Persiljas Hus

Arkiv för oktober, 2011

Att leva i nuet.

Publicerad: 2011-10-31 - 22:45
Dela på:

När jag stressad som en osund människa körde mot huset där sovrummet jag inrett fanns såg jag plötsligt massor av svanar som samlats på en äng. Först tänkte jag åh vad jag längtar till den dagen då jag kan stanna och se på dem i lugn och ro.

Sekunderna efter tänkte jag, vänta nu. Vad håller jag på med? Svanar samlade på en äng hör inte till vardagsrutinerna. Stanna bilen för bövelen, öppna fönstret och titta på dem så länge du har lust. Vilket jag gjorde. Jag stod ett bra tag och lyssnade på deras trumpetande och njöt av den fantastiska syn jag bjöds på.Efter ett tag blev de oroliga och undrade om jag kanske var ett hot där jag stod med min bil alldeles tyst. Några av dem började lyfta från ängen och jag skyndade mig att starta bilen och köra därifrån.Plötsligt gick det upp för mig att svanarna antagligen vant sig vid att vi människor oftast är helt ointresserade och bara kastar en snabb blick ur sidorutan medan vi svischar förbi. Att stanna bilen och sitta och se på dem och lyssna på dem uppfattas som avvikande och hotfullt. De är inte van vid att vi ser dem. De brukar få vara i fred. Är det inte lite sorgligt? Ibland känner jag mig så långt bort från naturen att jag känner mig vilsen. Att vara en del av naturen är rogivande och det gör oss människor lyckliga tror jag. Att få stå och se och lyssna på svanar som samlats för att åka söderut är en ynnest som vi borde skatta högt. Vilken TUR jag hade!

Av persiljashus

Slut som artist.

Publicerad: 2011-10-31 - 18:27
Dela på:

Ja, så är sovrumsprojektet slut och det är jag också. Jag känner mig helt tom nu precis när det är över. I sista sekunden sent i gårkväll drog jag de sista varven med målarpenseln och sydde de sista sömmarna. I morse packade jag bilen knökfull med allt som jag släpat hem för att budgetpiffa och körde iväg mot sista arbetspasset innan filmteamet kom.

Det blev faktiskt väldigt väldigt bra. Jag är jättenöjd och det var hon som bett oss komma också. Hon blev jätteglad. Färgerna var så mysiga och gjorde rummet så glatt och harmoniskt. Innan var det ganska trist och färglöst.  Så här såg det ut före.Som ni ser är möbleringen identisk. Jag har egentligen mest ändrat färgsättningen. Fast det har varit ett stort jobb med målning av alla väggar och omklädning av sänggavel och ommålning av möbler och detaljer.Sänggaveln blev fin med sina knappar. Jag tror nog att jag ska göra en sån till oss någon gång. Då ska jag ha ännutjockare fyllning så att det blir djupare hål efter knapparna. Garderoberna fick tapet inköpt på rea. Så här såg det  före. Programmet vi gör heter alltså Budgetfixat och går ut på att jag ska fixa rummet med endast en tusenlapp på fickan. Det är faktiskt inte så svårt som det låter. Tusen kronor räcker ganska långt om man verkligen försöker. Allt handlar om att återanvända och att hitta budgetalternativ. På något sätt blir det lättare eftersom urvalet krymper. Hade jag kunnat välja vilken tapet som helst hade jag nog haft svårare att bestämma mig. Nu hade jag kanske 300 kronor kvar till tapeter och då fanns det inte många tänkbara att välja mellan. Den jag valde kommer från Rusta. Den är vackert mörklila, vilket inte riktigt framgår av bilden. Men nu är jag TRÖTT och ska sätta mig ner och nollställa hjärnan. Dessutom har jag en influensasjuk höstlovsfirare som måste få lite moderlig omvårdnad.

Av persiljashus

Twins.

Publicerad: 2011-10-30 - 09:19
Dela på:

Måla väggar, måla möbler och så måla ansikten och hår. ALLT i mitt liv handlar om att måla just nu.

Efter slutstrykningen i sovrummet rushade jag hem för att hinna måla dottern inför ett haloweenparty. Siamesiska tvillingar skapade vi i ett nafs.Under stor tidsbrist sprejades hår och målades ansikten. Inte det mest perfekta jobbet kanske men de blev så fina ändå och var fnittrigt nöjda.Hm, undrar om tröjan kan komma till användning någon fler gång? Kanske vid första förälskelsen?Man attans vad svårt det var att gå iväg till partyt i kylan.

Kategori: La familia
Av persiljashus

Börjar bra!

Publicerad: 2011-10-29 - 10:04
Dela på:

Den här dagen har verkligen börjat bra! Först sov jag tills jag vaknade. Bara det! Inget otäckt alarm som tvingade mig upp när jag sov och drömde som allra bäst. När jag smög ut i morgonrock vid åttatiden kändes det varmt och skönt ute. I brevlådan låg dagens tidning och ett litet prickigt paket! Hjärtat tog ett glädjeskutt och nyfikenheten bubblade. Jag snubblade in och slet upp paketet och där låg de finaste hemstickade sockor jag någonsin sett. Som tack för allmän tonårsservice stod det på lappen från en av sönernas kompis mamma. Så himla oväntat och gulligt. (Och förstås helt onödigt men just därför extra glädjande!)

Så till dagens första kopp kaffe njöt jag av färgprakten både från sockor och tidning med mitt barnrumsreportage. Idag kan man läsa om söte Ralfs barnrum som jag fixade för några veckor sen.När jag läst tidningen i långsamt mak och gick upp för att skriva dagens första inlägg innan jag drar vidare till Avan för slutmålning hade solen tittat fram och lyste rakt in i huset. Åh, sol, det var flera dagar sen jag såg dig!Snart kan man läsa reportaget på webben men tills dess kan jag bjuda på mina amatörbilder från budgetfixet av barnrummet. Det blev verkligen en budgetrenovering i återbrukets tecken. INGENTING jag använde var nytt, inte ens färgen. Jag använde färgslattar, tapetspill, resttyger, begagnade möbler och material från naturen. Jag har en liten förhoppning om att åtminstone någon ska bli inspirerad att inreda mer miljövänligt och återhållsamt. Kanske går det att nöta in att det inte behöver vara nytt eller perfekt för att man ska få en ny känsla i ett rum. Allt som behövs är lite arbete och fantasi.

Gaaaah! Det gick inte alls. Det blev nåt vajsing så jag kan inte ladda upp de bilderna just nu. Det får bli ikväll när jag förhoppningsvis har tid att bråka med min dumma gamla imac som jämt har nån liten ålderskrämpa. Men däremot har de lagt upp filmen från Ralfs rum och den kan ni se HÄR. (Gaaah jag vänjer mig aldrig vid mig själv på teve. Låter jag verkligen så där???) Notera sötaste bebisralf välregisserade leende i slutet när han tittar sig omkring i sitt rum. Bästa betyget eller hur!!!!!!

Av persiljashus

Åh! Lycka!

Publicerad: 2011-10-28 - 23:34
Dela på:

Lycka är att bara trilla över nåt som man inte visste fanns och så blir det kärlek vid första ögonkastet. Jag har målat från morgon till kväll idag och lade mig i soffan precis klockan halv åtta för att sträcka på ryggen. Slötittade på teven och så kaaadaaaang! Ett program tog mig med storm. Såååå bra och såååå mysigt och SÅÅÅÅÅ inspirerande. Camilla Plum och svarta grytan. Och det var första avsnittet. Det blir åtta till! Jippi! Här kan man se smakprov från DR.

Jag älskade hennes kök. Jag har googlat och försökt hitta någon bra bild men den enda jag hittade är denna lilla.I dagens program lagade hon kål i alla former. Jag lärde mig massor och blev genast matlagningssugen. Det är verkligen inte alla matprogram som får mig matlagningssugen. Detta program var PRECIS rätt för mig. Det verkar ha gått en säsong förut men jag har sett så lite teve att jag missat detta helt. Jag har aldrig hört talas om Camilla Plum ens. Så det var en glad överraskning att upptäcka henne! Hennes gård på Själland verkar magisk. Där har hon tydligen gårdsbutik också som är lite omtalad som jag förstår.Nu har hon även nått in till min lilla bubbla också! Jippi!

Sen hittade jag det här i DN och blev mera glad.

 

Kategori: Böcker och film
Av persiljashus

Tapeter, min passion i livet.

Publicerad: 2011-10-28 - 09:12
Dela på:

Min kärlek för tapeter är evig. Jag tröttnar aldrig på att titta på tapeter. Av alla miljoner tapeter som tryckts genom tiderna är det förvånansvärt hur många som är fula och intetsägande. Hur många hem har inte tapeter som inte säger ett ord? Ja, även jag har valt intetsägande tapeter många gånger. Ta bara i matplatsen där jag valde en enfärgad rosa. Visserligen var det ett rent budgetval, den reades för 49 kronor rullen och jag behövde en tapet snabbt och jag har inte ångrat den men den säger ju inte så mycket till mig.

Det är nog ofta så att vi tänker att vi vill ha en tapet som håller tyst. Som bara finns där som en diskret och lugn bakgrund. Och jo, det är väl bra. Men något händer då man sätter upp en tapet som tar för sig. Som pratar och gestikulerar och deltar i rummet. Som blir kompis med tavlor och möbler. Den blir inte bara en tyst åskådare, nej den skapar relationer och deltar aktivt i familjelivet. Så ska en tapet vara tycker jag!

Jag älskar mest av allt gamla blommiga tapeter. Konstfärdiga färgblandningar och harmoniska blomslingor. Oj, så viktigt det är att man tycker att en tapet är vacker. Där får man aldrig aldrig kompromissa. Den måste tilltala vårt estetiska sinne. Kompromissa aldrig med ett mönster. Det kommer vara det första du lessnar på och retar dig på. Det vore som att bo ihop med någon fast du irriterar dig på allt han säger och allt han gör men du tänker att äsch, det går nog över, han är ju ganska bra iallafall. Nä, tapeter ska man välja med magen och känslor, precis som partners! Använd aldrig aldrig aldrig hjärnan när du väljer en tapet (eller en partner) för då går det åt pipsvängen!

Bland William Morris tapetmönster finns det många potetiella eviga kärlekar! Oj oj oj så mycket fint den mannen skapade. Se här på alla delikata, underbara, kärleksfulla, sinnliga och sanslöst vackra mönster. Finns det någon annan som ritat fladdermöss på tapeter? Herregud vad jag gärna skulle vilja sova med dessa fladdermöss runt mig!!!

Som sagt, gamla blomtapeter ligger mig allra varmast om hjärtat, men det finns nyheter som jag också faller för. Som flüggers prickiga tapeter. De är glada och vackra i all sin enkelhet. Krångligare än så här behöver det inte vara!

Nackdelen med de blommiga morristapeterna är att de stjäl ljus. Jag som ser så dåligt, och värre blir det för varje år (vojvoj) behöver ljus i mina rum. Annars famlar jag. Så fördelen med modernare tapetmönster är att de ofta har mycket vitt i sig. Dessa två pricktapeter skulle definitivt få kunna leva med oss! Jag tror de skulle prata en hel del med oss.

Av persiljashus

I målartagen.

Publicerad: 2011-10-27 - 23:00
Dela på:

Det är mycket måla i det här sovrumsprojektet. Måla alla väggar, måla hyllor, måla byrå, måla bokstäver, måla ramar. Mycket måla blir det! Men jag gillar att måla och just nu är mina händer ljusrosa, turkosa, vita och lila. Ja, inte bara händerna, näsan, kläderna och håret har fått sig lite nya kulörer också. Jag är mästare på att kladda!Byrån är ett osannolikt loppisfynd för 30 kronor. Visserligen hade den sågmärken på kanten och var väldigt smutsig efter att ha använts som arbetsbänk någonstans, men det var inget som inte gick att slipa bort. Så nu får den ett nytt liv, den utdömda stackars möbeln.Jag tror faktiskt att den ska gå att få fason på!Jag kommer att viga morgondagen åt målning också. Varv två. Både väggar, möbler och annat. Kvällen går åt till mellanstadiedisco. Lördagen får också ägnas åt målning och sen måste jag sy en del och tapetsera garderober på söndagen för på måndag måste rummet stå klart.

 

Kategori: Mitt teveprogram
Av persiljashus

Att lösa problem.

Publicerad: 2011-10-26 - 22:27
Dela på:

Jag har gjort en vadderad sänggavel idag till del tre i serien Budgetfixat. Jag håller på med ett sovrum. Jag använde deras färdiga sänggavel som var en stor träskiva klädd med fuskskinn i brunt. Jag har klätt om den i turkost och så ville jag ha knappar för det tycker jag är så fint.

Jag fick fundera ett tag innan jag kom på hur jag skulle lösa det. Jag tog fram ståltråd, avbitartång, vanlig tång (vad den nu kallas) stoppnål, spik, hammare och nålar och knappar.

Först mätte jag noga var jag ville ha alla knappar och så satte jag fast dem med en nål. Sen slog jag i en spik där knappen skulle sitta som jag drog ut direkt. I hålet som blev efter spiken kunde jag då dra igenom ståltråd med hjälp av stoppnål och den vanliga tången.Jag trädde på knappen på ståltråden och drog ner den igen så att båda ändarna hamnade på baksidan av sänggaveln.Där tvinnade jag ståltråden över den utdragna spiken samtidigt som jag tryckte ner knappen ordentligt. Sen knipsade jag av ståltråden.

Och så höll jag på. Jag ville göra en rad till och hoppas verkligen att ingen varit och köpt de där knapparna på tygaffären nu, för det fanns bara ett fåtal kvar och om de inte finns kvar måste jag alltså ta bort de jag redan satt dit och det är flera timmars jobb. Så håll tummarna för mig att det finns kvar minst fem stycken!

Så här blev det. Jag fotar den på plats på måndag då rummet ska fotas och filmas. Fram tills dess ska gaveln stå här och vara lite hemlig. Och nej, jag trooor inte att de läser min blogg. Jag hoppas jag har rätt för annars har jag ju förstört lite av överraskningen.

Förresten: Plattång va? Eller är det till håret???

 

Av persiljashus

Klänning.

Publicerad: 2011-10-26 - 15:27
Dela på:

Har jag visat min snygga långklänning? Ett fynd för många månader sen. Tyvärr för liten på mig. Just nu. Hrm. Det är precis så man inte ska göra, ha för små kläder som man hoppas komma i. Inte enligt fengshuiläran iallafall. Eller om det var någon annan lära. Så fort jag gör mig av med såna kläder blir jag smalare sägs det. Det finns så många sanningar.

Jag vet att jag går ner när jag börjar motionera mera. Men det är ju så jobbigt. Långa hundpromenader räcker inte. Det måste till något mer och jag har varken tid eller motivation. Någon som har lite att ge bort? Motivation alltså, tiden finns ju där konstant, bara motivationen finns. Har ni tänkt på det där med tid. Man säger att man inte har tid. Till en massa saker. Men tid finns det ju massor av. Hela tiden. Tid är ju det enda som finns. Så när vi säger att vi inte har tid med något då ska vi istället titta på vad vi faktiskt har tiden till. Det är där vi hittar tiden. Och så kanske man måste inse att tiden inte räcker till allt.

 

 

Kategori: Återbruk
Av persiljashus

Luftbubblor.

Publicerad: 2011-10-26 - 07:29
Dela på:

Nu har den andra lilla glasfotslampan låtit sig övertalas att ställa upp på bild. Här är hon den lilla sötnosen. Tung glasfot med fina luftbubblor i. Jag minns inte varför jag ställde undan den och den jag visade häromdagen. Båda två har bott i en låda i garaget med typ ett dussin kamrater av olika slag. Kanske blev jag less på att släcka lampor. Jag har ju redan typ en miljon små lampor i varje rum. Det tar sin lilla tid att släcka och tända. Om tio år behöver jag säkert bara snäppa med fingrarna så tänds alla lampor av sig själv och då kanske jag kommer att minnas med nostalgi hur mysigt det var att gå runt att tända alla små vänner.

Jag pratade med en man igår som har teorier om det mesta. Intressanta ovanliga teorier om hela världsbilden, eller till och med om hela universum. Han vände upp och ner på många saker i mitt huvud precis som vanligt när jag möter honom. Till exempel har han en teori om att en slags mörkrets makter håller oss människor nedtryckta med hjälp av till exempel fyrkantiga hus, ogästvänliga miljöer, trista jobb, meningslösa sysselsättningar som dumma teveprogram, datoranvändandet, den ständiga uppkopplingen osv osv osv. Han menade på att vi nu nått nedförsbacken och att allt nu rasar ned mot mörkret i en rasande fart. Vi kan snart inte stoppa tåget. Även om mycket av hans teorier är för svåra att ta in och av en del betraktas som ren gallimattias bir jag alltid väldigt påverkad av hans livssyn. Han är så övertygad om allt han ser och har förklaringar på alla sina tankar. Man skulle kunna prata med honom i hur många timmar som helst och det väcker bara nya frågor hela tiden. Jag tycker om att utmana mina tankar och höra helt nya saker och nya sätt att se på allt. Det är nog inte lätt att vara så övertygad som denne man är i en värld av skeptiker och så kallade realister. Men VAD är sant och ickesant? Vem bestämmer vad som är verklighet och vad som är fabler? Vet vi allt som vi tror oss veta och måste det finnas bevis på allt som finns? Hur vet vi att det som vi kan bevisa är det enda som är verkligt? Tänk om vi bara inte hittat rätt metod att bevisa det vi inte kan bevisa? Tänk om vissa saker inte går att bevisa men finns ändå? Såna frågor väcker han i mig. De flesta som talar om denne man fnyser lite och säger att han lever i en fantasivärld, men jag får alltid en känsla av att här har vi en man som släppt alla fasader och barriärer och därför når till bottnar och höjder som vi andra aldrig når. Vi har så många spärrar och ramar att vi inte ser något alls förutom det vi blivit lärda att se. Det handlar inte så mycket om spöken och andar och sånt, utan mer om hur världen är uppbyggd. Är det verkligen så som vi tror att det är eller finns det andra dimensioner som vi inte når för att vi vet för lite och kanske till och med är för rädda att forska i? Finns huset jag bor i verkligen? Är trädet där verkligen ett träd? Finns jag på riktigt? Ja, ni fattar, han väcker frågor till liv som jag inte ens visste att jag haft. Det är spännande att möta människor som verkligen verkligen vågar kliva utanför lådan. Fantasier eller inte? Vem är jag att veta!

Av persiljashus
« Föregående