Åh. Ja!

Fina bilder. En promenad. Fina kommentarer. Solstrålar. Smörstekt halloumi på salladen. En helt oväntad kram. Ett mejl med den här bilden. En god varm kopp te i en ny smak (Guteblandning). Plus lite viljestyrka. Då vaknade den falnande glöden. Kände att den saknade inspirationen fortfarande finns där inom mig men att den bara vill vila lite. Huvudet behöver påfyllning. Det går inte att köra med tom tank hur länge som helst. Så bra att jag faktiskt ska ha en veckas semester snart och resa bort. Det behövs verkligen. Det är så hemskt länge sen. Då ska jag bara insupa allt nytt jag möter. Ta in. Samla. Vila. Det ska bli underbart. Men jag känner redan hur den där pekande handen signalerar helt annat. Nu känns det mer som om den viftar och slänger ut magi mot mig!