”tända levande ljus vid frukosten morgnar” dessutom låtsas att vi har supermycket pengar som kan renovera badrum och kök tills vi lånat pengar upp till taknocken. Allt för fasaden?!!!
Och så sitter vi där innanför våra perfekta fasader och låtsas att vi aldrig grälar eller är less på att städa eller är less på att vara gifta och leka mamma pappa barn.
Jag vet! Jag generaliserar massor nu! Jag ställer allt på sin spets.
Vad jag försöker komma fram till är att vi på nåt sätt är på väg åt fel håll! Vi kommer inte närmare varann, vi kommer längre från varann och det är inte bra. Vi behöver mer öppenhet och närhet och att alla människor bryr sig om varann även utanför släkt, vänner och familj. Vi borde känna ett kollektivt ansvar för varandra.
Jag är den första på att skriva under på att det skulle vara skitjobbigt om grannen kom och tyckte att mina barn var ute för länge på kvällen, eller om de kom och skvallrade att de sett min son påverkad. Man är ju inte van vid det så det blir ett slags intrång i den privata sfären.
Jag tror att det skulle behövas mera öppenhet och civilkurage runt om i vår värld. Att det blev ett naturligt sätt att agera. Då skulle vi inte tycka att det är ett intrång när någon bryr sig, vi skulle bli tacksamma och glada.
Då skulle vi hjälpa den där tjejen som stupfull dansar runt ensam på dansgolvet, hjälpa henne hem, istället för att glo på henne och tycka fan vad hon har druckit mycket, gud så pinsam hon är.
Jag vill ha ett snällare öppnare samhällsklimat!
Jag vill tillägga att jag känner att där jag lever nu, där finns det en omsorg som jag tror går lite utöver det vanliga. Här ageras det mer än på andra ställen jag bott. Här hjälps man åt och dömer inte lika mycket.
Men jag tror faktiskt att det är lite ovanligt. Fast ingen skulle vara gladare än jag om jag hade fel!
Idag har det varit högsommar här. Natten var iskall med endast sju grader klockan sex men snabbt jobbade solen fram sommartemperatur.
Jag tycker det är så befriande med höstvärme för då har jag alltid lagt alla planer på bruna ben på hyllan. Annars går jag omkring i de kortaste shortsen jag har så fort det är sol för att få en gnutta färg på benen. Det är nästan lite stresskänsla om solen skiner att jag måste skynda mig ut i solen. Det är jag helt befriad ifrån när det är slutet av augusti.
Trädgårdsbestyren lägger jag också ner i slutet av augusti. Jag ids inte ens vattna. Fast när det blev så här somrigt kunde jag inte låta bli att förbarma mig över de krukor som såg lessnast ut.
Jag hoppas den här värmen håller i sig för det är en massa växter som blommar och till och med vårblommor som börjar blomma igen. Det är bonussommar liksom.
Den vanliga krassen blommar som en tok med hundratals blommor. Humlorna är alldeles snurriga av alla blommor de måste krypa in i. Jag stod och tittade ett tag och den humla jag följde flög systematiskt in i varendaste krasseblomma den kunde hitta. Den fick kämpa för där fanns många att välja på.
Klematisen kämpar på med sina fina stjärnblommor.
I växthuset mognar druvorna och tomaterna finfint då värmen stiger ordentligt på dagarna.
Fast det faller löv trots värmen. Det har med dagsljuset lika mycket att göra tror jag, inte bara temperaturen. Det kanske ligger lite förprogrammerat också…? Träden minns.
Ja, det var utetisdag det.
Inte vet jag om det hjälper mig att ha dessa temadagar. Den här känns inte så kul att blogga om. Kanske hittar jag på nåt annat på tisdagar. Kanske någon av er har nåt kul förslag? Gärna nåt som triggar min fantasi. Kanske ljugartisdag. En dag då jag får ljuga vilt?
DET kanske är lite roligare…!
Idag har jag haft fullt upp. Här är jag på väg mot en av fem bilfärder till och från byn. Inte så miljövänligt precis. Men å andra sidan är jag klädd i kläder som har minst fem år på nacken allihopa. Endast skorna är nyare.
Hm. Ljugartisdag…? Vad tror ni…
Något annat förslag? Vad skulle förgylla er tisdag, att läsa om?
Hu, det finns väl en liten risk att jag kommer att bli tjatig om den här tävlingen eftersom omröstningen pågår en hel månad. Fy sån nervspänning. Helst vill jag bara glömma bort det, som jag hade gjort innan jag blev uttagen av juryn, för då kommer eventuell vinst som en glad överraskning. Att gå in på sidan och spana på ställningen och se hur andra går om är ju så otroligt nervkittlande att jag blir galen. Jag slutar nog bry mig snart eller så tjatar jag ihjäl er. Vad föredrar ni? Det lutar åt det senare eftersom jag inte tycker det känns så bra att tigga röster. Fast jag vill ju vinna, så jag sväljer denna ovilja.
Jag har nu förstått en sak. Jag är som vanligt trög och lite sen att fatta. Kommer ni ihåg hur jag undrade hur folk kunde ge annat än fem stjärnor när de nu ändå röstade? Jo, det ligger till så här. Man kan rösta på ALLA bidrag. Så förmodligen har de som kommit på detta röstat högt på den de vill ska vinna och lågt på de som de då följdaktligen inte vill ska vinna. Så vill ni hjälpa mig ytterligare kan ni gå in och lägga ettor på alla andra. Först tänkte jag att det är osportsligt och elakt, men så inser jag att alla andra gör nog så och nu vill jag ju gärna vinna och då får man bli lite taktisk och taskig. Så för bövelen! Vi tar till fulspel va?
Det är ju inte SÅ elakt. Bara lite…
Men i tävlingar är väl allt som går att göra tillåtet? Antagligen är det meningen att man ska göra precis så här…
Nä, nu ska jag glömma alla dumma tävlingar för ett tag. Jag som inte ens gillar att tävla! Jag tycker alla kunde vinna. Det skulle kännas bäst.
Bloggen ska snart göras om. Den ska bli bättre och få kategorier och annat. Så nu har jag fått ta nya foton på mig själv. Här är några av dem.
Jag tror inte ni förstår hur många omtag det krävs för att jag ska vara nöjd. Det är fel min och fel vinkel och fel skärpa och fel skugga och fel allt. Mina barn som jag alltid använder som fotografer kommer antingen att bli perfekta fotografer eller så få men för livet och aldrig aldrig aldrig mer ta ett foto i alla sina dagar.
Dottern sa dock häromdagen att hon funderade på att bli fotograf så kanske kanske är det ändå något bra.
Ja här kommer nu mitt första Bench Monday. Ni som inte förstår tjusningen med detta ber jag få återkomma om några månader. Då kommer det att finnas ett helt gäng såna här bilder och då blir det kul att se samma upplägg varieras i alla oändlighet. Själv tycker jag detta är hur kul som helst. Det är liksom en konstnärlig utmaning.
Nu stötte jag på en hel del patrull direkt. För det första är mitt objektiv inte det bästa. För det andra vill jag ha kameran på högkant för att få med mig på höjden och då funkar inte mitt stativ. För det tredje använde jag mina barn som fotografer och då tappade jag lite kontroll över bildens kompositon. Jag skulle låtit dem vara modell istället. Men med tiden kanske jag har råd att införskaffa en fjärrkontroll och då kommer allt att lösa sig. Dessutom hade jag tidsbrist. Jag ville fota medan det var bra ljus och jag hade bara en kvart på mig innan vi skulle iväg på middagen som vi precis har kommit hem ifrån. (Vi har mumsat på SURSTRÖMMING ikväll och det var himmelskt gott!)
Nå, nu har jag ursäktat mig tillräckligt länge. Nu visar jag min Bench Monday bild.
Alla mina bortförklaringar här kommer sig av att jag hade skyhöga ambitioner och så blev det bara lite blahablahaalldagligt enligt mig. Men jag har ofta alldeles för höga ambitioner och så landar det i det alldagliga. Det är gott nog!
Såja nog skitsnackat. Fy har ni märkt hur jag är mot mig själv? Värsta nedgöraren. Så dumt!
Istället för allt detta racksnack hade jag ju bara kunnat säga
Varsågoda veckans Bench Monday:
Jag hade ju gjort fint på golvet också. Det missade fotografen.
Men nästa gång DÅ ska det bli perfekt. Iallafall är ambitionen den. Då också.
Så ni kan väl knappt bärga er tills nästa måndag!???
Förresten. Nu kan man läsa om Sveriges Charmigaste Hem i lokaltidningen. I Båda. Det är nämligen TVÅ norrbottningar medi final. Hennes hem är jättefint. Men ni vågar inte rösta på henne! Då kommer jag aldrig mer att…göra någon Bench Monday bild och inte heller kommer jag att…visa mitt stök…eller berätta när Pommac hållt mig vaken om nätterna. Så passa er för att vara otrogna, det får konsekvenser!
Tjoho!!! NU är det dags att rösta! På mig då förstås!
Tydligen ska man ge betyg också, jag fattar faktiskt inte det där, om jag nu ska rösta på någon vill jag ju ge högsta betyg. Varför rösta på någon och ge en tvåa liksom??? Knäppt tänkt med betyget tycker jag!
Det verkar genom hela tävligen som att de flesta som röstat gett mest medelbetyg eftersom nästan inga bidrag kom upp över tre. Obegripligt för mig. Den jag röstade på fick naturligtvis en femma, annars hade jag inte röstat på den!
Fast det kanske är ett sätt att komma förbi det där att mest vänner på facebook vinner. Det kanske ligger stor tankemöda bakom.
Så snäääälla!
Om ni nu ändå röstar kan ni väl ge mig fem poäng. Eller hur! (SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!!!)
Man röstar genom att klicka på stjärnan längst till höger (om man vill ge högt betyg.)
Man kan rösta utan facebook också. Du klickar bara på Logga in och så får du skapa ett användarkonto bara för den här sidan. Jätteenkelt.
Så snälla alla, rösta nu, och be alla ni känner rösta. Då blir jag så glad så glad så glad! Det vore verkligen hur kul som helst att vinna.
Visserligen är det en del av priset som är lite mindre kul…förutom presentkort och ära vinner man nämligen ett reportage i Expressens Leva & Bo bilaga. Det är kanske inte så mycket vinst…mer ett straff. För jag har ju lovat aldrig mer ett hemma hos reportage!
ÄNDÅ ber jag er att rösta! (Hur kluven är jag egentligen?)
Så vad väntar ni på! Rösta nurå! Jag sänder mentala pussar och kramar som tack!
Enligt mitt nya koncept är det ju inspirationssöndag idag.
Harkel host. Som om man kan tvinga fram inspiration…? Jomen det kan man! Det är bara att tvinga sig. Jag vet ju vad som inspirerar mig och om jag inte stöter på nåt som inspirerar genom en slump så får jag väl söka upp inspirationen. Det gjorde jag idag genom att pyssla om mina pelargoner.
Pelargoner trivs inte i regn. Det är blommor som vill torka ut och som lätt ruttnar och dör i för fuktig miljö. De har därför fått flytta in i växthuset idag. Där får de stå tills jag målat alla fönster klara. I växthuset får jag inspiration utan minsta ansträngning. Schwomm bara. Den faller över mig. Det är något med kombinationen stora fönster och växter som gör att jag blir alldeles lugn och glad och fylld av energi. Jag tror alla människor mår bra i ett glashus med växter. Kanske är det inte alls så men jag vill ju så gärna tro att jag är helt normal och att alla regarerar precis som jag.
Så idag hoppas jag att ni också blir inspirerade av mina bilder från växthuset. Stökigt där också, som överallt där jag drar fram, men det ser vi väl inte? Vi ser bara alla snygga pelargoner, eller hur!?
Något annat som inspirerar mig är att plocka i mina tyger. Idag valde jag ut de här tygerna. Blommor igen. Fast i ganska ovanliga färgskalor för att vara jag!
Era kommentarer är också den allra största inspirationen för mitt bloggande. När ni kommer med små anrop! Det är verkligen guld. Tack för alla fina kommentarer som hela tiden droppar in. Det är hur kul som helst att blogga när man har så bra läsare som jag har! Tack för att ni finns därute!
NU ska jag gå och sy. Det ska bli ett draperi att dölja veden med i flera olika tyger. Mest för att få ha ett tyg att se på, mindre för att dölja veden. Jag har bilden helt klar för mig.
God inspirationssöndag!
Imorgon är det Bench Monday.
Längtar redan!!!
Fullproppad med huvudvärkstabletter satte jag mig i båten med familjen och åkte till Sundom där mina föräldrar har stuga. Det blev nog årets sista långtur med båten. Vi passade på eftersom det var supervarmt och skönt ute. Sommaren kom tillbaka om så bara för en dag. I Sundom där de har det mest fantastiska grönsaksland försågs vi bland annat med färska rotfrukter och purjolök och det avgjorde menyn för dagen.
Åh, jag längtar tills jag har orken och tiden att odla i den omfattning som de gör. De odlar morötter, palsternackor, rödbetor, lök, purjolök, dill, sallad, persilja, potatis, olika bönor, vinbär både röda och svarta, krusbär, jordgubbar och säkert en massa annat som jag glömt. De har alla kryddväxter som går att ha och så plockar de hinkvis med lingon och en del blåbär. De klarar sig sen hela vintern på sina depåer. Tänk vilken enorm känsla att plocka egenodlat ur frysen en hel vinter. Det är livskvalitet det.
Jag har marken och förutsättningarna att odla men inte tiden. Det skulle bara bli försummat och jag skulle bara känna stress inför att skörda. Så ser livet ut just nu. Men sen, då jag inte har så mycket annat då ska jag odla precis så där.
Det är nog välrdens bästa känsla att plocka upp friska palsternackor och morötter ur landet. När vi kom hem blev det grönsakssoppa till middag. Jag bara borstade av all jord och slängde i allt i en järngryta där det fick fräsa en stund och så slog jag på vatten och salt och peppar och lät det koka tills allt mjuknat. Då mixade jag härligheten och fick en lite tjockare soppa.
Jag kryddade med timjan ur min egen blygsamma odling.
Mycket blast och sånt blev det kvar. Jag undrar jag om inte palsternacksbladen skulle funka som den godaste sallad. De doftar palsternacka och är stora och fina.
Nu har jag tyvärr fortfarande ont i knoppen.
Irriterande! Jag som hade andra planer för denna kväll. Det enda jag orkar just nu är nog att lägga mig i soffan och titta på Mad Men. Jag har sent omsider blivit helt biten. Jag är nu inne på säsong tre och njuter hejdlöst av att ha hela säsong fyra kvar. Jag hoppas verkligen att det är planerat fler säsonger! Jag vill följa dessa Manhattanmänniskor hur länge som helst!!!
Jag skulle blogga om mat idag hade jag bestämt, men frilirare som jag är hatar jag när någon ska bestämma över mig. (Javisst ja, det var jag själv.) Nåja nu har jag bestämt detta schema och då ska jag lyda så det så!
Så LYD nu kvinna!
Sen får jag naturligtvis skriva hur många inlägg jag vill före och efter och mellan dessa schemalagda så om frihetskänslan blir för stor kan jag alltid sväva ut ändå.
(Såja de raderna gjorde att jag känner mig friare och inte så styrd längre.)
Matlördag alltså. Men vad fan klockan är ju bara strax efter 9 och vi har inte ätit mat ännu. Hur tänkte du nu?
Ha! Man kan väl variera ämnet. Huvudsaken det är ätbart väl?
(Ber om ursäkt för dessa smått schizofrena diskussioner som pågår här.)
Nu kanske ni undrar varför jag har en bild på vår öppna spis när temat är matlördag. Jo, men det är helt logiskt. Det är nämligen så att sen jag målade detta schabrak till spis har jag börjat gilla den mer. Nu är teglet alldeles vitt och helheten blev smäckrare och mindre schabrakig. Planerna att rappa den slät har jag tillfälligt lagt på is. Det får inte bli för perfekt. Mitt största renoveringsmantra är just detta. Det får inte bli för bra! Det måste vara något som skaver och kliar lite för att det ska kännas sådär härligt som jag vill ha det. (Alltså ursäkta men hur knäppt är inte det?)
Nå, vad har nu detta med mat att göra?
Jo! Ser ni inte hur otroligt lik grädde spisen har blivit. Hårdvispad grädde. Jag tycker att hela spisen ser ut att vara klädd i vispgrädde!
Se så likt!
Ni ser väl?
Plötsligt blir jag gladare av att se spisen. Jag får nog lägga några marsipanrosor på den så är illusionen ett faktum.
(Och ja, jag har lite ont i huvudet denna lördagmorgon och har precis tagit en migränmedicin och det kanske är därför jag verkar lite ja…det rätta ordet är kanske…konstig. Men jag tyckte redan innan detta piller att spisen var en stor fluffig gräddtårta så det är bara att jag vågar dela med mig av detta knäppa som är påverkat av pillret.
Så nu vet ni det. Det kan vara nåt positivt att ha migrän också.
Jag har blivit uttagen till en av tio finalister i tävlingen Sveriges Charmigaste Hem.
!!!!!!!!!
Det är ju FANTASTISKT!!! Bara att vara en av tio till den titeln gör att jag känner mig som en vinnare!
Det trodde jag aldrig! Jag hade nästan glömt bort tävlingen eftersom jag sett hur otroligt många fina bidrag som var med och räknade inte alls med en finalplats. Men så har juryn sagt sitt och de har valt ut mig!
Jag svimmade nästan av lycka när jag läste mejlet!
Tjooohoo så roligt!!!
Nu är mitt uppdrag att ragga röster och det måste jag ju göra!
Nu när jag kommit så här långt känner jag ju vittringen av presentkortet på 30 000 som man kan vinna förutom den stora äran. Fatta så mycket pengar det är för mig som är van att trolla med ingenting. Hela vårt hus är ju ett enda hopplock av loppisfynd och budgetlösningar. 30 000 kan jag ju få att räcka till hur mycket som helst! Eller så kan jag lyxa och köpa en enda ny sak för hela summan så att det blir värsta kontrasten till allt annat! Haha! En designad spolknopp till toan kanske eller en toklyxig möbel…?
Nä, skulle jag vinna skulle jag säkerligen lägga pengarna på nåt vardagslyxigt som ett badkar eller ett golv i hallen eller köket. Nåt som jag verkligen längtat efter men inte haft råd med. Eller tänk om man kan få presentkortet på en kameraaffär!!! Då skulle jag ju kunna köpa bra objektiv och lite annat som behövs för att ta ritkigt bra bilder och då skulle det ju komma bloggen till godo också…!
Men nu svävar jag i väg i drömmar om vad jag skulle kunna göra för vinsten. Det är långt dit. Än har jag inte sett vem mina konkurrenter är.
Nu handlar det om att få folk att rösta på mig. Nu blir det en krass strid om vem som har flest vänner på facebook. Jag tror det bara går att rösta via facebook. Och jag har bara pyttelite vänner där jämfört med de flesta facebookanvändarna.
Nåja, jag har iallafall kommit så här långt och det är baske mig inte illa!
Jag är stolt som en TUPP!!!
Har ni några kreativa förslag på hur jag ska ragga röster så tipsa gärna. Jag är urkass på sånt! Hjälp emottages tacksamt!
Men herregud! Jag måste nypa mig! Sveriges charmigaste hem!!!
Det kom verkligen lägligt. Jag har en svacka precis nu när jag gått omkring och tänkt att vårt hem är ett enda skrothus och tvivlat på min förmåga att inreda bra. Så kom detta mejl och tjoho, plötsligt kom kraften och tron på mig själv tillbaka. Så det här är nog en sådan där synkronicitet som kom för att jag behövde den! En läglig och behövlig synkronicitet!!!
Tack ni som röstade på mig. Rösta gärna igen!!! Och be era barn och män och fruar och vänner och släktingar och alla ni kan komma på att rösta också!
Så nu har jag tiggt mer än lovligt!
Jippi. Vilket bra första Frifredagsinlägg det blev idag!!!
Tillägg: Det går inte att rösta ännu. På måndag den 29 är det dags. Jag blev lite ivrig. Återkommer med en länk som funkar! (TYPISKT MIG!)
