Onödigt nö(r)dig!

Jag vet.

Inte en kotte utom jag ser det.

Det kommer troligen att ramla loss efter första regniga dagen, eller bara av höstfukten.

Det är helt enkelt totalt onödigt.

Men samtidigt. Varför inte?

Får man en idé, hur knäpp och larvig och kanske rentav skrattretande den än är ska man inte vara rädd att testa tycker jag. Varför är vi så rädda för att vara larviga, för mycket eller skrattretande?

Min larviga, onödiga, skrattretande gräddtårtelampa. Den är fin och gjorde mig glad. Idag och ikväll när jag tände den. Kanske har den ramlat ner i morgon bitti. Kanske ser ingen annan. Eller bryr sig. Och om de gör det tänker de kanske, men orka.

Men jag orkar. Och är road.

Är den inte lite söt?

Medge att den är bedårande. Och onödig. Sånt behövs också.