Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Man får tycka vad man vill om Björn Ranelid. Han är för mycket för de flesta människor. Han är som han är och verkar inte ha några bekymmer med det, men scannar man av facebookkommentarerna och blogginläggen efter hans deltagande i melodifestivalen igår är det MÅNGA som har bekymmer av det. Så är det väl alltid när det är någon som är lite för mycket. Antingen blir de hyllade för att de vågar stå för sin avvikande personlighet eller så hatas de och mobbas offentligt.
Det är just det sistnämnda jag har så svårt för. Jag tycker inte Ranelid har något för mig, jag har varken läst honom eller känner mig dragen till hans personlighet. Jag känner mer en slags ömhet och moderskänsla för honom, jag skulle vilja tona ner honom för hans egen skull så att han inte ska slå sig när han knuffas ner från sin just nu upphöjda position. För oj vad det knuffas och stångas och puffas mot honom. Varför måste folk vara så elaka???
Varför blir det okej att kommentera någons utseende bara för att de har ett uppblåst självförtroende? Jag tror att svaret ligger just där; man får inte ha ett sånt där uppblåst ego som Ranelid har. Det är inte svenskt, det är inte okej, det är inte acceptabelt. Man ska vara cool, ödmjuk, sansad och inte sticka ut för mycket. Gärna lite, men man ska ha exakt koll på var gränserna går.
Björn Ranelid kan inte eller struntar i de oskrivna reglerna. Han är som han är och står för det. Men oj så han får utstå spott och spä för det. De flesta tidningar (kvällstidningar då), de flesta radioprogram (skvalradio då) och till och med programledaren på självaste melodifestivalen tar sig friheten att skämta och håna hur han ser ut. De kallar honom orange, det snackas om att han har läppglans och att han rakar armarna. Det är så lågt så jag mår illa. Det talas nedsättande om hans utseende! Det är värsta mellanstadienivån. Riktig jävla mobbing och det gör mig så förbannad! Mobben på facebook och i bloggar och bland människor ursäktar sig förmodligen med att ALLA säger ju så. Alla skämtar så.
Det här är samma fenomen som jag skrev om i inlägget om svininfluensavaccinet. Flockmentalitet. Den värsta sorten då all empati är som bortblåst och alla bara följer flocken. Det blir ett roligt sätt att slänga ut oneliners. Alla hakar på, alla vet vad man menar. Men om någon tänkte skulle de kanske inse att de hånar någon för hur han valt att se ut. Även om det är så kallat smaklöst och för mycket så är det ju ett personangrepp och den personen må visserligen ha ett uppblåst ego, men det är fortfarande en människa med känslor och sårbarhet. Som vem som helst av oss.
Jag gillar inte mobbing och jag tycker att vi borde tänka en extra gång innan vi hakar på en sån här mobb. Vad lär sig barn av att se sånt här på facebook när mamma hånar någon på precis samma sätt som ett barnpå skolan brukar hånas? Jo, att det är okej att mobba. Åtminstone om man är avvikande…!
Jag tror att det inte är elakhet enbart. Många, många, många hakar bara på utan ATT TÄNKA. Jag hoppas lite det i allafall. För då kanske jag kan väcka någon till tanke iallafall.
Det finns ingen som förtjänar mobbing. Hur uppblåst man än må vara.
Jag hoppas att han vinner hela skiten så att det elaka snacket trycks ner i halsen på alla elaka mobbare.
JONAS A: Min blogg är din blogg.
”Är det underliga mänskliga flockbeteenden vi talar om?”
Så vitt jag kan bedöma är mobbing nåt vi tyvärr verkar ha en viss genetisk fallenhet för. De flesta flocklevande däggdjur där social rangordning är viktigt verkar ha något liknande beteendemönster. Men i olika mänskliga sammanhang kan det variera något oerhört hur mycket, hur ofta och hur destruktivt det blir. Idrottsturneringar, Robinson, och fia med knuff är alla exempel på lightvarianter av det beteende som blir mobbing när det blir förvridet och sjukt. Jag vägrar titta på Idol, eftersom mobbingattityden är inbyggd i programiden där, framför allt i de första uttagningarna. Och att man lyckats sälja in mobbingbeteende som något accepterat och underhållande till en hel svensk generation.
Risken att bli mobbad ökar ju mer du avviker, inklusive avviker ”uppåt”, dvs vara för bra, och ju sämre du är på att försvara dig. Den mest gemensamma faktor jag kunnat se bland de mobbingoffer jag mött är just att de är dåliga på att försvara sig. Rätt ofta verkar det ha varit den enda avgörande faktorn. Mobbare har tyvärr ofta en alldeles utmärkt förmåga att redan på förhand avläsa vilka som är dåliga på att försvara sig.
(Herregud vad mycket plats jag tar. Och så har jag en kommentar som inväntar granskning också …)
I ranelids fall anser jag att det fr.a. handlar om punkt 2, 3, 4 och 6 + jantelag (punkterna från min förra kommentar).
Min uppfattning (ur huvet just nu, kanske skulle ändra om jag tänkte efter riktigt ordentligt) om orsakerna till merparten av all mobbing, i nåt slags prioordning:
1. Någon eller några som får kickar av att trycka ner andra, och letar reda på offer som inte är tillräckligt bra på att försvara sig.
2. Dåliga miljöer/omständigheter som leder till att människor mår dåligt och blir destruktiva i sin stress och frustration. Försvarslösast/minst anpassad blir oftast offer.
3. Hårda/råa/kritiska umgängestraditioner.
4. Att folk inte fattar hur ont det kan göra att bli utsatt. Ibland förstår mobbarna inte ens att de gör någon illa på allvar.
5. Ansvarlösa och/eller okunniga skolledningar eller arbetsgivare.
6. Att den mobbade uppför/uppfört sig illa.
Och så, naturligtvis, jantelagen och fördomar/skeva uppfattningar om olika sorters människor.
Ovanstående omständigheter i olika blandningar och kombinationer.
Två i mitt tycke riktigt bra artikelserier om mobbing är aftonbladets från (tror jag) 2006, finns som PDF-er här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11002618.ab
och Maciej Zarembas om vuxenmobbing i DN 2010, finns här:
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/sag-inget-vanligt-till-mig
(länkar till de andra artiklarna i serien en bit ner till höger)
JONASA: Det ligger mycket i vad du säger.Kan tänka mig att vuxenmobbing på en arbetsplats kräver ett särskilt tänk. Det måste vara oerhört svårt att vända eftersom många vuxna kanske inte vill se sig själva som mobbare. En utsatt kanske har stor nytta att förstå vilka beteenden som triggar igång de andra. Men det låter som något som definitivt inte ska användas alltid. Att det ens förekommer gör mig rasande. Fast jag själv sett det och stött på det även om det varit i mindre skala har jag svårt att förstå mekanismerna i det. Jag har dock alltid sett ”mobboffret” som den med något extra. Den med personlighet och det har gruppen haft svårt för. Är det underliga mänskliga flockbeteenden vi talar om? Det vore intressant att höra dig utveckla en teori varför det uppkommer, förutom offrets avvikande beteende. (Det är väl inte alltid orsaken?)
MariaMonika:
Definitivt behövs breddad syn på vad som är OK. Förutom tveklöst fördömande av mobbing. Alltid. Men förutom privata erfarenheter har jag också i jobbet haft en del erfarenheter av personer som blivit mobbade på sin arbetsplats, och där det varit nödvändigt att även den mobbade får konkret och konstruktiv feedback kring vilka beteenden han/hon behöver förändra för att det ska kunna fungera bra för alla inblandade på arbetsplatsen. Ofta handlar det om personer som har svårigheter att förstå, och därför också för att anpassa sig till, outtalade sociala koder. Respekt både för den mobbade och för att kollegorna reagerar negativt brukar vara nödvändigt för att kunna lösa sådana situationer. Ibland förstår ingendera parten riktigt vad det är som egentligen händer, eftersom många outtalade koder inte är särskilt medvetna.
MARIAMONIKA: Kloka insiktsfulla ord! ♥
Bara måste säga något mer i ämnet, här på en av få sidor där det går lugnt till…Jag tänker att när man t.ex. som Jonas anser att man kan tycka att mobboffret betett sig illa och därför själv har skuld i det den (offret) utsätts för så blir det ändå som om mobbarnas handlingar legitimeras och att de då fritas ansvar för SINA handlingar (jag tänker mer på vuxna nu), men detta gäller även barn! Fast jag förstår att Jonas ser tillbaka på något i sitt eget liv. Tanken kommer också att de flesta människor vi hyser beundran för, levande eller hädangångna, har alla det gemensamt att de stuckit ut, blivit häcklade, utfrysta, hatade och mobbade. Sedermera har ändå deras åsikter och även handlingar förståtts, gjorts till norm och därmed också förändrat synen på vad som anses vara ok. Jag säger inte att Björn Ranelids medverkande i detta publika sammanhang står för något djupare, men att hur vi andra behandlar människor som sticker ut som han skulle i bästa fall kunna skapa något nytt, vi borde passa på att göra oss av med en del trångsynthet. Varför är han så hotfull? Han är bara med i ett ”larvigt” program?! Alla andra som gör vad som helst för att få sina 15 minuter i rampljuset utan att ha något som helst vettigt att säga, kan komma undan. Jag tror också att han stör för han är begåvad, framgångsrik, ekonomiskt oberoende OCH han gör det han har lust med. Tänk bara hur alla människor med ”annan sexuell läggning” än vad som tidigare ansetts okej, har tagit stoora kliv rätt in i vardagsrummen, bokhyllor, folks medvetande och ändrat vårt sätt att se på deras existens, TROTS en del paljetter och glitter på män?!! Och åter till barnen, de föräldrar som sitter och häcklar nu kanske kommer finna sig ha en liten unge som växer upp och visar sig vilja glittra och synas och ha starka åsikter..då behöver de sina föräldrars stöd! Det gäller att liksom tänka före. Och tänka på ANDRA än sig själv. Namaste! Min själ omfamnar din!
ANNAB:Jag hörde Mix Megapol säga nedsättande saker fyra fem gånger i en reklamslinga för deras morgonprogram med Gry Forsell, så när ett offentligt radioprogram säger det är det ju klart att vanliga människor tycker det är okej. Tydligen.
Kristina: Vad bra att du engagerat dig i näthatet. Jag har iallafall uppfostrat mina fyra telningar om vett och etikett på nätet. Har man inget snällt att säga kan man låta bli att kommentera. Så lätt. Så himla lätt. Det är ju inte bra för en själv heller att vara elak. Det förgiftar ju säkert inifrån till slut för det växer ju liksom. Fäller man en elak kommentar kommer det många ovanpå och så frodas skiten.
MYBTA: Jo jag såg precis det där. Jävligt låg nivå! JONASA :Jag förstår precis din poäng och jag tror att det ligger all sanning i den, hur sånt här utlöses av beteenden som är oacceptabla, men för man ner det på barnnivå, där mobbing har (ska ha) nolltolerans, då kan man inte lägga skulden på det barn som är arrogant och nedlåtande. (Det finns ju en orsak till att detta barn är det och förmodligen är det inget medfött och barnet förtjänar inte uteslutningsmetoder eller annat utan i stället hjälp att kunna hantera relationer. Grejen är ju att Ranelid må vara en snobbig skitstövel (vet inte känner honom bara via media) men det jag vänder mig mot är när en hel flock kastar sig över honom och ger nedlåtande kommentarer. Ju mer högtflygande och pompös han blir desto lägre och elakare blir nivån. Bara på några timmar en dag stötte jag på skämt och elakheter mot honom i radio, teve, bloggar, facebook, kvällstidningar och då är jag ändå ingen storkonsument av den typen av media. Skulle jag letat hade jag funnit ännu mera och ännu värre. Så min poäng är att det inte är okej att media (som har en fruktansvärt stark påverkan, och i förlängningen makt), lägger ribban så här lågt. Jag förväntar mig mer.
Jonas A:
Tycker du låter klok.
Klart man reagerar på Ranelid, Han VILL ju det.
Med alla sina (vackra) metaforer och med sin blotta uppenbarelse.
Han vill stå ut och få uppmärksamhet.
Och han har lyckats.
Men jag VILL att han ska ”vinna”.
För han står för något som jag också vill stå för.
Han har ett budskap om kärlek och respekt för medmänniskan. Hur man tolkat hans budskap handlar nog mest om ens EGEN inställning. Jag känner inte mig hotad av honom; hans ”självsäkra” attityd och den solariesolade huden.Jag ser istället en människa som hunnit ikapp sig själv, och som står för den han är, och som kan acceptera sig själv. Och han är INTELLIGENT. Han har gjort sina val. Och han står för dem. Dit vill jag också komma en dag. Han är den han är.
Med all rätt.
Sätt Herr Breivik i samma situation, och vi snackar om nåt HELT annat.
Honom vill jag MÖTA. På RIKTIGT. Men med respekten i behåll.(ömsesidigt) Det han gjorde/står för är fel och oförlåtligt enligt mig. Men jag vill höra hans historia och försöka sätta mig in i hur han har kunnat bli den han är. För att kunna hjälpa honom (och/eller alla oss andra). Vi är alla olika. Det vet vi ju. Vi måste bara utrusta oss själva för att kunna göra det BÄSTA av alla människor/relationer vi skapar/möter.
Jag kan inte alla vägar/tillvägagångssätt, men den FÖRSTA och rent intuitiva inställningen, bör vara den med ren medmänsklighet och respekt.
Amen eller nåt.
Min poäng var nog ganska mycket att man har stor nytta konstruktiva reaktioner på frustration, annars blir de lätt destruktiva. För för väldigt många är det svårt att bara låta bli att reagera. Om man, som jag, tycker att Ranelid faktiskt uppför sig illa, vad är det bästa sättet att bemöta det? Min erfarenhet är att åtminstone uteslutningsmobbing ibland utlöses av att mobboffret betett sig illa, men omgivningen saknar konstruktiva sätt att bemöta det på, och därför tar till destruktiva sätt i stället.
Naturligtvis beter sig mobbarna mångdubbelt värre än Ranelid. Ska fördömas rakt av. Men hans eget beteende medför rätt hög risk för att det här händer igen.
Har varit i den sitsen själv för länge sedan, betedde mig (utan att förstå det just då) som en nedlåtande snobb mot somliga människor. Och jag kan för mitt liv inte tycka att det bara var deras fel att jag fick en massa skit tillbaka.
Mår rent ut sagt dåligt över hur människor kan attackera varandra rent verbalt. Har man inget klokare att säga, kan man likagärna vara tyst. Var och en har rätt att vara den man är. Och vi andra ska göra vårt bästa för att respektera och försöka förstå. Jag reagerade stenhårt på en av programledarnas kommentarer i Green Room; ”Heeej Björn! Vad fiiin du é! Har du varit på semester? Nära sooolen?” Tyckte inte ALLS om det. Skit-taskigt. Han fick inte ens en chans att replikera! Man förlöjligade honom, och gick vidare som om inget hade hänt. Fullt acceptabelt enligt SVT, tydligen. Ryyys. Jag myste (mös?) därför lite extra när han gick vidare; HA! Right BACK at you, liksom!
Så klokt skrivet. Jag har engagerat mig ganska mycket i näthatet som florerar alldeles vansinnigt mycket både bland vuxna och bland barn. Att det sedan dessutom tycks vara helt okej att i offentliga media uttrycka sådana kränkande saker om t.ex Ranelid är ju helt sjukt! Så som motpol till alla elaka kommentarer behövs det ett helt gäng Häxan surtant som sätter ner foten och säger att nu får det vara nog!
Tack!! Så fruktansvärt kloka ord.. Är med i Rix morgonzoos Facebook sida och jag blev totalt FÖRFÄRAD över hur ELAKA människor kan vara! Vad har Ranelid gjort dom?! Tjänat pengar?! Skaffat en utbildning?! Lyckats? Är lycklig?! Han är en fantastisk föreläsare och författare, VILKET SPRÅK! Vilken förmåga att använda det svenska språket! De kommentarer jag läst var 80% felstavade.. Nä, fram för den som VÅGAR och står för det!!!
Intressant från dig. Jag såg programmet men har inte läst några kommentarer efteråt. Har väl inte hållit mig uppdaterad…
Håller med om att mobbning inte är ok. Själv är jag mest irriterad över det klyschiga bidraget. Äldre man talar om kärlek och ung snygg kvinna ( ok flera snygga dansande tjejer) sjunger i bakgrunden. Eller är det bara ett lite annorlunda uttryckssätt på samma innehåll som vi brukar se?
Hade nästan väntat mig en kommentar kring detta från dig.
Kram
Lycke: Nej det är verkligen svårfattat!!! CHARLOTTE: Jag tror ALLA skriver under på att mobbing inte är okej, men sen verkar en del tycka att vissa ”förtjänar” ”lite” mobbing.. ?
aGNETA: Precis! Hylla dem som man gillar istället för att häckla dem vi inte gillar.
MARIAMONIKA: Med en 11-åring måste jag inte bara se spektaklet, jag måste också uppbringa lite engagemang i spekktaklet, hahaha, hon längtar så förfärligt och älskar att sitta och titta på det. Minns hur jag själv var likadan och det hade ju varit astrist att sitta själv. (Nog med urskuldande. hahaha) ELLA:
ÅSAJH:Ja, precis! man behöver ju inte gilla honom för att man inte får häckla honom. Det är ju sättet att hoppa på hur han ser ut som stör mig. Vuxna människor…! MORGANA:
JONASA: Håller med dig om hans störiga kroppsspråk. Han verkar inte alls särskilt vänlig. Oavsett hans provocerande sätt, kan man aldrig försvara att han blir offentligt mobbad på precis sånt sätt som vi aldrig skulle acceptera att vi eller våra barn blev utsatta för. Din analys förklarar hur det kommer sig, och det tror jag stämmer. Men ger det folk rätt att säga vad som helst, för att han är en egotrippad buffel? Nä, inte enligt mitt sätt att se. Öga mot öga kan jag tänka mig att jag skulle drämma till med något argt till honom om han var sådär mot mig, men när det blir vi mot hanmentalitet då barkar det åt fel håll. BAGARBERTA: TAck för de orden.
Word! Mer kärlek till folket istället!!!
Såg varken melodifestivalen eller Ranelid men förstår att det har varit nått. Jag håller med dig Persilja för du är oftast så klok.
Mobbing är aldrig rätt. Och utifrån det väldigt lilla jag läst av Ranelid så har han en fantastisk ordmagi. Men. Om man tittar på hans kroppsspråk och tonfall (det jag sett av det, dvs några intervjuer på TV, såg ej festivalen), så trakasserar han faktiskt andra genom att säga ungefär ”Jag är ballare och bättre än ni, jag är den upphöjde kungen.”* Att reagera på ett sånt uttalande är rimligt, frågan är bara hur man gör det på ett bra sätt.
(*Åtminstone på kroppsspråkssvenska. Han har ju varit mycket utomlands, och det är möjligt att han pratar t.ex. kroppsspråksfranska. Vilket skulle göra åtminstone delar av det hela mer begripligt.)
Heja dig!
Hurra så bra skrivet!!
Jag förstår inte heller den där flockmentaliteten, den skrämmer mig. Att inte våga tänka/känna efter utan bara följa strömmen för rädsla att hamna utanför gemenskapen, och sedan på bekostnad av en annan människa som man fryser ut… Jag läste de mest horribla kommentarer igår på fb. Uttrycka åsikter är en sak men att mobba är en annan. Personligen är han en av mina favoriter. Han har ett fantastiskt kärleksfullt språk som jag gillar men är medveten om att smaken är olika och ska så vara.
När det gäller svininfluensan så ville inte jag heller att min familj skulle ta sprutan, ”tack o lov” fick vi influensan istället och slapp, det var som en vanlig förkylning.
Tack för att du vågar ta upp olika ämnen till diskussion och inte sopar dem under mattan. Det är uppfriskande! Just därför är du också en av mina favoriter, för att du har ett sunt kritiskt tänkande och en sprudlande kreativitet!
Kloka ord.
Kära Pernilla, kan bara hålla med dig till sista stavelsen!! Finns liksom inget att tillägga, du är exakt på pricken!! Underbart att du ryter!! Och – du är inte förtjänt av din egen rubrik, man är vare sig häxa eller surtant för att man väljer den smala vägen, vågar gå mot strömmen, att ta på sig det nödvändiga som man önskar slippa, läxa upp vuxna människor!! För exakt så är det – barnen lär av sina föräldrar att somliga individer behöver man inte respektera, bara slå tills de faller ihop. Sedan kan samma föräldrar trycka på Gilla-knappar angående ”Vi gillar olika” m.m. men aldrig någonsin fundera över innebörden och konsekvenserna av de egna valen. Ja, visst skulle det vara roligt om Björn Ranelid vann allt!! Jag har inte tittat en sekund på spektaklet då det inte intresserar mig, men anser honom vara en utmärkt författare.
Tack för inlägget, det är ett väldigt viktigt sådant!!
Kram!
Kunde inte sagt det bättre själv. Håller med dig till punkt och pricka och klart han tar hem hela baletten! Ranelid är Ranelid, jag har läst honom men förstod inte ett jotta, tycker däremot om när han talar på sitt vis.
Mobbning är tabu i min värld! Jag skulle önska den var det överallt. Vi är alla människor, fast många måste vara väldigt svaga som bara följer strömmen eller oavsett vad det gäller.
Ha en fin söndag!
Håller med fullständigt. skulle kunna skriva under på allt i det här inlägget! fattar inget alls av sån där negativ flockmentalitet..
kramar Lycke