Nu slipper ni mig ett tag! – Persiljas Hus
Persiljas Hus

Nu slipper ni mig ett tag!

Kolla vad jag håller på med! Jag fyller resväskor med flipflopskor, badkläder,  tunna klänningar och massvis med böcker. För vi ska resa bort. Jippi! Vi ska åka dit det är varmt och skönt och finns  mjuk sand och turkostblått hav och vita hus och många blå dörrar. Där det serveras tsatsiki och dolmados och bläckfisk. Där olivträden växer och människorna tar siesta.  Jag, världens mesta hemmagris som får hemlängtan bara genom att åka in till stan ska lämna vårt hus i en vecka. Hur ska huset klara sig? Och värst av allt, hur ska Pommac klara sig? Som tur är får både huset och Pommac sällskap av mina snälla föräldrar som flyttar in här imorgon. De ska prata med pelargonerna, klappa på timmerstockarna, smeka soffan och fluffa kuddarna och framför allt överösa Pommac med kärlek och sällskap medan vi förlustar oss på annan ort. Ååå vad vi kommer att sakna honom och ååå vad jag kommer att sakna huset och åååååååååååå vad jag tycker det ska bli skönt och underbart att få göra just det. Sakna alltså. Det är väl nästan världens bästa känsla att sakna något som man vet att man får se igen snart. Det blir ju såååååå mycket roligare att ses igen sen. Huset och jag har varit nästan för tajta på sista tiden. Vi behöver ett brejk. Båda två. Pommac hade jag gärna tagit med mig om det gått men han gillar ju inte värme så han har det bättre här.

Fy tusan vad jag ska njuuta!!! Om ni visste vad jag längtat! För att ni inte ska sakna mig alltför mycket slänger jag in en hel hop med bilder så ni har något att titta på medan jag förlustar mig. Mina kära söta fina läsare! Jag är så glad för er! Men…jag behöver en brejk från er också. Även om jag vet att ingen av er kräver några inlägg så får jag faktiskt dåligt samvete om jag inte skrivit på ett tag eller när jag varit sådär osedvanligt tråkig och inspirationslös som jag vet att jag blir ibland. Det är ju helknäppt, jag vet, men det känns faktiskt lite så. Så jag behöver vara på ett ställe där jag inte KAN blogga och det kommer kanske att vara lite som en avgiftning för mig. Jag är nog lite bloggberoende, tror ni inte?

Jag hoppas ingen av er är Persiljeberoende och får persiljeabstinens för det kanske är hemskt plågsamt. Så nu slänger jag in en hel drös med knäppa bilder på vårt knäppa hem så får den som eventuellt lider av en sådan diagnos försöka klara sig. Vi syns om en liten vecka med eller utan abstinens!

 

Förresten! Gissa om jag blev glad för det här. Tänk vad man kan bli uppspelt över såna snällheter!

KOMMENTERA