Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Jag är en havsfru.
Ingen bergskvinna.
I åtta år bodde vi i en stad omgiven av höga berg. Jag kände mig instängd och fången. Vart jag än tittade såg jag höga berg och jag förstod inte alls varför jag var så tyngd och sorgsen. Det låg liksom ett lock över mig. Ett tryck.
Så åkte vi på semester till vår hemstad omgiven av vatten. Och hela mitt sinne väcktes. Vart jag än tittade såg jag öppna vägar. Känslan av att kunna sätta mig i en båt och bara åka rakt ut i horisonten var frihet.
Jag förstod inte då att jag var en havsfru.
Jag förstod inte att jag inte var en bergskvinna.
Jag trodde det var simpel hemlängtan.
Men nu vet jag.
Berg är underbart vackra och förtrollande och magiska. Men det är inte mitt element.
Jag har alltid älskat att simma och bada. Som barn var jag den som låg i och plaskade längst av alla. Som vuxen har jag lite tappat det där modet att kasta mig i kallt vatten. Jag gruvar mig och åmar mig och dör nästan av chocken, men när jag väl är i så kan jag stanna kvar och guppa runt hur länge som helst.
När vi åker båt kan jag inte se mig mätt på vyerna och allt på land ser mer spännande ut från vattnet. Det behöver inte vara vindstilla och lugnt för att jag ska trivas till sjöss men när det är alldeles lugnt är det särdeles vackert. Aldrig är havet så vackert som då. Det ser ut som mjukaste sammet. När himlen nästan går ihop med havet då är det sommar. På hösten känns havet mer mörkblått, nästan svart.
Fast det är väl skyarna som speglar sig. Igår var det en magisk kväll ute till havs. 
Jo jag tror bestämt jag är en havsfru. Fast jag älskar skogen också. Så jag kanske är häflten skogstroll och hälften havsfru.
Känner ni så här, att ni tillhör det ena eller det andra? Jag trodde alltid att jag var en stadsmänniska. Tills jag lämnade staden utan ett uns av saknad.
Nä, någon stadsmänniska är jag definitivt inte längre. Jag måste ha humlesurr, grus och gräs. Jag måste ha träd och skog i närheten. Jag måste ha tystnaden. Då finner jag ro och inspiration.
Buy Tramadol Online buy tramadolno prescription – buy tramadolultram
Buy Tramadol Online cheap tramadolonline – buy tramadol india
buy tramadol online mastercard overnight buy tramadol cod online – buy generic tramadol no prescription
buy tramadol no rx order tramadol overnight – buy tramadol without rx
how to buy cytotec online – cytotec 200 mg bijsluiter – misoprostol to buy
buy cytotec online uk – cytotec 200 mg directions – generic name for cytotec
http://www.achildsplace.org/banners/tramadolonline/#1177 tramadol online cod – buy tramadol hcl
buy tramadol usa buy tramadol tablets – tramadol online overnight
buy tramadol no rx buy generic tramadol online – buy generic tramadol online
tramadol online pharmacy tramadol online cod – cheap tramadol no prescription
Jag tycker om att bada i havet.Höra vågornas svall.Att promenera efter vattenlinjen.Att se fartygen komma och gå.
Att bo i ett land med årstider,det är underbart.
När hösten kommer,kan man skörda grönsakslandet.Plocka äpplen safta och sylta. Frysa in.Plocka fram blåbären ur frysen och göra en blåbärska i Januari.Det är livet.
Jag behöver få vara vid en strand och gå i en skog någorlunda ofta för att inte må dåligt av min vardagsmiljö. För att kunna må bra på allvar behöver jag få vara på landet åtminstone någon gång ibland. Men att vara mitt i stan (som jag bor just nu) har en väldigt stor fördel. Nästan inga mygg!
Jag tror att vatten och skog är viktigt för de flesta, kikar man på vilka naturmotiv som säljer bäst på affischer och fototapeter så verkar det vara just skog och stränder. Och att ordet sjöglimt är ett försäljningsargument i bostadsannonser säger en hel del. Och att sommarstugan är så viktig för så många. I stan blir det lätt nåt slags psykisk vitaminbrist när man får för lite av den sorts sinnesupplevelser vi är skapta för från början.
Andra ändan av problemet med att bo i stan, åtminstone för känsliga själar, är att man måste självavtrubba sig så mycket, stänga av, för att inte störas för mycket av all onaturlig disharmoni i form, färg, rörelse, lukter, ljud och mellanmänskligt samspel. Och att gå omkring och vara avstängd är ju ingen höjdare. I nån av storstäderna i sydamerika har man visst förbjudit all reklam på allmän plats, och (nästan) alla tycker att det blev en trevligare miljö.
Jag har nåt liknande. Blir melankolisk omgiven av stora barrskogar. Jag behöver lövträden i söder, de stora, gamla och vackra…
Jag är nästan född till sjöjungfru. Uppväxt på stranden, jobbat på båt mm………..men har insett att jag nog är nån slags skogsrå. Längtar ut på landet och till skogen. När vi hälsar på våra kompisar i skogen så andas jag ut och all ångest försvinner. Hundar och hästar kan ströva omkring lite hur som helst. All den där stressen för att mina barn eller hundar ska störa någon eller ställa till något finns inte där. Så vill jag bo!
Hahaahahahaa! Jag är nog lite av båda. Trivs häruppe vettu. Men önskar att jag hade lite närmare öppna vatten som du. Fast inte där du bor… Isch. Känns lite för kallt. Nej inte hos DIG. Där är det varmt o gött
Nåja,. Svamla lagom va?
Men som sagt. Jag önskar att jag hade närmare till stora öppna vatten för att kunna fotografera mer! Dock trivs jag som fisken i vatten bland mina berg. Måste vara en röding då
Miss YOU tho’
Så fint skrivet!
Skogstroll – ha, ha, ha!!!!
Själv är jag nog en sjöjungfru, fixar inte att inte ha havet på nära avstånd men så är jag också uppvuxen vid det. Uppskattar både östra och västra delarna av Sverige så jag är inte petig med vilket vädersträck eller vilken sorts hav det handlar om.
Det är en frihetskänsla att se ut över ett vidsträckt hav -berg är väl vackra men allt jag kan tänka på är hur jobbigt det skulle vara att ta sig över dem
Skog? I så fall ska det vara luftig lövskog och allra helst en skånsk bokskog
Charlotta
http://blogg.familyliving.se/tillbakadaralltborjade/
Jag måste ha vatten! Men sjöar går bra om jag får komma till havet ibland. Och humlesurr och gräs mellan tårna är absolut nödvändigt! Ber gär vackra som du säger, men inte att bo på. Inte jag.
Ja, jeg kjenner veldig tydelig på det her! Jeg er fjellfrue OG havsfrue. Jeg kjenner meg fri både på fjellet og ved havet. Det er vel derfor jeg trives så godt på kysten av Nord-Norge. For meg hører fjell og hav sammen. Skogsfrue er jeg ganske sikkert ikke. I skogen føler jeg meg innestengt og redd. Det kan jo lure en fiende bak hvert tre…. Men med et fjell i ryggen kjenner jeg meg liten og trygg. Og på fjellet og på havet er det frihet så det holder.
Jag är nog precis som du… fast lite stadsmänniska också! Kram