september – 2011 – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Arkiv för september, 2011

Premiär av Budgetfixat!

Idag kan man se första avsnittet av Budgetfixat! Ett inredningsprogram som jag är en stor del av! Akta er Martin Timell, Ernst Kirschsteiger med flera här kommer lilla jag!

Det är verkligen fråga om liten skala när man jämför med de där jättarna som har till synes oändliga budgetar och hela staber av hantverkare. Vår budget för hela rummet är 1000 kronor och endast jag som både inreder och hantverkar fast det är det som är hela grejen. Min specialitet är just att budgetrenovera, med nästan inga pengar men massor av fantasi och kreativitet. Jag hoppas att de som ser det här programmet ska inspireras att budgetfixa.

På tisdag kan man se det på 24Norrbotten men idag finns det i Kurirens C-bilaga (länk kommer, webredaktionen har inte fått in senaste bilagan ännu) och filmen kan ses i förväg på nätet. Det var i slutet av maj vi spelade in så det kändes som nytt att se även för mig. Jag hade nästan glömt hur bra det faktiskt blev.Bäst blev tygväggen. Det röda tyget med prickar piggar verkligen upp!Jag häftade fast tyget med häftpistol och det var faktiskt det värsta jobbet. Att sätta upp ett sånt långt tyg ensam utan någon som höll i ena änden, det var otroligt bökigt. Men skam den som ger sig. Det blev bra ett många timmars fixande. Gör inte detta utan hjälp skulle jag vilja tipsa! Hon fick två ljusblåa väggar också. Jag tycker den ljusblå nyansen var otroligt fin. Riktigt himmelsblå. Därför blev det ett moln ovanför hyllan också.Eftersom hon hade en massa vita möbler lät jag dem fortsätta vara vita och tillsatte en massa röda detaljer istället. Som lampskärmen för en femma.Tidningsstället sprejmålade jag rött (det var grått innan.)Kroklisten med halsband sprejmålades också och så hade jag bestämt att hon skulle få en pelargon, röd förstås, så då var jag ju tvungen att ge henne en vattenkanna också. Röd. Jag tycker att alla barn borde ha en egen växt som de får sköta om själva. En traskrona med rödvita tyger gjorde jag och så satte jag  in  ett prickigt omslagspapper i en loppisfyndad ram. Spegeln är jag stoltast över. Den nämndes varken i tidningen eller programmet för det är svårt att få med allt. Spegeln är en egen konstruktion. Ett spegelglas fyndades på återvinningen för en tia. Sen fräste jag (eller okej då mannen eller rättare sagt sågen) ur ett spår bakom listerna (av spillvirke) och så tapetserade  jag utsidan. Sen var det bara att skruva fast den undre listen, sätta dit spegelglaset i spåret och sätta på den övre listen och skruva fast. En enkel, diskret och snygg spegel för i princip inga pengar. Det man måste ha är en särskild såg som kan fräsa ur såna där tunna spår. Men i princip skulle man kunna limma ihop två tunna lister lite omlott för att få samma effekt.

Den gröna söta lilla stolen fyndade jag ur deras förråd för att jag tyckte det behövdes något som bröt matchningen med rött, vitt och blått.

Av ett gammalt lakan och en rutig gardin sydde jag nya överdrag till hennes kuddar.Skrivbordet ställde jag under snedtaket för att kunna använda hörnet till en hylla och det är alltid mysigt med ett hörn. Hörn är underskattat. In i hörnen med er ska ni få se hur mysigt det är där inne! Den rutiga anslagstavlan var en sån där vanlig i kork  med träram som jag bara spänt ett tyg runt. Sen klädde jag in en papperskorg med tapet och bollfrans. Ni som följt min blogg länge vet att det är mitt signum. Det känns nästan om att jag upptäckte bollfransen. Nå, åtminstone återupptäckte. Mitt allra första inlägg för över fem år sen tror jag handlade om min kärlek till bollfransen, detta underskattade pynt! Det finns inget som inte kan lösas med lite bollfrans brukar jag alltid säga!Slutligen avslutade jag renoveringen med att klä in hennes vita garderob med lite tapetprover. Det blev väldans bra. Här på bilden har jag inte hunnit få på handtagen ser jag, men de blev också fixade. De blev vitmålade av Nikita själv.

Hon blev jätteglad för rummet men hon var lite blyg för kameran och pratade lite för tyst så hon är inte med så mycket på filmen om hennes rum. Men man måste ju få vara blyg om man vill! Så tro mig på mitt ord när jag säger att hon log med hela ansiktet och blev jättejättenöjd.

Och HÄR kan du alltså kika på programmet Budgetfixat. Kuriosa för alla som bor söderut kanske min dialekt blir som verkligen känns extremt luleaktig. Låter jag VERKLIGEN sådär…norrbottnisk???

60 Kommentarer   Permalänk

Tehörnan växer.

Nu har jag tillsatt ett litet återanvänt köksskåp vid te och kaffehörnan. Där har jag samlat kaffekoppar, oboypulver, socker, gräddkannor  och tesilar. Och så har jag lämnat en hylla tom för allt jox som alltid blir kring ett köksbord som snabbt måste stuvas undan. En joxhylla behövs ALLTID!!!

Det blev så bra med denna hörna. Jag gillar när platserna har en funktion!

Falukorvsbilden kommer! Jag fegar inte ur. (Ähm, jag borde verkligen fega ur, men jag känner mig lite generös och bjuder gärna på ett skratt.)

Men det blir lite senare.

Jag är faktiskt nöjd med de nya kommentarsfunktionerna. För mig är det toppen, för jag ser ju på kolumnen på sidan när någon kommenterat och dessutom får jag ett mejl så man kan kommentera på ett hur gammalt inlägg som helst och jag missar det inte. Det är toppen!

Däremot är allt det ju inget värt om ni slutar att kommentera för att det blivit för krångligt!

Sen kan man ”gilla” inlägget också! (Om man har facebook.) Så vill ni inte kommentera men ändå visa att ni läst (och förhoppningsvis gillat) så kan ni klicka på gilla. Då ser jag ATT ni gillar men inte vem ni är. Kan ju vara ett alternativ för den blyge som tycker kommentarer är läskiga att skriva. Grejen är ju att jag är så glad i att kommunicera med er så jag vill hemskt gärna se några spår efter er här och där!

Nu ska jag snart hämta barn på bio och sen ska jag ikläda mig den tjusiga dressen och agera falukorv. Lovar.

 

6 Kommentarer   Permalänk

Mamma bromsklossen.

Jag erkänner. Jag är en sådan där jobbig bromskloss ibland.

Som när märkeshetsen sätter sig i mina barns huvud. Nu har jag ”lyckats” med tre av mina barn (efter idog påverkan) så de är fullständigt obrydda i allt vad märken heter, ja, iallafall när det gäller kläder. Alla bryr sig vad de har på sig, de har sin egen bestämda smak, men de väljer till synes helt själva och kan falla för allt ifrån mataffärspaltor, svindyra märkesplagg, secondhandfynd eller egenkomponerade skapelser. Det är jag glad för. Det är strongt i denna märkesfixerade statusvärld vi lever i. De har alla en avslappnad stil och sunda värderingar.

Det var tre av dem. Den fjärde är mer påverkad. Vi har jämt diskussioner angående VARFÖR hon trängtar så förfärligt efter ett särskilt märke. VARFÖR måste det vara ”äkta” försöker jag få henne att reflektera över. Vill hon ha det för att få status, för att passa in, för att hon tycker det är snyggt, för att hon tror att det är bättre, för att hon gått på reklamen eller bara för att hon vill alldeles utan påverkan. Om hon bara är medveten om varför hon vill ha något som betraktas som äkta (jag ifrågasätter alltid tydligt det ordvalet) kan jag faktiskt ibland falla till föga och låta henne köpa det hon trängtar efter. Inte alltid, men ibland. För jag minns själv min längtan efter att någon enstaka gång få ha det ”alla” tyckte var bäst. Då kan man själv upptäcka att det inte är så magiskt som det verkar innan man fått det. Att aldrig få testa märkeskläder kan göra att suget blir ännu större tror jag. Jag är inte mot märkeskläder på något sätt, jag vill bara att man reflekterar över sitt begär. Att man väljer något efter eget huvud först och främst.

Nu senast har märkeshysterin gällt det egentligen fantastiska plagget mjukisoverallen.

Estet som jag (faktiskt) är kunde jag ju inte mer än stöna när de första dök upp på marknaden. Inte är de vackra. Lika lite som foppatofflorna som nu blivit var mans egendom. (Utom den här kvinnans.) Först var mitt motstånd alltså fulheten. Sen blev mitt motstånd priset. Därefter modehetsen, då ALLA skulle ha en sån. Senareblev mitt motstånd snobberiet, eftersom det var så viktigt att det var den ÄKTA mjukisoverallen som kostar långt över tusen kronor, och mitt förslag om att sy en till henne nobbades stenhårt.

Nix, då bromsade den elaka bromsklossen.

Så började det dyka upp kopior. Massor. Både piratkopior köpta utomlands och efterapningar som inte kostade mer än hälften så mycket.

Och nyligt dök det upp superbilliga på till exempel Ica maxi och vips var magin bruten. Nu har var och varannan dessa mjukisoveraller,både ”äkta och oäkta” och den här bromsklossen som är jag har mjuknat inför plagget.

Nu tycker jag att jag tänkte dumt där i början, för visserligen är de inte så vackra, men det är ju äntligen ett plagg som alla kan ha, tjejer som killar. Det är ett genusbefriat plagg. (Nästan.) Det är inte skapat för att framhäva några kroppsideal överhuvudtaget. Det är ett plagg för alla kroppsformer. Det är varmt och gosigt och lätt att skrota omkring i. Svårt att kissa i för tjejer förvisso.

Så bromsklossen är borttagen. För några veckor sen beställdes en stycken mjukisoverall i mellanklassläge och väntan har varit svår. Efter tre veckor kom paketet igår och lyckan var påtaglig.

Bromsandet kan faktiskt ha en funktion där också, att inte få det man vill ha på en gång, utan verkligen få längta och tänka igenom sitt nyinköp noga. Desto större blir glädjen.För att göra en lång historia kort. Mamman gick med på´t. Dottern överlycklig. End of story.

Och är ni riktigt snälla (och till exempel provar kommentera lite på denna nya bloggform som en del säger är jättetjorvig att kommentera på) så kanske ni får se hur denna ovanstående xxs mjukisoverall ter sig på bromsklossen. Jag kan ge en ledtråd: falukorv!

180 Kommentarer   Permalänk

Kärlek!

Oj vad många gånger jag fått höra om hur jobbiga tonåringar kan vara!!! Det visste jag ALLT om innan det kom. För oh, ja, vad tonåringar kan vara jobbiga!!! På en mikrosekund har en rosenskimrande aura bytts ut mot ett åskmoln som blixtrar. Man hinner aldrig med. Jag står oftast kvar som ett frågetecken och undrar vad som hände när dörren smäller igen så att träpluggarna hoppar ut.

Det var ingen falsk marknadsföring där inte. De som berättat ljög inte. Arga tonåringar är ingen kliché. De finns. När man minst anar det.

Men det jag hört mindre om är hur otroligt fantastiska de kan vara. Ingen har berättat hur smarta och kloka och mogna och vuxna och vänliga och underbara och ansvarsfulla de kan vara mellan dörrsmällarna och åskmullren och blixtnedslagen. De kan vara förfärliga sanningssägare då man strippas in på livet och de vet allt om en och de vågar säga allt utan tanke på någon försköning eller förmildring. Skonsamt ärliga och klarsynta och även elakt träffsäkra trampar de på alla ömma tår de kommer åt. Men bara ibland.

Varför berättas det så lite om hur galet fina de är mellan varven? Hur kul det är att prata med en som är så vuxen och klok och som har kloka fräscha tankar om det mesta.

En annan sak som jag sällan hört talas om är hur härligt det är med all kärlek som spirar kring tonåringar och de som snart ska bli tonåringar. Deras förälskelser smittar av sig på hela stämningen i hemmet och allt blir liksom glatt och mysigt och fint. Det smittar av sig!

Det är helt ljuvligt att ha kära tonåringar omkring sig.

Alla ni som inte har större barn ännu, gruva er inte. Det är mest fantastiskt. Okej, alla dagar är verkligen inte rosenskimrande ihop med en tonåring, det kan jag intyga, men å andra sidan är alla dagar ihop med mig inte heller rosenskimrande, det kan både mannen och barnen intyga.

Till och med sårskorporna skvallrar om kärleken som spirar i vårt hus.

4 Kommentarer   Permalänk

Inspiration!

Åh, ibland kan jag bli så tokinspirerad av något att det känns som att jag inte kan vänta en endaste sekund. Så igår när jag såg Emmas hotellfrukost var jag bara absolut tvungen att härmas på en endaste gång. (Ååååå stööön! Emmas kök, detta galet fantastiska kök ser man i bakgrunden av den fina bilden jag länkar till.) Goda idéer är till för att efterapas är mitt bästa tips! Så blir ni inspirerade av detta ska ni genast fixa er egen hotellfrukost för tanken är ju så alldeles fantastiskt förförande bedårande underbar. Vem vill inte ha sin egen lilla hotellfrukosthörna??? Det är ju alldeles nödvändigt att ha det!!! Hur har jag klarat mig? Hur har VI klarat oss?

Nu blev inte min hotellfrukostyta exakt likadan, nej, att härmas precis lika är aldrig skoj, det ska liksom bara tändas en gnista av lust och så ska man skapa sitt alldeles egna. Så av detta frö som såddes i min hjärnas lustcentra blev det en kaffe och tehörna.

Jag samlade alla mina tekoppar och alla mina teburkar och allt annat som helt plötsligt bara skrek efter att få vara med på detta nya och vips hade jag min egen lilla hotellkänsla.Det blev så bra så!

Den inbyggda hyllan fick äntligen en vettig funktion. Under de år vi bott här har den aldrig riktigt haft någon bra funktion. Men teburkarna suckade lyckligt över att äntligen ha hittat hem.

Ja, jag tror att jag även hörde en lättnadens suck från alla tekoppar.

Äntligen tillsammans utbrast de nog! Teburkar och tekoppar ska liksom vara ihop. Det är en teburkig och tekoppig rättighet helt enkelt!

1 073 Kommentarer   Permalänk

Life goes on.

För oss som lever går livet vidare. Sånt är livet beskaffat. Obevekligen.

Tuttis kompisar har sjungit och flygit och kvittrat som om inget hänt. Eller vad vet jag. Kanske har de ropat på honom. Jag är inte så bra på nyanserna i undulatspråket. De kanske har letat eftersom de flygit runt på lite nya ställen. Jag har väntat länge på att de ska landa på lampträdet. Jag har ju tyckt att det varit det perfekta stället för en undulat att sitta på. Det är bara Ollie som vågat sig på att landa på det konstiga trädet.Hoppas hon lyckas locka dit Scottie Pippen också. Jag är glad att de är två iallafall. Det finns nog inget sorgligare än en ensam undulat. De MÅSTE vara fler än en. Tre var ännu bättre. De höll sams hur bra som helst. Alla kurtiserade alla.Barnen vill att vi ska skaffa en ny tredje fågel, men jag har sagt att vi ska vänta. Kanske finns det någon lite stackare som blir ensam snart som vi kan ta hand om istället.

Det får ödet bestämma. Som när gula Ollie kom till oss.

29 Kommentarer   Permalänk

Farväl, adjö.

Idag har det varit en ledsam dag då vår fina Tutti Frutti dog.

Han sjunger inte mer och kommer att saknas av oss och sina två fågelkompisar.

Vi har sagt hejdå och ska begrava honom vid körsbärsträdet imorgon.

Jag måste ha känt på mig att han höll på att lämna oss eftersom jag fotade honom bara några timmar innan jag fann honom på burgolvet.

Nu får han äta hur mycket hirskolvar han vill däruppe i fågelhimlen.Hejdå lilla fågel!

10 Kommentarer   Permalänk

Glömde nästan…Bench Monday!

Som sagt, tiden är ur led. Hur iniallaglödheta kan det vara måndag nu igen???

Någon mixtrar med tiden!

Men jag får finna mig i detta expresståg som bara rusar och kastar in ett slarvigt senpåkommet och därmed slarvkomponerat Bench Monday. Vassego!

2 340 Kommentarer   Permalänk

Färgglädje!

Åh vad färg gör skillnad! Färg är glädje. Det riktigt spritter till av glädje varje gång jag går in i vardagsrummet nu, jämfört med häromdagen då jag testade den mer naturliga färgskalan. Då ingav rummet visserligen lugn och diskretion, men vad tusan ska jag med det till?

Livet är för kort för att vilja vara lugn och diskret i mitt eget hem!

NU är det glatt och spralligt och uppfriskande istället. Mycket bättre!Jag vill bli glad av att vistas i ett rum. Ett rum kan faktiskt göra det med oss. Det är det som är inredning. Att forma rummet så att det får oss att må bra. Sen är det ju olika vad man blir glad av eller kanske rentav hur man vill bli påverkad. En del kanske vill känna sig trygga och lugna av ett rum. Så det viktiga är att lyssna till sin egen röst. Min skriker just nu. Jaaaaaaaaaa färgerna är tillbaka! Tjoohhhooo!!! Det är knappt jag får en lugn stund.

Jag blir så glad av färgen att jag måste dikta!

Färg är som choklad, något som gör mig glad.

Livet är för kort för att låta bli. Från och med nu är färgen fri!


 

3 Kommentarer   Permalänk

Godaste maten och finaste vädret.

Dagens middag var nog det godaste på mycket länge. Jag bakade rotsaker i ugnen på låg värme under lång tid, typ 150 grader och 2 timmar. Morötterna och palsternackorna blev alldeles ljuvligt söta och potatisen som jag behöll skalet på blev härligt sega. Jag stänkte lite olivolja på och smulade flingsalt ovanpå innan jag satte in det i ugnen. Till detta åt vi tsatsiki. Jag hade lök, potatis, morötter, palsternacka och rödbetor.

MUMS!!!Efter maten gjorde ene sonen chokladbollar fast med cornflakes eftersom vi hade slut havregryn. Dubbelmums!

Medan maten lagades fanns det massor av tid till roliga saker. Som att hoppa studsmatta i det kanonfina sommarvädret.

Eller sy en massa kuddar.

Jorå, den här söndagen var en bra söndag. Tiden var inte lika stressad utan rann lite långsammare. Vi har hunnit mycket idag. Det känns fint!

35 Kommentarer   Permalänk