Jag längtar tills jag kan skapa något kreativt igen. Nu har jag lite annat att stå i fram till nästa vecka och aldrig kliar det i fingrarna så mycket som då, när jag inte kan. Det där är ett så märkligt fenomen tycker jag. Skaparlusten är ALLTID som starkast när något står i vägen. Hur konserverar man den så att den går att plocka fram sen de gånger när jag sitter där och verkligen har all tid i världen men noll inspiration?

Oftast har jag så lite tid över att jag i princip alltid har inspiration. När jag kan stjäla mig en stund i kreativitetens tecken ja då är jag så laddad att jag knappt vet vart jag ska börja. Men ibland har det hänt att jag suttit totalt tom och tänkt att nu är den slut, inspirationen.

Inspiration är det dyrbaraste jag äger. Det är något jag är så innerligt glad över att äga. Jag är lyckligt lottad som nästan ständigt bubblar över av inspiration när det gäller det mesta. Inspirationen förgyller de enklaste uppgifter. Bara att tvätta är SÅ mycket roligare om man har lite inspiration. Laga mat är nästan omöjligt utan. Jag kommer knappt på en enda maträtt om jag känner mig inspirationslös.

Inspiration ska man vara rädd om. Och hemligheten med att ha mycket kanske är just att ibland hindras från att utöva saker med inspiration. Att nöta på och beta av saker som måste göras. Då fylls källan igen. Jag stänger av kranen och vilar liksom.

Sen måste jag helst varje dag tanka in ny inspiration också. Det gör jag kanske genom att gå i skogen, lyssna på vågskvalp och fågelkvitter, gärna blandat, titta noga på en humla som brummande flyttar från blomma till blomma, se på film, läsa ur en bok, titta på fina bilder, läsa fina bloggar, se på nyheterna, lyssna på en glad låt och snurra runt några varv helt uppfylld av musiken, höra om hur man beskär ett äppelträd på radions trädgårdsprogram, sitta på ett café och tjuvlyssna på samtalet bredvid eller lyssna på en vän som man mött upp, traska in på gator jag inte brukar gå på eller så kan man bara blunda och fantisera om precis vad som helst. Knepet är att låta saker komma in. Öppna upp sig för omvärlden.

Ikväll kommer jag alldeles säkert att tanka in en hel del. Jag ska besöka en ö jag inte besökt sen jag var liten. Först åker man bil ganska långt, sen parkerar man bilen och så kommer en söt liten barndomsvän och ror över ett sund och jag och en annan barndomsvän med några av våra barn hoppar i båten och åker med henne över sundet. Där står hennes sommarbil som inte behöver registreringsskylt och vi stuvar in oss och kan sitta olagligt i högar på varann om vi vill och så åker vi en halv mil rakt över den sandiga ön och landar så småningon i hennes stuga som jag aldrig varit i.

Det ska bli härligt att få fylla på med alla sinnen vidöppna.

Det finns saker jag inte är nöjd med i vardagslivet men som känns oöverkomliga ibland. Det sitter BARA i mitt eget huvud och det är det som är så irriterande.. Jag har liksom fastnat i gamla hjulspår och kört fast men det är bara att vrida ordentligt på ratten samtidigt som jag gasar så kommer jag loss. Lite fokus och jävlar anamma bara så löser det sig. Så jag tänker här lista mina önskeMÅL och förslag på lösningar.

Jag vill:

Lära mig jogga så att det är något jag längtar efter och tycker är skönt. Det är svårare än alla säger tycker jag. Jag försöker och försöker men tycker det är tungt, träligt och tråååååkigt. Latmasken i mig hittar på alla möjliga ursäkrer för att slippa. Lösning: Bara GÖRE! Tvinga dig så kommer det att bli den där härliga känslan till slut. Tvinga dig!!!

Att vårt hus ska bli mer lättskött. Nu är det en tungrodd skuta som typ en finlandsfärja med en roddare. Jag sitter mest hela tiden fast i skötseln av det här huset och det stjäl ALL min tid känns det som. Lösning: Familjeråd för tusende gången där vi försöker införa städdagar och ansvarsområden. Rensa upp och minska ner på grejor, kläder och se till att det är lättare att städa och så RUTINER, vänta inte till stöket tvingar oss att städa, städa regelbundet så går det lättare…!

Producera mera till Persiljas Verkstad. Lösning: Frigöra tid genom att lyckas med ovanstående samt införa strikt arbetstid då jag arbetar oavsett andra behov.

Ge mer egentid till varje barn. Lösning: Bara GÖRE!

Det handlar om att bryta vanor och mönster. Det är så himla lätt att fastna i ett sätt att vara och hantera vardagen. Den bara flyter på i rasande fart och man flyter bara med utan att hinna tänka och då är det svårt att ändra på något. Men det har börjat gnaga i mig det här med allt jag vill men inte hinner. Och eftersom jag är allergisk mot gnäll över saker som går att åtgärda med enkla medel så tänker jag nu verkligen försöka få dessa till synes mycket enkla problem att försvinna. Här ska göras ett ryck. Banne mig.Så vad är det som gör att jag ska lyckas den här gången? Ptja… Plötsligt händer det?