Persiljas Hus

Arkiv för september, 2012

Nu slipper ni mig ett tag!

Kolla vad jag håller på med! Jag fyller resväskor med flipflopskor, badkläder,  tunna klänningar och massvis med böcker. För vi ska resa bort. Jippi! Vi ska åka dit det är varmt och skönt och finns  mjuk sand och turkostblått hav och vita hus och många blå dörrar. Där det serveras tsatsiki och dolmados och bläckfisk. Där olivträden växer och människorna tar siesta.  Jag, världens mesta hemmagris som får hemlängtan bara genom att åka in till stan ska lämna vårt hus i en vecka. Hur ska huset klara sig? Och värst av allt, hur ska Pommac klara sig? Som tur är får både huset och Pommac sällskap av mina snälla föräldrar som flyttar in här imorgon. De ska prata med pelargonerna, klappa på timmerstockarna, smeka soffan och fluffa kuddarna och framför allt överösa Pommac med kärlek och sällskap medan vi förlustar oss på annan ort. Ååå vad vi kommer att sakna honom och ååå vad jag kommer att sakna huset och åååååååååååå vad jag tycker det ska bli skönt och underbart att få göra just det. Sakna alltså. Det är väl nästan världens bästa känsla att sakna något som man vet att man får se igen snart. Det blir ju såååååå mycket roligare att ses igen sen. Huset och jag har varit nästan för tajta på sista tiden. Vi behöver ett brejk. Båda två. Pommac hade jag gärna tagit med mig om det gått men han gillar ju inte värme så han har det bättre här.

Fy tusan vad jag ska njuuta!!! Om ni visste vad jag längtat! För att ni inte ska sakna mig alltför mycket slänger jag in en hel hop med bilder så ni har något att titta på medan jag förlustar mig. Mina kära söta fina läsare! Jag är så glad för er! Men…jag behöver en brejk från er också. Även om jag vet att ingen av er kräver några inlägg så får jag faktiskt dåligt samvete om jag inte skrivit på ett tag eller när jag varit sådär osedvanligt tråkig och inspirationslös som jag vet att jag blir ibland. Det är ju helknäppt, jag vet, men det känns faktiskt lite så. Så jag behöver vara på ett ställe där jag inte KAN blogga och det kommer kanske att vara lite som en avgiftning för mig. Jag är nog lite bloggberoende, tror ni inte?

Jag hoppas ingen av er är Persiljeberoende och får persiljeabstinens för det kanske är hemskt plågsamt. Så nu slänger jag in en hel drös med knäppa bilder på vårt knäppa hem så får den som eventuellt lider av en sådan diagnos försöka klara sig. Vi syns om en liten vecka med eller utan abstinens!

 

Förresten! Gissa om jag blev glad för det här. Tänk vad man kan bli uppspelt över såna snällheter!

12 262 Kommentarer   Permalänk

Vårt återbrukskök.

Visst kan jag längta efter ett stort och lyxigt och nyare kök med oceaner av bänkytor och med förvaringsutrymmen djupa som hav och självstängande lådor med sånt där lyxigt dämpat svoschljud. Kanske varje gång köket är en enda röra vilket väl är ungefär varje dag. Men så fort vi röjt upp och plockat i ordning och snyggat till vilket ju också är ungefär vareviga dag, ja då blir jag nöjd igen för vårt kök är inte modernt och högteknologiskt och maffigt och praktiskt och arbetsvänligt men det är mysigt och genomtänkt av oss och fyllt av fiffiga personliga lösningar så egentligen är det ju världens bästa kök. Egentligen. Om man verkligen tänker efter och tar på sig de uppskattande glasögonen och det tänkte jag göra nu och visa för er hur fiffigt, eller i allafall personligt det är. Massvis med hittepålösningar och behovet är uppfinningarnas modertänk.

Diskbänken är nästan alltid proppfylld av disk eftersom vi är en stor familj som lagar mat och bakar flera gånger om dagen. Att diska undan hör till det tråkigaste jobbet så det kan dröja några timmar innan  någon tar tag i detta tråkjobb och då kan det se lite trist ut ett tag förstås. Men så diskas det undan och fort blir vi redo för nya mat och bakäventyr. Eftersom diskbänken inte är särskilt stor får skärbrädan ofta agera diskställ. Alldeles perfekt att ha den brädan att dra ut.Det är däremot sällan vi skär något på den. Bestick har vi haft framme i burkar så länge jag kan minnas. En gång bad ett av barnen att vi skulle vara som vanliga familjer och ha besticken i en låda och så provade vi det men efter några dagar tyckte han att det var mycket bättre att ha dem i burkar ändå. De står på ett nyligt loppisfyndat rullbord med teakskivor som står mitt på golvet som en slags köksö. Bordet med marmorskiva som stod där innan har fått ta lite semester och står nu framför fönstret i sovrummet fyllt med pelargoner. I ett kök med (för) lite skåp får man använda fantasin för att hitta alternativa förvaringsplatser. Vi använder väggarna en hel del. Här en hylla fylld med burkar för knäckebröd, kaffe, kakor, oboypulver och lite annat.Under en hylla där kaffebryggare och brödrost står och för att utnyttja varje kvadratcentimeter har jag satt krokar under där silar och litermått och annat får hänga.

En bit bort nära spisen fortsätter vi att utnyttja väggarna. Där hänger durkslag och burkar för köksredskap. Det är himla bra att ha stekspadar, rörslevar,  vispar och sånt nära till hands där bredvid spisen.

Det finns kanske inte så många köksskåpar men desto fler uddaskåp. Överallt står små udda skåp som fyndats och piffats mer eller mindre genom åren. I de bor det finporslin och finglas och kalaskoppar och allt sånt som inte valsar runt precis varje dag.

Ibland tänker jag att jag borde rensa bort lite men äsch, det är kul att kunna duka fram lite olika ibland. Jag är väldigt förtjust i  gammalt porslin och vackert glas sånt.Det här lilla rosa pottskåpet får ofta hysa alla papper och tidningar som har en tendens att hamna på köksbordet och som snabbt ska röjas undan vid måltiderna. Det är ett evigt flyttande av papper i vårt hus. I runda burken med kanin på är det sudd och tavelkritor och i plåtburken med geishor finns alla laddare och sladdar som hör till husets alla mobiler, kameror, mp3spelare och sånt. I de andra burkarna finns det färgkritor och färgpennor.

I trälådan ovanpå hörnskåpet finns batterier, blyertspennor, gradskivor, miniräknare och sånt läxrelaterat.

Tekopparna bor i inbyggda hyllan.

Och alla teburkar har ju fått egna små hyllor nyss. Tacka vetja att ha många små väggar. Jag skulle inte klara mig i en öppen planlösning!Flingpaketen har sen länge sin hemvist i en före detta skoförvaring. Funkar jättebra och eftersom barnen ständigt vill prova nya olika smaker växer  antalet sorter och det tredelade skåpet sväljer uppemot tio flingpaket.

Jag tycker särdeles mycket om att stapla saker.

Vi har breda fönsternischer så i ett fönster nära diskmaskinen staplar vi vardagstallrikar och assietter.Hänga är också kul. Finns det en ögla eller ett öra så hänger jag.

Ovanför diskbänken sitter en mojäng som egentligen är en kabelhållare från ikeas kontorssortiment. Den blev en perfekt hållare för disksvampar, borstar, disktrasa, klädnypor och allt annat som lyckas samla sig kring vår diskbänk.

Hundmaten som vi alltid köper säckvis förvaras i en gammal trätunna som det förr förvarades fiskenät i. Locket har tyvärr spruckit och är på limning i verkstaden.Under sommaren har vi hängt våra gjutjärnspannor på elementet i stora byglar men nu när elementen snart ska brassa igen får de staplas under den nya rullvagnen istället. De används varje dag så det finns ingen risk att de dammar igen.

Mjukt bröd finns i brödburken och på den står en kruka med kaffefilter. I kökssoffan förvarar vi tårtfat, stora syltgrytor, saftattiraljer, adventsljusstakar  och annat som används sällan, Ja, som ni ser är det ett rörigt, lite knöligt och udda loppiskök. Vi lever efter devisen att göra det bästa av det som finns. Vi tänker inte blåsa ut vårt gamla lapptäcksaktiga återbrukskök där funktionerna tillkommit lite eftersom. Det får vara precis som det är med sina avtryck från oss och andra ägare genom årtiondena och det funkar hur bra som helst även om barnen ibland när de kommer hem från någon kompis vars hus är nybyggt och där köken oftast är ett under av ordning och praktiska specialbyggda restaurangliknande proffslösningar utbrister åååååå vad jag vill ha ett stoooort och lyyyyyxigt köööök! Och det är ju tankar som även slår mig själv ibland. Men det går alltid över. En stund i allafall. För visst kan jag tråna en hel del. Särskilt efter det HÄR köket. OM vi nu någon gång faller offer för ett oemotståndligt behov av att renovera så kommer det köket att vara på min näthinna.

Förresten! Här kan man se en film jag gjorde från vårt kök för två år sen. Den som vill (och inte har ett liv mouhahaha) kan roa sig med att se vad som ändrats sig sen dess. Först gjorde jag den här men då klagade någon på hur långsamt jag filmade och så gjorde jag den andra sen. Så vill man fördjupa sig i detaljer ska man se denna.

Och förresten igen. Är det någon som bloggar i wordpress som kan förklara för mig hur man lägger in youtubefilmen direkt i bloggen? Försöker förgäves.

12 797 Kommentarer   Permalänk

Lyx på oväntat ställe.

Idag har jag varit  i Haparanda och på hemvägen stannade vi på en hamburgerrestaurang för att ta en snabb matbit. Det var nog det tjusigaste hamburgerhak jag någonsin ätit på. Högt i tak, ett tiotal kristallkronor i taket och tjusiga designmöbler.

Till och med toan höll en standard långt från det jag är van att se på såna ställen.

4 598 Kommentarer   Permalänk

Åh. Ja!

Fina bilder. En promenad. Fina kommentarer. Solstrålar. Smörstekt halloumi på salladen. En helt oväntad kram. Ett mejl med den här bilden. En god varm kopp te i en ny smak (Guteblandning). Plus lite viljestyrka. Då vaknade den falnande glöden. Kände att den saknade inspirationen fortfarande finns där inom mig men att den bara vill vila lite. Huvudet behöver påfyllning. Det går inte att köra med tom tank hur länge som helst. Så bra att jag faktiskt ska ha en veckas semester snart och resa bort. Det behövs verkligen. Det är så hemskt länge sen. Då ska jag bara insupa allt nytt jag möter. Ta in. Samla. Vila. Det ska bli underbart. Men jag känner redan hur den där pekande handen signalerar helt annat. Nu känns det mer som om den viftar och slänger ut magi mot mig!

3 940 Kommentarer   Permalänk

När inspirationen behöver krusas.

Det här med inspiration är en naturkraft. Antingen har man den eller så inte. Jag har alltid varit tacksam över att jag fått så mycket. Jag känner mig i princip alltid inspirerad och de gånger jag inte gjort det har jag vetat ungefär vad som krävs för att få tillbaka den. Så nu när jag i några dagar gått omkring och känt mig inspirationslös har jag tänkt att det ska nog lösa sig som vanligt. Egentligen är jag lite rädd för det är en så ovanlig känsla att jag blir orolig och bekymrad för livet är så mycket tråkigare utan den där inspirationen som jag är van att bära på. Sekundvis snuddar jag vid tanken att den kanske aldrig mer kommer tillbaka till mig. Jag kanske från och med nu får vandra på jorden utan inspiration…!

Men så skakar jag av mig den dumma tanken och litar till tidigare erfarenheter. Ett sätt är att möblera om (jo, det har ni aldrig hört förr eller hur?) eller hitta en ny intressant blogg, läsa en bra bok, träffa någon helt ny människa eller umgås med någon som man inte träffat på jättelänge eller höra ny eller nygammal musik, se nya bilder. Det där med bilder funkar alltid himla bra på mig och inspirationen verkar till stor del komma in i min hjärna via ögonen. Hälsa på i nya hem är himla kul och alltid inspirerande men jag kan ju inte bara knacka på hos första bästa och säga ditt hem har jag aldrig sett och jag skulle verkligen behöva det just nu… Eller kan jag?

Det kan till och med räcka med att ta en ny promenadsträcka för att tända den där slocknade gnistan igen.

Det finns alltså många sätt. Men det går inte att vara självsäker och tänka nu går jag den här nya sträckan och då baske mig kommer du tillbaka Inspiration. Nej, man får minsann vara ödmjuk och lite smart och framförallt vänlig och tålmodig. Locka och pocka och låtsas mer nere och inspirationslös än man verkligen är, då kommer Inspirationen tillbakailande och krusar och ber om ursäkt att den försvann och är alldeles sprudlande glad för att behaga mig och se till att jag tar tillbaka den igen. Det är inte bara jag som tappar inspirationen, inspirationen tappar mig och det kan vara minst lika allvarligt.

Så för att blidka syinspirationen som känt sig lite bortglömd då jag mest sysslat med målarfärg har jag sorterat tyger och vikt fint och låtit flytta in i porslinsskåpen medan tygskåpen fick bli porslinsskåp i köket.Det är såna knep man får ta till för att få igång saker här i huset.

Sen måste man som sagt spela lite svårflörtad och samtidigt vädja lite. Vara lite ynklig och hjälplös för att väcka inspirationens medömkan. Jo så är det. Ett evigt spel. Samtidigt som jag försöker vara lugn och tålmodig och inte stressa på den bortsprugna inspirationen känner jag hetsen från min inre slavdrivare. Det känns nästan som om den hela tiden pekar på mig och säger DU! Ja just du! för att det inte skapas något. Jag förstår inte alls varför jag får såna känslor..!

Ps. Ni får gärna tipsa om mysiga bilder, filmer, bloggar, teveprogram. böcker, tankar, maträtter eller vad tusingen som helst. Eller bara säga hej och berätta vem just du är som råkade läsa här idag. Man vet nämligen aldrig exakt vad det är som triggar den för tillfället lite svårflörtade inspirationen.

Tillägg: Av en lyckad slump hittade jag detta på Sköna Hem, där jag bloggade för nåt år sen. Bra tips!

5 877 Kommentarer   Permalänk

En höstruskig eftermiddag 2012.

Jag hade älskat att ha en dator då jag var tolv år. Tänk att kunna välja precis vad man är sugen på att se.

Jag minns hur jag fick längta mig pirrig efter nya avsnitt av alla serier jag följde. Herrskap och Tjänstefolk, Onedinlinjen, Fame, Macahan, Falcon Crest, Beverly Hills och för att inte tala om alla deckare som alltid visades på lördagskvällar som Columbo, Kojak, Baretta och ännu längre tillbaka minns jag att jag såg Alias Smith and Jones, Helgonet och Snobbar som jobbar. De lättsamma humorserierna som Lödder, Cosby, Mash och Flesknes! Jag som har glömt en massa saker minns konstigt nog jättemånga teveprogram. Jag har alltid älskat film och teveserier och som barn var det verkligen veckans höjdpunkt då hela familjen samlades framför någon av alla serier vi såg. Jag och min bror hade samma smak och såg alltid allt tillsammans.

Nu kan man se många avsnitt i ett svep på datorn om man vill och visserligen minns jag den där väntan som njutningsfylld men jag vet att jag nog dött av lycka inför möjligheten att få se alla på en gång. Här njuter Molly fyra avsnitt av  supermysiga serien Dårfinkar och Dönickar.

61 Kommentarer   Permalänk

Dä ä ba å jöre!

Hela sommaren, ja kanske till och med hela förra sommaren har jag sagt och tänkt att jag ska bygga en kant runt trädgårdslandet. Det har bara varit en odefinierbar uppgrävd plätt där vi odlat jordgubbar och annat. Gräset har gärna krupit in i landet och det har varit jobbigt att rensa.

Idag gick jag ut och så gjorde jag det bara. Jag bonkade ner reglar i hörnen och kapade till gamla rejäla brädor som vi haft i virkesförrådet (ååå vad jag tycker att det är lyxigt att bo i hus och ha ett virkesförråd!!!). Sen när hela alltet var klart på någon timme tjärade jag alltihop. Nu står det där och ser ut som att det alltid varit en kant där. När tjäran har sugits in ska jag täppa till med jord och så är det klart för odlingar nästa vår.

Jag är så nöjd och nästa gång jag tänker att jag ska göra något så ska jag minnas att DÄ Ä BA Å JÖRE!

857 Kommentarer   Permalänk

Lördag.

Efter stormen kom lugnet, precis som det ofta gör. Vi passade på att greja i trädgården i flera flera timmar och sen åt vi ugnsbakade rotsaker där allt utom majsen var skördat antingen i vår trädgård eller i mammas och pappas. Närproducerat som det ska vara när det är som bäst. Senare precis när dagen höll på att ta slut tog vi en båttur och kollade stugan och vandrade i skogen på ön och hittade kantareller och stannade till skymningen och fick tända lanternan på hemvägen. En bra dag.

1 705 Kommentarer   Permalänk

Visst kan en chili vara gullig!

Kolla vilken gullig liten chilli! Det ska bli spännande att smaka om den är lika hot som sina större syskon. Mina två chiliplantor levererar precis som de ska och jag är mäkta stolt! De står nu i vårt varmaste fuktigaste rum, badrummet efter flytten från växthuset. I år har vi skördat chili, gurka, tomater, purjolökar, vinbär, mynta, persilja, oregano, körsbär och sallad. Nästa år ska det finnas ännu mer ätbart. Jag känner att det där med att ha mest ätbart i trädgården tar mer och mer över. Förut var jag mer för det som bara var vackert men att skörda och äta är faktiskt ännu bättre!

6 641 Kommentarer   Permalänk

Hans nåd Pommac.

Vad nu?Vad pågår?Åh, det är bara hans kunglige högvördighet som får ljumsken kliad.

Vad nu? Vad händer?Det är bara hans kunglige högvördighet som har kramaudiens.

1 761 Kommentarer   Permalänk