Persiljas Hus

Arkiv för maj, 2012

Kreativ dag.

Ikväll ägnade sig mopedägaren åt att måla om sin älskling. Han är precis som jag, kan inte låta bli att måla om saker. Han längtar redan till han får körkort och kan köpa bil för han har redan planerat hur den ska målas. Det längtar jag lika mycket till. Jag vill också måla om bilen, men det får jag inte för den ska väl bytas in någon gång och några värdesänkningar vill maken inte vara med om. Hmpff. Värdesänkning!

När jag fyllde år fick jag ovanstående teckning. Den symboliserar cykeln jag skulle fått om de hittat en. Familjen vill hitta en gammal snirklig cykel att måla rosa till mig. Den har ännu inte dykt upp men en vacker dag gör den det. Nåt att längta efter!

Dottern fick plötsligt också lust att vara kreativ och hämtade en urvuxen tröja ur sin garderob. Hon satt och klippte en stund.

Och så här blev det. Finfiiiiint!

1 958 Kommentarer   Permalänk

Sista avsnittet och dagens outfit.

Jag kommer precis hem från att ha spelat in första delen av sista avsnittet i min serie Budgetfixat. Snyft buhu! Det har varit helt fantastiskt roligt att vara hemma hos alla dessa människor och göra fint och överraska dem. Bland det roligaste jag gjort faktiskt. Det har varit både läskigt och roligt. Läskigt innan jag sett om de blivit nöjda och euforiskt roligt när de blivit nöjda. I sista avsnittet ska jag göra en veranda. Det ska bli jättekul.Jag har släpat hem deras utemöbel som jag ska måla om.  Inte det roligaste jobbet kanske. Alla som målat stolar och bord vet ju hur (jäkla) många sidor varje möbel har. Två varv gånger alla dessa sidor…*asg*. Blir trött bara av tanken.

Jag TROR att den ska bli turkos eftersom huset är gult, men jag har inte riktigt bestämt mig. Jag sover på det innan jag drar igång målningen imorgon.

Så här såg jag ut idag. Skorna är nya, klänningen och byxorna är ungefär ett år gamla och det är mina favvokläder. Jämt åker de på för att de är så sköna och jag trivs så bra i dem. Skorna är nya. Jackan är ett reafynd från förra sensommaren som jag faktiskt hade glömt bort. Jag kände mig alldeles lagom fin. Nu ska vi äta middag. Jag har visst namnsdag fick jag veta. Det betyder att jag får bestämma mat. Så då blir det lax. (Minst två kommer att protestera.) Eftersom mannen är bortrest och två av barnen är förkylda och den tredje lagade mat igår och den fjärde sover…så får jag allt laga min namnsdagsmiddag själv.

4 Kommentarer   Permalänk

Hm, jag tänker nog för mycket…?

Alltså. Ibland önskar jag att jag bara lät bli att reflektera över allt som kommer i min väg.

Som den nya fru Gårmanskylten.

Den har kommit i jämställdhetens tecken. Och det är ju bra. Framför allt kommer många fler att reagera över skylten och släppa fram gående. Iallafall i början, eftersom det är en nyhet.

Men sen tänkte jag vidare. Varför har HON en kjol och HAN ett par byxor.

Det är ju bara ännu ett sätt att från samhällelig syn befästa att kjol endast är för kvinnor (och byxor då är för killar?)

Jag klagar inte nu. Jag bara reflekterar. Fenomenet med föräldrar (och andra) som hamnar i ett sånt bryderi och ibland förtvivlan över att små pojkar vill ha klänning lär ju inte mildras av en vägskylt som befäster traditionen.

Jag påstår inte att kvinnor och män är exakt likadana. Jag ifrågasätter bara varför klänning, kjol, rosa, blommigt, hästsvans, klackeskor och så vidare måste knytas så hårt till ett enda kön. Vi kvinnor kan ju ha byxor utan att någon reagerar. Så varför inte tvärtom?

Det känns som att den som fick i uppdrag av regeringen att utfärda en kvinnlig herr Gårmanskylt varit alldeles för fast i gamla schabloner. Jag känner en handfull kvinnor som aldrig i världen vill ta på sig klänning. De hatar plagget.

Och så känner jag några killar som avundas alla som kan ha klänning utan att sticka ut. Och allt är bara ett klädesplagg som laddats med kön.

Underligt. Underliga människor. Vad vi krånglar till allt!

 

Såna tankar väcker fru Gårmanskylten i min skalle.

 

Det är inte lätt att förhålla sig till det här med jämställdhetsåtgärder. Ibland är de klockrena och perfekta, men ibland känns det som ett steg tillbaka!

 

Jag vet inte om det varit bättre med en kvinnlig fru Gårman i byxor. Eller en herr Gårman i kjol. Kanske borde man ha gjort 25 nya skyltar som visade kostymklädd hästsvansmänniska, kjolklädd korthårig människa, rund människa med shorts och keps, pinnsmal människa med overall, byxklädd människa med flätor, klänningsklädd människa med skägg, knutförsedd volangprydd människa, sneakers klädd människa med tuppkam, kaftanklädd människa, hattförsedd klänningsmänniska, byxklädd krullhårig, shortsklädd kepsmänniska, osv osv osv osv osv osv

Amen.

 

När jag läser igenom det jag skrivit så inser jag att jag själv är offer för mina schabloner i huvudet. Vi har en skylt med en silhouettmänniska i klänning och en skylt med en silhouettmänniska i byxor. Varför utgår jag ifrån att den med klänning är fru gårman och den med byxor är herr gårman. Hahaha, förstår ni ett smack hur jag tänker? Kanske skulle regeringen inte bett någon ta fram en fru gårmanskylt. De skulle bara döpt om den. Herr gårman skulle blivit fru gårman och vi hade bara fått ändra våra tankar. Mycket lättare och mycket svårare.

Ja, jisses. Jag tror tyvärr att en sån här åtgärd kostar mer än den smakar. Vi behöver inte någon fru gårmanskylt. Vi behöver attitydförändringar!

 

7 802 Kommentarer   Permalänk

Att göra våld på sig själv.

Jag älskar att skapa. När jag skapar, om det så är middagar, rum, väskor, trädgårdsland, möbler, bilder, texter eller vad som helst så hamnar jag liksom i en annan dimension. Jag hamnar på något sätt utanför mig själv, ovanpå eller kanske bredvid, och jag tror jag svävar och tid och rum och hunger och törst blir något som försvinner i periferin. Jag mår aldrig så bra som när jag skapar. Det är mitt rätta element.

Det är mitt sanna jag.

Resten av tiden är jag vilsen. Ganska ordentligt vilsen. Jag fungerar förstås men mitt sanna jag är vilset. Jag fladdrar, söker, sjunker, tvivlar inom mig. Tills jag ger mig tid att skapa igen.

Jag kan, när jag är mitt vardagsjag som inte får tid att skapa, känna att jag skulle vilja resa mer, att jag skulle vilja vara mer social, att jag skulle vilja ändra på en massa saker i mitt liv så att jag blir mer som andra. Mer lik normen som människan idag ”ska vara”. Ja,  ni hör ju hur knäppt och konstigt det låter. Men så kan det många gånger kännas just för att jag är vilsen och borta från mitt rätta jag.

Så när jag återigen kommer ihåg och kommer i kontakt med vad som får mig att sväva och vara i nuet och må bra och bli den där hela människan som jag älskar att vara då kan jag plötslig tänka lite klarare och får insikten att jag kanske inte alls vill resa mer. Jag kanske inte alls vill vara mer social. Jag är kanske precis som jag är för att jag VALT det. Jag kanske är den här människan som jag är precis för att jag passar att vara sån. Jag kanske har valt hela mitt liv väldigt undermedvetet medvetet? Allt det där jag TROR att jag borde leva upp till kanske bara är mina förvirrade tankar då jag inte är i mitt rätta element?

Förstår ni mina tankesprång här?

Vi människor ska alltid mallas in. Konstnärer, tänkare, filosofer, musiker, författare, idrottare, familjemänniskor, vindflöjlar och så alla så kallade vanliga strävsamma människor som inte ifrågasätter så mycket utan bara lever och inte komplicerar allt så mycket. Alla vi olika kategorier hamnar i olika fack och hittar våra likar än här och än där. Vi verkar ha ett behov av att etikettera oss?

Men det är där det blir fel tror jag! De flesta människor är väl mycket mer komplexa än vad en etikett kan fånga in.

Själv har jag alltid haft extremt svårt att placera in mig i någon grupptillhörighet. Jag är ingen konstnär. Ingen idrottare, ingen musiker, ingen filosof, ingen tänkare, ingen vanlig strävsam, ingen vindflöjel. Och ändå är jag allt det. Jag känner mig konstnärlig, jag filosoferar jämt, jag tänker så det knakar mest hela tiden, jag älskar musik och sjunger en massa, jag skriver för brinnande livet varje dag, jag är en extremt strävsam och vanlig människa och om någon kan kalla sig vindflöjel så är det jag och familjen är ALLT för mig.

Ibland kan jag längta efter att hitta den där gruppen som är som jag. Men är det hela bara en feluppfattning av mig? Det finns väl ingen grupp som är som jag? Alla människor kanske känner så här? Det är så lätt att tro att det är så mycket lättare för alla andra. Ibland kan det kännas så. ALLA andra hör till en kategorisk grupp och blir så mycket starkare tillsammans.

Men även där kanske allt är ett tankefel.

Jag kanske VALT att vara solitär. Jag är den jag är för att jag är den jag är och vill vara precis den jag är?

Utan grupp. Utan att göra våld på min personlighet.

Jag kanske passar alldeles perfekt att vara en familjekär, vindflöjig, musikalisk, konstnärlig, skrivande, filosofiskt lagd, promenerande, ensamvarg som tycker om att ha mycket folk omkring mig men ogillar att hamna i fack och inte alls vill tillhöra en snäv grupp.

Ja, jisses. Detta navelskåderi kanske var precis vad ni behövde er till livs denna försommardag?

Jag har precis snurrat in mig i mina snåriga tankar som är så typiska för mig och jag vet vad jag menar men jag är osäker på att jag kan få någon annan att fatta vad jag egentligen menar. Tant Grön! Var är du när jag behöver dig? En kort kristallklar översättning/sammanfattning tack.

 

 

1 212 Kommentarer   Permalänk

Ni måste se detta!

Coolaste soffan ever! Så här ska en soffa se ut! Det är en superbegåvad tjej i Luleå som gjort den som examensarbete på linjen IDA på Sunderby Folkhögskola.  (Inredning, design, arkitektur.)

Tro mig, vi kommer att höra mer om denna fantastiska Lisa!

5 657 Kommentarer   Permalänk

En HELT vanlig dag.

Ja, vi har verkligen gjort denna märkvärdiga dag till en helt vanlig dag. Först hade Mannen bokat in affärsmöten hela arbetsdagen och på kvällskvisten var vi till grustaget och hämtade grus samt ägnade någon timme åt att skotta grus iklädda våra bästa skrotkläder. Så här fint blir det med grusade kanter innan gräset. Det blir som att gräset är land, gruset är hav och så en brygga mitt i det. Vi är nöjda med vårt spontanbygge!Sen har vi firat verandan. Jo med tårta, blombuketter, ett fåtal gäster och lite presenter minsann. Klart man måste fira att nybyggda verandor är klara. (Man får vara lite fiffig ibland…)

Eller hur Pommac. Klok som en pudel. Klok som en uggla.Nu ska jag ligga soffa. Jag har dagen till ära gått och dragit på mig en förkylning och känner mig totalt kvaddad. Har knappt orkat gå uppför trappen utan att vila. Sånt måste man lyssna på och soffan ser så inbjudande ut. Jag kan slötitta på Äntligen Hemma och läsa min nyinköpta bok av Patti Smith. Hej svejs från denna VANLIGA inte ett dugg märkvärdiga dag!

4 324 Kommentarer   Permalänk

En kärleksgåva.

Imorgon fyller Mannen 50 år. Men han har bett om att slippa bli firad. Verkligen bett om det. Vi har tänkt, äsch så säger han bara och så har vi tänkt att han blir nog besviken om vi inte firar honom lite iallafall. Men så har han återigen sagt Jag önskar mig bara en sak och det är att ni respekterar att jag faktiskt inte vill bli firad. Så nu har jag bestämt att vi gör det. Respekterar.

Det är svårt att låta bli. För det sitter så starkt rotat att man SKA fira födelsedagar och särskilt de som är jämna och av tradition tunga och betydelsefulla.

Så imorgon ska vi försöka låtsas att det är en alldeles vanlig dag. Fast det är mannens 50-årsdag. Det är vår present till honom. Hoppas han blir glad nu då.

 

2 710 Kommentarer   Permalänk

Jag skördar.

Jag känner mig alltid så duktig då jag varit riktigt huslig. Det händer nämligen inte alls så ofta. Men nyss har jag kokat rabarbersaft. Den blir inte bara god utan snygg också! Här snodde jag receptet. I vårt hus blir aldrig saft stående särskilt länge så jag kokar utan konserveringsmedel. Bara socker, vatten och rabarber.

Nåt annat snyggt är det här. Röd klotbasilika. Eller vad den nu hette. Basilika är det, men klot och röd hittade jag just på. Jag älskar verkligen känslan av att skörda. Allt som går att äta i en trädgård känns som en rikedom!

9 229 Kommentarer   Permalänk

Dojjor!

I helgen har vi införskaffat sex par skor.

Först köpte vi ett par för 700 kronor. De hann invigas redan på vägen hem innan vi upptäckte en skoaffär som gått i konkurs som sålde ut allt för halva priset. Där hittade vi likadana skor till betydligt vänligare pris.

Fem par kostade mindre än det dyra paret. Två par converse, två par flipflops samt ett par av de skor jag gick omkring i HELA sommaren i fjol. De till höger är lika sköna som de mest ingånga tofflor. I fjol hade jag vita och de blev helt luggslitna.  Helst hade jag velat ha vita igen men när de kostar 30 kr och är världens snällaste med mina fötter  då kan till och med jag stoltsera i gula skor. Gult är ju faktiskt fint. Försöker iallafall tycka det lite grann.

1 247 Kommentarer   Permalänk

Verandabygge och trädgårdsfnatt.

Kommer ni ihåg att jag i min iver att få bort Tussilago ur landet till slut hade lagt ner hela rabatten och grävt en krater istället? Nu har vi byggt en uteplats där. Vi upptäckte när rabatten var borta att det var ett av de bästa ställena på tomten att ha en uteplats. Vår tomt är väldigt knögglig så tidigare år när vi satt bord och stolar på gräset har det alltid varit ett himla sjå att få stol och bord att stå rakt och still. Jag tycker om att ha uteplats direkt på gräset så det kommer vi att fortsätta med trots denna nya med trägolv. Vi har dock fler än en uteplats och det är alltid skönt att ha en som inte behöver flyttas varje gång vi klipper gräset.

Först lade vi ut plattorna som kantat rabatten. Höll på ett evigt tag med att få dem i våg. På bilden är de precis utplacerade. Ovanpå plattorna lade vi en fiberduk mest för att kväva de där förbenade väktkraftiga Tussilagona, men också för att hindra vanligt ogräs från att sticka upp underifrån.Ovanpå lade vi nu reglar direkt på plattorna och sen byggde vi en sarg och mätte in så att den blev rak med 90 grader i hörnen. Sen var det bara att såga och mata på med golvet. Först när alla brädor lagts skruvade vi fast dem.

Just nu ser det kanske inte så himla roligt ut men vi ska fylla med fint grus runt kanterna och så ska vi bygga reglar runtom som bildar ramen av ett rum med tak och det kan man sen variera med tyg, klätterväxter, lyktor, amplar eller vad man får lust med. Jag som älskar att använda tyg i alla sammanhang kommer säkerligen att hänga upp tyg som får fladdra lite magiskt i vinden. Det är långtifrån klart men vi hann inviga det med en spontanfika när vi fick gäster på morsdagsöndagen.Förutom detta verandabygge jag och mannen gemensamt ägnat oss åt har jag hunnit gräva upp hela jordgubbslandet som varit på friväxt i flera år. Jag har grävt upp varenda planta, rensat bort allt ogräs och så tagit alla skott och nya plantor och planterat på rad i det omgrävda landet. Det finns nog inget som får mig att glömma tid och rum (och blogginlägg) som att stoppa fingrarna i jorden. Jag blir helt uppslukad och det är en av de bästa känslorna som finns.

I år har jag satt en rad med purjolök också bredvid jordgubbarna. Purjo och jordgubbar, mums.

Sallad och en massa kryddor har hamnat i stora odlingslådan och i växthuset har en slanggurka fått flytta in. Som vanligt vaknar odlingslusten så fort värmen kommer. Jag kan ha ambitionen att inte ha så mycket men så kommer värmen och jag drabbas av starkt behov att fylla trädgården med färgring och ätbara växter. Det är en så stark drivkraft att jag inte kan motstå.

 

8 859 Kommentarer   Permalänk