Det är underligt hur dagar kan vara olika långa. Ibland hinner man bara stiga upp och så säger det svisch och det är dags att gå och lägga sig igen utan att man egentligen hunnit något. Andra dagar, som till exempel idag, känns det som att man hinner hur mycket som helst och ändå är det en liten stund av dagen kvar.
Förra sommaren plockade vi hem ena stugdörren för renovering. Mannen bytte ruttna brädor i den och lagade den som ny och så målade vi den med kromoxidgrön linoljefärg. Sen skulle jag göra något med insidan men hann inte ifjol och så har dörren stått i förrådet lite bortglömd hela vintern. Nu idag tog jag mig äntligen tid att göra den klar. Först skulle jag måla hade jag tänkt. Kanske sätta dit några schablonstjärnor eller nåt. Men så blev det tapeter istället. Det är ju lite av min specialitet det där med tapeter. Nästan så att man kan säga att jag har lite dille på det. Tapetdille eller ej, jag är jättenöjd med hur den blev och det är övriga familjen också. Så här såg den ut i förmiddags innan jag började.
Och så här blev den.
Efter middagen bestämde vi oss för att åka iväg med den till stugan för att se hur den passade.
Ååå den passade perfekt tycker jag. 
Den andra dörren, köksdörren kallar vi den, renoverades förrförra sommaren. Där satte vi tillbaka de dekormålade masonitskivorna. Där ska bara en utbytt bräda målas så är den också klar.
Jo nu har vi två fina hela dörrar i stugan. Inte illa.
Det var en strålande kväll. En sån där fin lugn kväll perfekt för en längre båttur. Så vi åkte in till stan efter dörrleveransen och köpte glass. Vi mötte en tungt lastad cementbåt. 
Och en och annan trut. Sen åkte vi hem.
Hemma har pionerna precis börjat slå ut en efter en. Solens närvaro lockar fram både rosor och pioner och andra blommor nu. Det är alltid i juli det blir som allra vackrast i trädgården. Alla rosa, röda, lila och blå blommor jag samlat på mig i alla rabatter gör allt det gröna ännu vackrare. Pioner är nog mina favoritblommor. De är helt magiska att plocka in. När jag tar in en pion blir hela rummet förändrat. Lite lyxigare liksom. De till och med dör värdigt. Fullt utslagen är en av våra sorter alldeles hallonröd och vacker.
Efter några dagar börjar den ljusna. 
Och blir ännu vackrare just innan alla kronblad ramlar av.
Imorgon MÅSTE jag ta tag i en sak som hängt över mig i månader. Jag MÅSTE. Jag får inte gå och lägga mig om jag inte gjort det. Det bestämmer jag här och nu. Det finns gränser för hur länge man får skjuta upp saker. Hoppas det blir en sån där LÅNG dag imorgon så att jag hinner med något roligt också.

Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.

Buy Tramadol Online buy tramadol online no prescription – buy tramadol tablets
buy tramadol overnight delivery order tramadol no prescription – generic tramadol online
order tramadol online overnight buy tramadol with mastercard – tramadol overnight shipping
Maria: Nämen vad skoj att du kände igen den. Tänk ändå vilka långfärder lastskeppen gör! Sthlm-Luleå är nog en av de kortare distanserna!!!
Va!? Sunnanvik! Den brukar ju ligga intill Cementafabriken här i Liljeholmen i Stockholm.
Jag visste inte att den gjorde långfärder.
Och fina dörrar, förresten …
Toppenfina dörrar!