Persiljas Verkstad

Jag har en verkstad. Lyxigare än så kan det knappast bli! Dit smiter jag ut så fort jag kan och det har blivit min oas. Jag står där och målar och lyssnar på radio och bara befinner mig i en helt annan värld, långt från konflikter, bus, hunger, behov och sällskapssjuka. Det ligger bara tio steg från huset men känns som en annan värld. Det är skönt att få gå undan ibland.

Det är inte så mysigt i övrigt i min verkstad, inga sköna stolar, ganska kallt och ruggigt om man inte håller igång och upplyst av kalla lysrör, så några längre besök får jag inte. Det har helt enkelt blivit min fristad. Min reträttplats, mitt andningshål, min bubbla.

Där glömmer jag för ett ögonblick orättvisor, bekymmer, irritation, ledsenhet, frustration. Jag är kreativ och försvinner i en annan zon.

Jag målar och lagar möbler som ingen annan bryr sig om. Ger de ett nytt liv.

Det bästa av allt är att när jag går tillbaka till huset känns värmen, det milda skenet, alla färger, livet och rörelsen som en belöning.

Ibland tänker jag att jag måste mysa till det i min verkstad. Inredarlusten hugger tag i mig. Men jag undrar om det inte är själva finessen att det är lite kallt och omysigt därinne.