Trogen och förändringsbenägen.

Min personlighet är ganska komplex. (Hur härligt är det inte att ha en blogg och kunna börja en mening med att skriva så: min personlighet. Hur ofta törs jag  djupdyka i min personlighet och förvänta mig att någon ska lyssna i verkliga livet???)

För att återgå till min komplexa personlighet, för ni är väl med fortfarande? Jag är å ena sidan trogen. Ovanligt trogen. Trogen människor, djur och prylar. Det bara är så. Jag vet inte vad det beror på. Min extrema uthållighet kanske? Jag är osedvanligt seg och uthållig tror jag. Bra eller dåligt kan man kanske fråga sig. Både och säkert. Tryggt för dem som är mig nära men kanske inte alltid bra för mig…om jag skulle stöta på något eller någon som inte vill mig väl. Fast då kanske jag visar andra sidor? Hursomhelst. Trogen på ett sätt och extremt otrogen när det gäller annat. Som åsikter, tankar, möbleringar, användningsområden, smak och så vidare. En inredning får sällan vara som den är i alla sina dagar. Jag kastar inte ut så mycket men jag ändrar om och ger saker nya uppgifter. Jag kan tycka en sak och så plötsligt tycker jag något annat eller motsatsen. Visst, en grundinställning har jag nog i botten men i en diskussion kan jag definitivt byta sida om motparten har tillräckligt goda argument. Jag tycker om att vrida och vända på mina åsikter. Lite väl mycket kan nog många i min närhet tycka för jag har någon konstig egenskap att om alla i ett rum håller med varann för mycket då blir jag automatiskt mot det de tycker. Jag har så svårt för grupptyckande. Hu, det är nog en av de läskigaste sakerna jag vet, när en grupp tycker samma sak och liksom eldar på varandra i tyckandet. Särskilt om tyckandet inkluderar åsikter om andra människor. Då har jag någon försvarargen i mig. Hur dum den andra människan än kan te sig vill jag försvara den. Ädelt? Nä, mer något konstigt obstinat.

Några prylar och sätt att inreda kommer jag alltid att vara trogen, oavsett stilbyten och ommöbleringar och omkastningar. De har kommit till mig för att stanna. Staplandet har alltid varit en del av min vardag. Jag staplar burkar, böcker, tidningar, lådor, tyger, skålar, glas och en hel del annat. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. På ålderdomshemmet, om jag får leva så länge, kommer jag att stapla piller, tofflor, glasögonfodral och vem vet, alla digitala apparater som kommer att vårda mig?Banka upp saker på väggen kommer jag säkerligen att fortsätta med. Det här med tomma vita väggar kommer aldrig att vara min grej. Plåtburkarna jag skruvat direkt i panelen är nog min bästa idé. Plädar, filtar, textil överhuvudtaget frossar jag alltid i. De stoppas undan ibland men kommer alltid fram igen efter en tid. Lapptäcken, virkade filtar, stickade täcken och annat är något som är lite av en passion hos mig. Det är nog det allra enklaste och bästa sättet att tillföra mys och färg och mönster i ett rum. Avbildade djur kommer alltid att följa mig. Ända sen jag och min bror stod vid leksaksaffärens glasmonter och dreglade över alla uppradade giraffer, elefanter och myrslokar i plast som lyckliga barn fick bära med sig hem i vita  små papperspåsar har jag passionerat älskat miniatyrer av djur. Särskilt apor. Alltid apor.Men hittar jag lampor som föreställer harar och tavlor med broderade schäfrar och tillbringare som är kossor så händer det förstås att jag slår till. Slingerväxter liksom ljusslingor har alltid en plats i vårt hem. Hittar jag ljusslingor som den här som är vackrare släckta så mår mitt miljösamvete bra också och det vill jag ju.Mönstrade tapeter. De har ett alldeles eget kapitel i mitt liv. Det är en passion hos mig. Jag får riktiga hjärtskutt av att se vackra tapeter och kan bli nästan deppig av att vårt hus har för lite väggar och egentligen är alldeles för prångigt och mörkt att tapetsera med krävande mönster och färger.Vilken tur att det finns lampor som kan lysa upp både tillvaron och tapeterna. För lampor är ju en annan liten passion jag har. Prickar har också följt med mig i många år. Mina loppisfyndade 40-talsgardiner med röda prickar i precis så tunn bomull som en gardin ska ha börjar vara utnötta av användning. De har klippts sönder och sytts om till dörrgardin, köksgardiner och lampskärm och tyget är så tunt och skört att de snart trillar i bitar. Men än så länge håller det och jag är glad varje dag jag ser det. Trots minus trettio grader där utanför dörren förmedlar prickarna endast sommar!