Stugmys.

Vi lovade föräldrafritt hus och begav oss till stugan med två av barnen. Där lyfte jag knappt ett finger mer än för disk och mat och sånt som ändå måste göras medan mannen lekte skogshuggare och fällde lite träd. Jag har njutit och läst och läst och läst. Guud vad skönt att bara sitta och läsa så länge så att rumpan domnar bort och man måste byta plats för att kunna läsa vidare. Det var länge sen jag tog mig den tiden. I stugan ute på ön är det så vackert så man dånar just nu. Vår vildvuxna trädgård där rosorna snart tagit över och bäddar in stugan i ett lummigt fluff. Jag brukar kalla det rosornas ö så här en bit in i juli. Syrenerna blommar också nu därute så det är vackert som en målning.

Pommac har det lite jobbigt därute. Han punktmarkerar mig hela tiden. Han vet ju inte riktigt hur länge vi ska stanna och varje gång jag reser mig så reser han sig och så lufsar han alldeles bredvid mig. Tänk om jag skulle hoppa i båten utan honom! När vi kom hem i eftermiddag slängde han sig på golvet och somnade som en stock. Utmattad. Han som brukar kunna sova sig igenom dagarna mellan promenader och lek. Nu fick han vara alert och vaktande hela tiden. Mannens skogsarbete resulterade i en tittglugg, en tittgata, ner till bryggan. Nu kan vi se från verandan när barnen badar vid bryggan eller när det kommer en båt. På bryggan har vi ett partytält för att slippa det värsta solgasset, fast i år har det ju inte precis behövts. All sol som skinit i år har man ju velat lapa, inte sila.Vi har ätit stugbakelser, alltså grillade marshmallows på mariekex med en chokladbit på som smälter av värmen från den heta marshmallowsen. VET ni hur mycket godare en marshmallows blir grillad? Minst tusen gånger godare. Vi har spelat alfapet. Mycket bättre och mer socialt än wordfuel eller vad det nu heter det alla spelar. Alla utom jag som har en skruttmobil som mest bara kan ringa och smsa. Det räcker bra för mig.Eftersom solen inte visade sig så mycket var det himla mycket mygg. Så vi har mest kurat inne bakom myggdraperier och stängda fönster.Nu är vi hemma igen och huset har föräldrar men här pågår ändå ungefär samma sak som utan. Lanet som påbörjades i fredags pågår fortfarande. Hur mycket det sovits vet jag inte. Inte mycket antar jag, annars vore det ju inte ett lan.

Själv ska jag absolut sova men först ska jag fortsätta med det där ljuvliga läsandet.