Jag och halva Lule

Igårkväll var jag och halva Luleå kändes det som på Ljust och Fräscht, Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms två timmar långa  ironiska, humoristiska talkshow om inredning, tomhet, statusjakt, ängslighet, strävan och insiktsfullhet. Vädigt rolig med en intelligent och allvarlig underton, precis så som en bra ståuppshow ska vara. Nästan hela hockeyarenan var full med folk. Fantastiskt hur två män i grå kostym som står och babblar i två timmar kan locka så många. Fast det förstås. Som slukläm tog de på sig vita kostymer och kom in barfota för att knyta ihop showen med början då de erkände att det här med att resa runt och prata inredning inte varit deras förstahandsval som unga. Helst hade de ju blivit rockstjärnor. Vilket de blev i ett ögonblick. Och sist av allt klev de in med lulehockeytröjor på sig och dååå steg jublet från alla hockeypatriotiska lulesjälar långt ovanför hockeyarenans tak.Full pott från början till slut. Jag hoppas det spelas in så att jag får njuta och se allt igen och kanske se deras ansiktsuttryck och så att jag kan pausa och backa och höra det roliga igen. Jag hann ärligt talat inte höra alla skämt för att jag var upptagen med att ta in det roliga som sagts sekunden innan.

Nu väntar jag sms från barn som är 25 mil bort  på basketläger. Han har inte svarat på mina sms sen igår eftermiddag och SÅ roligt får man faktiskt inte ha. Snart ringer jag sjöräddningen och luftvärnet och underrättelsetjänsten och kanske till och med CIA om han inte svarar snart!