Jag lever med en man, fyra barn, en hund, två undulater och trehundrafyrtiosju dammråttor i ett gammalt hus inrett med loppisfynd, massor av färger, för många lampor och än så länge för lite mönstrade tapeter.
Jag kan aldrig motstå böcker och tapeter och möblerar om nästan varje gång jag städar. Jag driver eget företag som inredningskonsult och hantverkare och bor långt upp i norr i den finfina kuststaden Luleå. Min hjärna bubblar ständigt över av idéer som jag inte alltid hinner förverkliga. Vill lära mig virka, dreja och svetsa och drömmer i hemlighet om att jobba som scenograf.
Jag hade älskat att ha en dator då jag var tolv år. 
Tänk att kunna välja precis vad man är sugen på att se.
Jag minns hur jag fick längta mig pirrig efter nya avsnitt av alla serier jag följde. Herrskap och Tjänstefolk, Onedinlinjen, Fame, Macahan, Falcon Crest, Beverly Hills och för att inte tala om alla deckare som alltid visades på lördagskvällar som Columbo, Kojak, Baretta och ännu längre tillbaka minns jag att jag såg Alias Smith and Jones, Helgonet och Snobbar som jobbar. De lättsamma humorserierna som Lödder, Cosby, Mash och Flesknes! Jag som har glömt en massa saker minns konstigt nog jättemånga teveprogram. Jag har alltid älskat film och teveserier och som barn var det verkligen veckans höjdpunkt då hela familjen samlades framför någon av alla serier vi såg. Jag och min bror hade samma smak och såg alltid allt tillsammans.
Nu kan man se många avsnitt i ett svep på datorn om man vill och visserligen minns jag den där väntan som njutningsfylld men jag vet att jag nog dött av lycka inför möjligheten att få se alla på en gång. 
Här njuter Molly fyra avsnitt av supermysiga serien Dårfinkar och Dönickar.
Jag har hela Alias Smith & Jones på DVD. Håller fortfarande.
Håller med. Vissa saker kunde man ju också se om massor av gånger. Älta liksom och uppleva känslorna om och om igen. Älskade Dårfinakr och Dönickar!