Då. Nu. Sen. – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Då. Nu. Sen.

Jag tycker så mycket om att titta ut över vår trädgård. Jag gillar den nu och jag gillar att tänka på hur den kommer att se ut om några år. Alla syrener vi hämtat från mina föräldrars kära stuga som ska växa upp och bli stora och ståtliga och dingna av lila syrenklasar. Jag tänker på hur körsbärsträdet ska bli större och högre så att vi faktiskt kan stå under det och kika på de magiska körsbärsblommorna underifrån med den blå himlen som bakgrund. Jag tänker på rosorna som ska sprida sig över halva gräsmattan och måla hela trädgården rosa under julis första veckor. Jag ser på trädgårdslandet som ska få mer och mer ätbart växande i sig för varje år som går. Sen, när vi har mer tid att odla och skörda. Jag kan redan nu fundera på vilka blommor som ska få växa i alla kärl som vi använder som krukor. Jag tänker att det ska bli fint med en rosa petunia i den rostiga burken och kanske ett helt fång med ringblommor i den stora zinkbaljan.

Jag tycker om att se ner på ängen där hästarna betar på första ängen och längre bak på den andra ängen går några stadiga biffkor.

Jag tycker om att sitta under den gamla rönnen som jag vet inte kommer att finnas för evigt. Den lutar farligt och är väldigt skröplig. Jag är en trädkramare som inte gärna tar ner träd och det gör mig ont att vi snart måste fatta beslut om hur länge vi ska låta rönnen stå kvar. Men så kan jag tänka på vad vi ska plantera istället och ser framför mig en vacker lönn eller kanske ett äppelträd som kan få växa sig stort och knotigt.Jag tänker på hönorna som ska flytta in här så småningom i hönshuset som faktiskt finns och bara väntar på att vi ska komma oss för och göra det beboeligt. Det finns så mycket framtid i vår trädgård. Är det inte det som är trädgårdens natur? Framtiden. Nuet. Dået. Man går och klappar på en björk som någon smekte för 70 år sen. Man plockar körsbär från ett träd som någon fått som morsdagspresent och jorden som man gräver som kryllar av feta daggmaskar har någon grävt och gödslat och odlat i för hundra år sen. Trädgård är hopp och framtidstro. Det är lycka, minnen och trygghet. Det är rikedom.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*