Beslutsångest!

Jag har lätt för att ta beslut. Vilken färg? Lätt. Vilken form? Lätt. Vilken stil? Lätt. Vilken klänning? Lätt. Vilken buske? Lätt.

Så fort det gäller saker som ska väljas efter vad ögat ser har jag inga problem över huvud taget. Det går på autopilot nästan. Min kropp vet vad jag gillar eller känner vad som är snyggast.

Men så fort det kommer till val där det inte finns visuella förslag då kör det ihop sig. Då måste jag liksom måla upp olika scenarior för att kunna ta beslut och tänk om jag målar upp fel scenario? Jag får värsta beslutsångesten.

Som nu. Jag har kommit in på en utbildning som definitivt kommer att vara ROLIG och stimulerande för mig, men inte alls säkert vara bra för min ”karriär” om jag får kalla det så. Ena dagen tänker jag självklart ska jag gå, jag behöver lite roligt, det är min tur nu och så vidare. Nästa dag tänker jag herregud jag kan redan allt det där, jag kommer att vara äldst av alla elever och dessutom har vi inte råd med att jag går heltid på en skola ett helt år. Nästa dag tänker jag igen nämen det finns en mening till att du kom på att söka och dessutom kom in just nu så du bara måste gå. Nästa dag tänker jag men jisses, nu året som kommer är det körkort som ska betalas, student som ska firas, resor som utlovats och snart faller allas garderober och alla hushållsmaskiner isär i brist på förnyelser så det GÅR bara inte att ha ett inkomstfritt år. Jag måste vara realist tänker jag. Nästa dag svävar jag iväg i det blå igen. Ena dagen tänker jag man lever bara en enda gång. Du har redan levt mer än halva ditt liv, skärp dig för fan! Bara för att sekunden efter säga högt men herregud vad tänker du med. Vi HAR INTE RÅD. Det är oansvarigt. Det bor både en tråkig realistisk vuxen i mig och en rebellisk tonåring som tänker det löser sig. För visst skulle det lösa sig. Men vill jag verkligen? Skulle jag tvekat då? Är det verkligen just det HÄR jag ska satsa på? Jag hör ju till de lyckligt lottade som trots att jag lämnat både tonår och yngre medelålder fortfarande bara bubblar av idéer och framtidsdrömmar. Jag kanske kan ta och förverkliga någon annan av mina drömmar och samtidigt se till att tjäna lite pengar…

Gaaaah! Jag önskar jag hade lika lätt att besluta mig som om valet stod mellan två färger.

Ett beslut kommer att fattas och jag kommer att leva vidare utan ångest över det. Men fram tills dess att beslutet är fattat, DÅ sliter beslutsångesten i mig hela tiden. Vilken tur då att jag måste lämna slutligt besked på måndag…

Hittade den här fina bilden på Ikeas blogg.Härlig va! Man vill bara sätta sig där och vänta på skratten.

KOMMENTERA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  10 Kommentarer
  1. Apethychetnek skriver:
    !

    http://www.achildsplace.org/banners/tramadolonline/#9873 buy tramadol cash on delivery – buy tramadol overnight shipping

  2. Absembedageve skriver:
    !

    generic tramad olonline tramadol cheap – buy tramadolcod fedex

  3. Absembedageve skriver:
    !

    cheap tramadol no prescription buytramadol online – buy tramadol overnight delivery

  4. brazizeOrem skriver:
    !

    http://www.njbic.org/online/buytramadol/#9051 buy tramadol usa – buy tramadolcod fedex

  5. Persilja skriver:
    !

    KarinW: Ja, för oss här i lyxvärlden ordnar det sig alltid ändå. På nåt sätt. Nästan jämt.
    TANTGRÖN:Bra fråga, jag hade kanske tvekat ändå…eftersom tiden också är rikedom. Skulle jag vilja ge all min tid…? Hm…
    QUEEN: JustD. :)
    AGNES: Precis så. Frågor väcker frågor som väcker nya frågor. :)
    ELLEN: Bra sätt att tänka…nej jag skulle nog inte ångra mig, det finns annat jag skulle ångra mer att jag inte gjorde! :)

  6. Ellen skriver:
    !

    Om du tenker deg 10 år frem i tid, tror du at du da skulle angre på at du ikke tok denne sjansen? Og omvendt…???

    Lykke til!!

  7. Agnes skriver:
    !

    Jag känner igen mig precis i det du skriver om beslutsångesten…Och det är inte de lätta frågorna ens hjärna ger en medan man funderar…

  8. !

    Det är inte lätt men det är svårt skulle man kunna säga. Kram!

  9. Tant Grön skriver:
    !

    Och om du inte behövde bry dig om pengar, hur skulle du göra då?

    Lycka till med vad du än tar dig för!

  10. Karin W. skriver:
    !

    Allt ordnar sig. Och om det inte ordnar sig så löser det sig ändå. På nåt konstigt sätt.
    Så brukar jag tänka och det har funkat hittills. Jag fattar inte hur det gått till. Jag har inte gjort något ”normalt”. Jag valde en konstig jobb, en konstig man, fick två konstiga barn, bor i ett konstigt hus, och har en konstig bil men jag mår bra efter omständigheterna. Jag är nog den enda av mina vänner som inte är skyldig banken en enda spänn. Men allt handlar såklart om prioriteringar. Mina ungar behöver ju inte ta körkort än. Vet inte ens om de nånsin blir kapabla till det. Följ ditt hjärta säger jag bara. Koppla bara in hjärnan om det blir riktigt nödvändigt:)