Rummet funkar.

Det är en sak att fixa till ett rum så att det SER bra ut. En helt annan att se det ANVÄNDAS flitigt. Det är allra bästa känslan. Att se platserna jag klurat ut användas på precis det sätt jag tänkt ger en stor tillfredställelse. Det är egentligen det mitt så kallade inredningsintresse handlar om. Att skapa rum för trivsel. BARA det. Det får vara hur fint och vackert och snyggt som helst, står det oanvänt ändrar jag obarmhärtigt. Varje vrå ska älskas och användas. Mollys rum verkar ha blivit en succé. Hon har innan valt att sova på soffan i vardagsrummet hellre än i sin säng. Nu längtar hon att få hoppa i säng på nya stället. Hon har varit i sitt rum mest hela tiden då hon varit hemma. Precis som det ska vara. Det känns bra i min inredarsjäl.

Den stora fina röda mattan har dock åkt ut. En odör spred sig plötsligt på övervåningen och vi for runt och sniffade ihärdigt. Tills vi upptäckte att det var mattan. Den stank allt annat än gott. Den hade hängt ute på vädring och var så stor att den nästan tog i marken. Jag misstänker att det är någon av Pommacs grannkompisar som smyger runt här ibland och lämnar hälsningar till honom genom att lyfta på benet som i sin iver helt enkelt pinkat rakt på mattan. Eller tänk om det till och med är Pommac själv som utfört denna skändning. Nej vår Pommac är ju helt felfri, det måste vara någon annans byracka. Hursomhelst. I ett av hörnen stinker det värre än ett utedass. Jag vet inte om det går att tvätta bort. De där stora mattorna tål inte vatten…Får väl göra ett försök.

Rummet fick ett tillägg också. En av utestolarna fick flytta in. Den passade perfekt där under snedtaket och har redan använts flera gånger.